Samma rubrik som för en vecka sedan. Men den här gången hade jag faktiskt lite krafter kvar. Skulle nog ha orkat 2-3 sträckor till, för pulsen kom inte upp i mer än 176. Förra veckan maxade jag ju mer än 180.
I kväll blir det förhoppningsvis nattorientering i Ånnaboda. Stefan Wedin åker med Carl och mig dit.
Nattorientering är numera det roligaste som finns i den här branschen. Det tyckte jag inte när jag var ung. Då var det bara läskigt. Men det där med att vara rädd för mörkret hade ändå sina ljusa(!) sidor. När jag var 15 år gjorde jag mitt livs lopp när jag kom tvåa på nattsträckan på Smålandskavlen. Av ren rädsla sprang jag fortare och rakare än någonsin
Kanske skriva något igen?
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar