Bloggtrött

När förkylningen slog till för drygt två veckor sedan kom också bloggtröttheten.
All inspiration slogs i spillror. Jag höll på lite halvhjärtat någon vecka, sedan somnade sidan in.
Nu är det slutsnörvlat. Vi får se om det kan väcka bloggaren i mig.

Almbyitbild illustrerar skididé

Skidåkning, det händer att jag sysslar med sånt, även om det de senaste åren blivit alltmer sällan eftersom jag kommit på att man ju kan springa orientering även när det är snö.
Men att jag alltså åkt skidor finns det bildbevis på. Den bilden används förresten i dag på ett fantasifullt sätt i en artikel om att någon kläckt en idé om att man skulle kunna åka skidor runt bandybanan i nya hallen.

Dä kan väl aldriii gå?

Stadsorienteringen i London var en upplevelse.
Den inspirerade.
Varför inte arrangera något liknande här i Örebro? Det kan naturligtvis inte bli samma grej som i London, men bra skulle det säkert bli.

Nästa sommar arrangeras O-ringen i Örebro. På onsdagen i O-ringenveckan är det en sprint för eliten. Exakt var den kommer att gå vet jag inte. Det enda jag vet är att tävlingsarenan kommer att vara i Stadsparken.

Det innebär att det kommer att finnas en sprintkarta av hög kvalitet efter O-ringen. Det bör naturligtvis utnyttjas.

Sommaren 2011 skulle man kunna arrangera ett Örebro City Orientering, kanske med det här tävlingsområdet:




Även här blir alltså Stadsparken centrum för tävlingen, men banorna kan gå även på norra sidan av Svartån: på Stora Holmen och på sjukhusområdet. Och söder om Stadsparken finns många intressanta kvarter. Kanske släpper fastighetsägarna in banor på innergårdarna (i London gick årets banor till och med inne i trädgårdarna och i gränderna i The Inner Temple.

Och arrangemanget kan återkomma, åtminstone ett par år till. Det här skulle kunna vara tävlingsområdet år två:

Eller så här kanske?

Mitt i stan? Men trafiken då? Ja, det gick ju i London runt lunchtid en lördag så visst skulle det gå i Örebro en helgdag mitt i sommaren. Barnbanor blir nog svårt, men junior-, senior- och veteran-banor borde inte vara några problem.

Eller?

Yxman i beckmörker

Hundarna. De skällde oroligt där nere på gångstigen.
Deras ögon lyste mot mig, reflekterande ljuset från min pannlampa.
Jag stegade fram ur mörkret, försökte gå så att jag inte visade så mycket av min stora yxa.
"Förlåt, jag skrämde väl inte", sa jag till mannen som gick där i beckmörkret med fyra hundar i koppel.
"Rädd? Jag? Nä, jag blev inte rädd", svarade mannen, föga övertygande.
"Jag tänkte på hundarna", sa jag.
"Nä, det brukar vara harar här", försökte mannen.
Jag gick med raska steg vidare mot bilen.

I kväll blev det diverse klubbaktiviteter. Förberedelse av torsdagens träning
och utsättning av några av kontrollerna som ska vara med i friskvårdssatsningen "Hitta ut". Med hjälp av en stor yxa drev jag ner aluminiumstolpar och mätte in koordinater med min 305:a.

Älgflugorna anfaller

En sån här dag skulle man ha varit kurant. Som jag skulle ha sprungit!
Men, men.
Förkylningen är kvar så det mest ansträngande jag utsatte mig för under söndagen var en skogspromenad i mellersta Markaskogen (det kallar jag den biten söder om Ässkog).
Jag plockade lite svamp (trattkantarell, gul kantarell och blek taggsvamp) och blev attackerad av en massa kryp som trodde jag var en älg.

Beata Falk bjöd återigen på en rafflande uppgörelse i SM i orientering, som jag lyssnade på över internet på förmiddagen. Den här gången låg hon 1.40 efter vid förvarningen, men Tullinges Emelie Pettersson bommade kontrollen efter och helt plötsligt var Beata i fatt. Hon kom till slut tvåa, sju sekunder efter Emelie Pettersson.
SM-resultat.
Rafflande sträcktider.

Söndag vid datorn?

Det lockar att sätta sig och lyssna på speakerljudet från söndagens final i lång-SM. Länslöparnas kvalresultat från lördagen bådar gott.
Oskar Arlebo verkar vara i praktslag och kom tvåa i sin kvalgrupp i huvudklassen. Hagabys Filip Dahlgren och Tisarens Daniel Attås blir också intressanta att följa.
Beata Falk startar sist i D20 efter att ha sprungit snabbast i kvalet. I samma klass fick Tisaren med tre tjejer till final: Lilian Forsgren, Rebecka Nylin och Josefin Aronsson.
Hagabys Lovisa Larsson springer programenligt final i D18. Även Lovisa Falk är med där. Kul!
Har Martin Regborn en bra dag i H18 vinner han eller kommer tvåa. Om Christer Garpenlund springer rätt blir det två örebroare på pallen. Tisarens Martin Sand utmanar.
I H20 verkar Hagabylöparna Sebastian Månsson och Viktor Larsson vara jämnbra. Tisarens Johan Runesson då? Hur långt har han kvar till toppformen?

Orienteraren Mats tippar länslöparnas placeringar i finalen:
H21:
5. Filip Dahlgren, Hagaby
9. Oskar Arlebo, KFUM Örebro
17. Daniel Attås, Tisaren

D20:
1. Beata Falk. Hagaby
6. Lilian Forsgren, Tisaren
15. Rebecka Nylin, Tisaren
19. Josefin Aronsson, Tisaren

H20:
3. Johan Runesson, Tisaren
8. Viktor Larsson, Hagaby
16. Sebastian Månsson, Hagaby

D18:
6. Lovisa Larsson, Hagaby
17. Lovisa Falk, Hagaby

H18:
2. Martin Regborn, Hagaby
4. Christer Garpenlund, KFUM Örebro
9. Martin Sand, Tisaren

En banläggare i min smak

25-manna närmar sig med stormsteg. Om tre veckor är det dags för denna gigantiska orienteringstävling som jag inte hade hört talas om före 2003. Den fanns visserligen när jag var aktiv pojkorienterare under första halvan av 1970-talet, men då var den nog mest en angelägenhet för Stockholmsnära klubbar, inte för lantisar från sydvästra Östergötland.

Nåväl, inför årets 25-manna , som arrangeras alldeles väster om Jordbro i Haninge kommun, kan man följa banläggarens förberedelser på nära håll genom hans blogg. Det är kul - och intressant. De senaste veckorna har det rent av varit lite dramatiskt. Det har nämligen avverkats skog på tävlingsområdet, och man har kunnat följa arrangörens arbete med att anpassa kartan till de nya förutsättnignarna. Läs bloggen. (Den där länken leder bara till 25-mannabanläggarkategorin av Lasse Greilerts blogg. Hela bloggen hittar du här.)

Här är förresten flygbild och hitta-karta över tävlingsområdet. Det som jag antar är arenaområdet har jag markerat med en röd ruta.

21 km i Ham och Richmond Park

Trail Challenge Half Marathon i sydvästra London i söndags. Orienteraren Mats avancerade från 21:e till 13:e plats genom att gå rakt på till sexan, men tappade mot slutet av loppet till 17:e.




Läs mer om Richmond Park.

Londonrejset i detalj

Sådär ja, då är orienteraren Mats hemma igen, hos familjen och skannern med vilken han i detalj nu kan visa kartorna från helgens bravader. Men det är inte lätt ska ni veta, för kartorna är alldeles för stora för min gamla A4-skanner. Så det blir till att delskanna och försöka passa i hop. Efter en hel del jobb lyckades jag med den här:



I min enfald trodde jag att jag kunde lägga på gps-rutten på kartan, men si, det gick inte alls. Det såg inte klokt ut när jag försökte. Det var ingen vidare gps-precision där bland det gamla husen i City of London.

