Fy fan vad stark han var

Apropå Per Elofsson, så finns det några klipp på Youtube från hans storhetstid. De häftigaste är från fajten med Isometsä på dubbeljakten i VM i Lahti 2001. Elofsson malde på i backarna. Den dopade finnen - som försökte dölja bloddopningen med Hemohes - hängde i men var till slut tvungen att ge sig.

Pip-test på bästa sändningstid

Min lunchfavoritsysselsättning - piptestet - visades upp på bästa sändningstid i "Mästarnas mästare" i går. Så ni som undrat, nu vet ni vad det går ut på. Om ni missade programmet, så kan ni se det här.
Per Elofsson vann lätt, men nog såg han allt lite ansträngd ut när han la av på den elfte nivån.
Det hade varit kul att se honom ge allt. Framför allt hade det varit kul att se honom göra det testet i februari 2001.
Själv är jag fast på den tolfte nivån. Rekordet är nivå 12, sträcka 8.

Det är förövrigt inte läge att köra något piptest på ett tag. Det där kliet i halsen i helgen utvecklades till ett par feberdagar i början på veckan. Nu känns det bättre. I morgon drar vi till Säfsen för ett långveckoslut.

Skid-TV och strykning

Med lite kli halsen kände jag att det var klokast att avstå klubbträningen i dag. Tidsmässigt hade det annars suttit perfekt mellan damernas mass-start i skidskytte-VM och herrarnas dubbeljakt i skid-VM. När jag nu stannat hemma kan jag även se herrarnas stafett i skidskytte-VM.
Det blir min vanliga kombinationssysselsättning: En stor strykhög avverkas under TV-tittandet.

Sedan ska jag författa inbjuda till starten av vårens ungdomsträningar. Och så måste Karin och jag få klar ungdomsdelen till verksamhetsberättelsen. Karin skriver och jag fyller på om det behövs.

Här är halva härligheten

Långa banan i dag bestod av två slingor där jag tror att varje varv var ungefär 3,2 kilometer. 6,4 kilometer alltså, men den åkta sträckan blev naturligtvis betydligt längre, kanske en knapp mil.
Här är varv två på långa banan (ingen gps i dag):

Med kartan i ställ på magen

Sju intresserade dök upp vid träningstävlingen i skidorientering vid Ljungstugan i eftermiddags. Tyvärr stukade Hanna tummen vid ett fall under uppvärmningen så varken hon eller Karin var med och körde. Så vi blev bara fem.
Men oj vad kul det var. Där missade ni något, ni som avstod utan särskild anledning, eller som valde enbart skidåkning denna dag.
Med ett orienteringsmoment blev skidåkning mycket roligare än vanligt.
Kartställ fanns för utlåning och vi blev instruerade att sätta fast startkortet med säkerhetsnålar på ena ärmen. Man kände sig riktigt proffsig när man drog iväg på ett skoterspår in i skogen.
Klubbens skidspårare hade kört upp ett nät av skoterspår som banläggaren Anton Frendelius hade beställt. Med dess spår samt spårslädespåren på elljuspåren, banvallen och Milan-vägen blev det ett rejält spårsystem som gav oss åkare olika vägval mellan kontrollerna.
Jag gjorde en del mindre lyckade vägval, till skillnad från konkurrenten Pär Lundqvist, som slog mig med drygt tre minuter.
Tjejerna Helena Pepa och Lovisa Falk lyckades jag dock hålla bakom mig i resultatlistan.

Tack Anton och Klas-Olof, för ett kul arrangemang. Det här vill jag göra fler gånger.

Jag skannar in kartan och publicerar i ett särskilt blogginlägg senare i kväll. Nu måste jag ner i tvättstugan - och sedan blir det räkor och inte Melodifestivalen.

Skidorinteringen blir av!

Klas-Olof och Anton verkar kunna göra verklighet av sin planer att arrangera en träningstävling i skidorientering i Markaskogen i morgon.
Kul!
Jag tror jag får med mig Carl dit - och förhoppningsvis blir det lättvallat. Meteorologerna tror i alla fall att det ska bli några minusgrader.
En riktig skidorienterare har någon form av vridbart kartställ framför sig. Då kan man passa och läsa kartan i farten.
Vi har inget sånt. Bröstfickan på klubbjackan får väl duga att försvara kartan i. Med bra kartminne behöver man ju inte titta på den så ofta ;-)
Jag berättar om äventyret i morgon.

Bra fart i långbacken

I går tog jag de första löpstegen sedan jag blev sjuk för tre veckor sedan. Det märktes att det var länge sedan jag sprang!
Jag hann inte till klubbträningen i tid, men ett lappmeddelande berättade var de löptränande tre H55-orna höll hus: i en slakmota fyra kilometer bort!
När jag kom dit hade de hunnit avverka fyra långbackeintervaller. Jag hängde med på de återstående fyra - och det räckte till gott och väl!
De andra verkar vara i riktigt bra slag. De såg starka ut och hade bra farten i långbacken.