Istället har jag ritat in vägvalen i datorn. Det ser lite konstigt ut det med, men i stora drag stämmer det. Analysen (som väl egentligen bara är intressant för mig själv) visar var jag tappade tid.
1. Det skulle säkert varit 15 sekunder snabbare att springa genom kyrkparken
2. Jag läste fel och tvingades vända om. Det kostade en dryg minut.
3. Dumt att springa vänster runt huset direkt efter tvåan. 10 sekunder.
5. Det finns en kortare väg där man kommer in till kontrollen från andra hållet, men det handlar nog inte mer om 15 sekunders skillnad.
8. Ut från The Inner Temple var det lurigt. Jag hamnade i en återvändsgränd, men det gjorde tydligen de flesta. Jag har en bra sträckplacering. Om jag sprungit helt rätt hade jag nog varit 20 sekunder snabbare.
13. Skräckkontrollen! Den satt vid en pelare vid östra brofästet. Jag var där men såg den inte. Då tänkte jag att den kanske satt under bron, så jag sprang över den liviligt trafikerade gatan, snurrade ner i trapphuset, fortsatte under bron fram till en pelare. Där stod jag en stund och funderade innan jag sprang tillbaka samma väg. När jag komn upp från trapphuset såg jag skärmen där på andra sidan gatan. Den låg på marken. Tidsförlust: tre minuter.
15. Det är förmodligen 10 sekunder snabbare att ta högervägval sista halvan av sträckan.
18. Fel sida muren efter kontroll 17 kostade kanske 10 sekunder.
22. Jag tvekade och blev stående efter halva sträckan, men det räknas väl inte som bom?
24. Banans lättaste. Jag sprang för fort - förbi kontrollen! 5-10 sekunder.
25. Trött=dum. Jag läste inte definitionen och chansade på att kontrollen satt nere på gatan. Det gjorde den inte. 20 sekunder.
26. Dum grej igen. Jag sprang förbi gränden som jag skulle springa in i. 10 sekunder.
29. Jag såg inte det som de flesta andra såg: vägvalet till höger. 10-15 sekunder.

Jag bommade alltså drygt sex minuter. Men det var kul, väldigt kul.

Jag har ritat in min löprutt även på Routegadget. Där kan man se andras rutter också, exempelvis Ulf Magnussons och Thoams Löfgrens.

Orienteringstanten ar sakert overlycklig

Det har visst varit SM i orientering medan jag har varit borta. Och orienteringstantens jubel, som startade en sprintdag i Ungern for nagra veckor sedan, bara fortsatter. Grattis Gotland.

Apropa Gotland sa var det ju veteran-RM dar i helgen. Jag vet inte om nagra av mina klubbkamrater kom ivag dit. Jag har inte hunnit leta efter information pa natet. For min del lar det det droja innan jag tavlar (eller tranar) igen . Jag har dragit pa mig en rejal forkylning. Halsen ar helt forstord och fragan ar om jag inte har lite feber ocksa. Hemresan blir nog inte sa njutbar.

Om morgondagens hemresa kan jag forresten beratta foljande: Eftersom jag inhandlade lagbudgetvarianten av transport mellan London och Stansted kommer jag att tvingas ga upp tidigt. Bussen vantar vid Victoria Station redan klockan 07.00. Tunnelbanan dit tar 15 minuter. Lagg till promenadtid och rejalt med sakerhetsmarginal sa forstar ni att det blir tidig vackning.

Resultaten fran tavlingarna jag deltagit i den har helgen finns har:
City of Lindon Orienteering Race
Trail Challange Half Marathon

Titta garna pa winsplitstiderna fran langdistansorienteringen. Intressant utveckling till sjatte kontrollen dar det lonade sig att vara orienterare (sade han nojt). Farklaring kommer sa smaningom med gps-rutt.

Hej da, London!

A sore throat

Att benen känns som klubbor är väl ok. En rejäl förkylning är mindre bra.

Not doing much

Green Park. Vilodag.

Nu snackar vi park!

Jag far val redan betrakta den har resan som en succe. Tva oforglomliga fyspass och en underhallande fotbollsmatch har jag varit med om. Lagg dartill tva publuncher och en lunch pa en turkisk restaurang sa forstar nog de flesta att jag mar bra. De som kanner mig val blir overtygande om succen nar jag berattar att jag dessutom har farit runt med tunnelbanetag och bussar som en galning.

Sondagen har varit innehallsrik. Jag gick upp tidigt och at frukost for att hinna komma i vag med taget till Richmond (andstation for District Line) vid halv nio-tiden. Jag var pa plats vid Ranelagh Harriers klubbhus bakom puben Dystar Arms i god tid fore registreringen klockan halv tio. Jag hann jogga upp en bit i Richmond park fore.
Richmond Park ar inte vilken liten skitpark som helst. Den ar tre-fyra ganger storre an Hyde Park och bestar av angar, skogsdungar, vatmarker och nagra mindre sjoar.
Halva dagens bana, som troligen var ungefar 19 kilometer "pa strecket" gick dock i stadsdelen Ham som ligger mellan parken och Temsen. Sedan avslutade vi i parken. (Jag har lagt ut kartorna i seperata mobilbloggade inlagg. Kartor av battre kvalitet, med gps-rutt, lagger jag ut nar jag kommer hem.

Som basta M50-lopare fick jag valja pris fran det av choklad, vin och ol dignande prisbordet. Jag valde en flaska Fullers London Pride. (Den har jag druckit upp.)

Nar jag kommit tillbaka till stan hastade jag i vag till Craven Cottage, den anrika arenan som ligger alldeles vid Temsen. Jag gick fran stationen Putney Bridge genom Bishops Park till arenan, och kom dit samtidigt med Evertons spelarbuss. Jag fick tag i en biljett for 35 pund.
Det blev en underhallande match som hemmalaget Fulham lite overraskande vann med 2-1. Det var kul.

Halvmara med kontroller, del 2

Halvmara med kontroller, del 1

Avspark

Vid arenan

Jag har köpt biljett till Fulham-Everton på Craven Cottage. Avspark kl 16.15

Orienteraren Mats prisad

Ettan i M50 valde en öl från prisbordet.

I väg till Richmond

Jag åker från Barons Court, några minuters promenad från vandrarhemmet.

Alan is thinking of next year

The second City of London Orienteering race was a success - for me and for the organisers as well. Though I didn't run very good, I'm satisfied. I've seen a lot of dead ends and surprised looking londoners today. And I've been in the Inner Temple. Not many tourists have been there.
The courseplanner Alan Leakey gave me some news of the next years cityrace.
- The assembly will be on the south side of the river, he said. And there's gonna be a possibility to combine the cityrace with a traditional orienteering race, perhaps at Hampsted Heath, that weekend.

Kalorier

Döner kebab och en Efes.

Alan Leakey

Den har killen, banlaggaren Alan Leakey, lurade mig nagra ganger i dag.

This man, the courseplanner Alan Leakey, fooled me a couple of times today.

City of London-kartan

Många återvändsgränder blev det

Orienteraren Mats tog sig runt banan, även om det var med vissa besvär.

Dalalöparna redo

Jag är inte ensam svensk här. Rasmus och tomas Löfgren och Filip och Ulf Magnusson är här också.

På plats på TC

Några hundra är här på torget i katedralens skugga. Strålande väder. 501 anmälda enligt tävlingsledaren Mike Garvin.

Kensington

Trafikkaos gjorde att jag inte kom fram till stallet dar jag ska bo forran klockan nio. Jag har atit pa en pub nu. Lika bra att jag gar och knyter mig.

Tillagg lordag morgon: Det ar sa dar jag kommer att blogga. Ett foto och ett par meningar. Sen gar det ju att komplettera nar man kommer intill en dator. Som nu, da jag betalat ett pund for att fa anvanda en av datorerna har pa Ace Hotel.

Ace Hotel ar ett stalle med vandrarhemsstandard. Det finns visserligen enkelrum och dubbelrum, men de flesta bor i 4-, 6- eller 8-baddsrum. Jag bor i ett 4-baddsrum tillsammans med tva till. En ung man som heter Jimmy och som kommer fran New York och bor har i vantan pa ett annat boende. Han ska studera dramatik ett ar i London. Det bor ocksa en tjej i rummet. Vi har inte pratas vid.

Nu ska jag aka ner till city. Jag startar om tre timmar. Har ar en bild av TC. Det ar bara att halla tummarna for att kollektivtrafiken flyter. Igar var det rena kaoset. Tva av de centrala tunnelbanelinjerna - District och Circle - stod still, sa nar jag kom till Victoria station kunde jag inte ta mig vidare till West Kensington. Det fick bli buss, som rullade fram i ultrarapid i fredagskvallstrafiken, vilket gjorde att det tog en timme att ta sig de fa kilometerna till West Kensington.

Dagens bana kommer bland annat att ga in i the Inner Temple och the Middle Temple. Det framgar av PM. Jag tror att det ar ett kyrkoomrade. Det hade varit bra och reka lite, bade dar och i the Barbican, men det blev det ju inte tid till i gar. Det kan val inte garna betraktas som fusk att kika lite. Alla Londonbor som ar med i dag lar ju kunna "terrangen" ganska val.

Jag lämnar fleecetröjan hemma

Londonvädret, enligt mina norska meteorologer:

Nästa torsdagsträning: Kolla avståndet!

Att läsa kartan springande över stock och sten kräver sin man. För att man ska klara av att i fart dessutom hålla rätt riktning med hjälp av kompassen måste man öva mycket.
Som om det inte skulle räcka med att träna på de där sakerna måste vi nu införa ytterligare ett moment i teknikträningen: att snabbt kunna läsa av gps-klockans display så man har koll på hur långt man har sprungit.
Vad skulle det här vara bra för SOFT?

Det kom ett mejl från London

För några minuter sedan kom det ett mejl från arrangören av City of London Orienteering Race.

Dear Mats,
Thank you for entering the City of London Orienteering Race.
Final details are now available at
http://www.cityrace.org
Please read this important information before the event.
Start times for most competitors are available at
http://www.fabian4.co.uk/start/list.aspx?EventID=225
and remaining start times (for very recent entries) will be posted on Thursday morning.
We hope you enjoy the race.

Jodå, här ska enjoyas! Ryggsäcken är i stort sett färdigpackad. Jag ska nu bara försöka komma ihåg att ta med mig mobiltelefon, batteriladdare och Englandskontakt så att jag kan fylla på den här bloggen med bilder från fredag till tisdag.
Jag startar klockan 12.34 på lördag (orienteringstävlingen mitt i London) och klockan 10.30 på söndag (halvmaran i Richmond Park).

Tråkig Nattuggla!

För första gången har jag brutit för att det helt enkelt inte var något roligt att springa orientering.
"Dret, pess, Vademecum!", som svärfar brukar säga. Var han nu har fått det ifrån?

Monoboxen och jag

Den ska börja säljas i morgon.

Alltid denna Nattuggla

Jag är väl inte direkt typen som hemfaller åt det invanda och inrutade. Jag skulle aldrig bo på samma charterhotell två gånger, cyklar gärna olika vägval till jobbet (det finns bara fyra, varav ett känns i längsta laget) och finner ett nöje i att inte sätta mig på samma plats vid matbordet.
Men det finns en sak jag alltid vill göra så här års: springa Nattugglan.
Och det är inte bara det att det är säsongens första nattorientering. Nej, jag riktigt längtar till den höstkväll jag får cykla västerut genom stan - och nu är det väldigt noga med att det blir samma vägval varje år, i alla fall den sista biten förbi Trängen, Tornfalksgatan, Varbergaskogen, mellan fågelgatorna och Dahlandergatan och den sista biten genom skogen till Karlslunds motionscentral.
Jag har ingenting alls emot att även själva orienteringstävlingen är i stort sett likadan varje år, till och med en och annan av kontrollpunkterna får gärna återkomma, inte mig emot.
Och efter att som vanligt ha sprungit ifrån alla, eller åtminstone några, konkurrenter på bana 2, blir det dusch med öppet fönster så att den aningen råa höstluften ger svalka i det annars ångande varma omklädningsrummet.
Sedan troligen en kopp kaffe och, om arrangören fortfarande håller på traditionen, en liten smörgås till.
Upp på cykeln och hem, samma väg som jag kom. Såklart.
I kväll är det dags.

Fila på häcktekniken, Olle

Om Olle Olofssons erfarenhet av friidrott vet jag inget, men fila på häcktekniken behöver han.

(Lasse Perssons och Milanlöparens synkrona väjningssteg imponerar.)

Det bör tilläggas att Hagaby-Olle klarade sig helskinnad från den vådliga vurpan. Han växlade som nia, några sekunder efter KFUM:s Pontus Halldin, vid dagens 5-manna vid Kilsbergsvallen i Garphyttan.

Vår coach K-G skriver om 5-manna.

Fler bilder från starten, samt Almby IK:s lagbild:

Grattis banläggare!

Det är bara att gratulera banläggarna Kenneth Gustavsson och Maria Keränen till att de lyckades lura min trötta hjärna i dag.
När jag stämplade vid första kontrollen under dagens DM-stafett noterade jag att jag skulle ha samma kontroll på slutet av min bana. Det där kom jag att tänka på flera gånger under loppet, så när jag lämnade kontroll 13, den stora stenen, sprang jag självsäkert rakt österut genom skogen, över bäcken, över hygget, fram till stenen. Och sen var det fel kodsiffra! Kontrolldefinitionen sa 43. På kontrollen stod det 34. Paniken steg. Jag stirrade än på kartan, än på kodsiffran på kontrollens stämplingsenhet.
Va fan!
I en minut stod jag där - titta på den röda puckeln på tidslinjen nedan - innan jag gav mig i väg, övertygad om att arrangören hade gjort en dundermiss. 20 sekunder senare insåg jag att det var jag som var en klant, så jag passade på att bomma 20 sekunder till när jag kom upp på höjden.

(Annars gick det ganska bra, bara 1,5 minuter förvirring mitt emellan trean och fyran och en halvminuts kontrollbom på 13. Drygt 42 minuter på femkilometersbanan)

Moss-fajt

Jäklar vad blött det var på ungdomsträningen i kväll.
Men det strilande regnet stoppade inte ungarna från att vara med på moss-sprinten som jag hade förberett.
Så här såg en av gafflingarna på den långa banan - 2 000 meter precis - ut. (Det fanns två kortare varianter också.)

Ljung-fajt

Poängtävlingsavslutning vid Digerberget i kväll.

Jag drog till med att springa långa banan, 7,1 kilometer, eftersom jag måste träna ordentligt inför min tävlingshelg i London .

Det blev jävligt bra träning. Trött, trött, trött efteråt.

Ljungen uppe i de där bergen är inte att leka med - inte bergen heller för den delen, även om banläggaren var ovanligt snäll den här gången.

Förvirrad vid tvåan och femman och en kontrollbom på sexan - men som sagt: bra konditionsträning.