Härlig förmiddag

Mitt seriösa upplägg höll:
TV-tittande på skidskytte-VM klockan 06-08 (inklusive frukost). Bravo David Ekholm!
Diverse hushållsgöromål 08-09.
Resa till Ånnaboda.
Skidåkning 09.45-11.45.
Resa hem.
Äta, duscha, blogga.
Nu blir det en halvtimma vila före jobbet.

Skidturen blev så här: Ånnaboda - L Gårdsjökorset (4,5 km) - Kviddtjärnkorset (5,5 km) - Stora Gårdsjökorset (6,5 km) - Tomasboda (10,1 km) - Rysstorget (12,5 km) - Lisselängen (14,5 km) - Kviddtjärnkorset (17,6 km) S Gårdsjökorset (18,6 km) - L Gårdsjökorset (20,0 km) - Ånnaboda (24,5 km). Detta gäller gps-mätning. Skotermätt blir det väl några hundra meter till, för det är ju inte helt platt.

Morgondagen är förberedd

Jag jobbar kväll måndag och tisdag den här veckan. För en webbredaktör på na.se innebär det att man börjar klockan 14 och slutar klockan 22.30.
Efter att ha använt en del av förmiddagen till sovmorgon satte jag i dag igång och gjorde en massa nytta. Ett rejält städpass och storhandling avverkades.
Så nu har jag "bäddat" för morgondagen. Det blir ingen marktjänst alls - bara nöjen.
Det blir till att sätta klockan på 06.00 och käka frukost vid TV:n. Det är skidskytte-VM. När det är slut blir det lagom att kolla så att skidorna är förberedda för en lång förmiddagstur i Kilsbergen.
Tio grader kallt och hyfsat goda solchanser har meteorologerna pratat om.
Jag kanske till och med kommer att hinna vila mig en timme innan jag går på arbetspasset i morgon eftermiddag.
Humöret är på topp.

Drömvinter och en massa orienterare

Jodå, det blev en skidtur i Kilsbergen i dag. Katarina och jag avverkade drygt 16 kilometer genom ett fantastiskt vinterlandskap.

Massor av människor passade på att åka upp till bergen. Jag hade först tänkt att vi skulle ställa bilen vid Bocksbosjön. Många fler hade samma plan, visade det sig. Efterfrågan på en plats att ställa bilen var betydligt större än utbudet. Det var rena kaoset. Trångt, trångt på den smala vintervägen. En bil vi mötte kanade ner i diket. Föraren var den första orienteraren vi mötte denna dag: Per Jonhed, KFUM. Vi fick kämpa för att få upp honom på vägen igen.
Vi parkerade vid Blankhult istället.

Väl ute i spåret mötte vi orienterare (som jag kände igen) i den här ordningen: Daniel Gustavsson, Björn Pettersson, Emma Arlebo, Olle Olofsson, Mikael Karlsson, Helena Pepa, Lovisa Falk, Frida Karlsson, Pär Lundqvist, Håkan Svensson, Gunilla Frendelius, Ingemar Widén, Karin Wedin, Hanna Wedin, Mårten Frendelius. Jag kan ha glömt någon. Förutom dessa dök det här och där upp folk som jag inte kände igen i Hagaby-, Almby-, KFUM- och Tisarenoveraller.

Så här åkte vi (klicka på bilden för att se den i större format):

KM modell mindre

Pär Dudal ordnade ett litet hastigt påkommet skid-KM i dag. Det var nog ett av de minsta KM jag deltagit i. Tre herrar, tre damer och två barn drog i väg från startgärdet.
Jag hade lovat mig själv att kana runt i lugnt tempo för att inte bli sängliggande igen. Jag höll väl det löftet sisådär. Det är svårt att hålla igen när man åker skidor. Det är ju så kul. Men jag klarade mig nog, tror jag.
Katarina och jag tar förmodligen en tur uppe i bergen i morgon. Det sägs att Kilsbergsspåret och Vintergatan är pistade. Meteorologerna lovar strålande sol till framåt 13-tiden åtminstone. En sådan chans får man inte missa. Man vet aldrig, det kan bli enda gången den här vintern.

Så här kul hade bröderna Dudal i skidspåret i dag.

Skidorientering på G

Vi arrangerade deltävling i Löpex vinterserie i kväll. Tapper fixade banorna, Magnusson/Frendelius satte ut kontroller och skötte målet, och jag hade hand om tidtagningen.
Tapper kramade ut allt som finns när det gäller höjdmeter i Örebro. Förkastningsbranten och djupsnön gav löparna ett tufft träningspass.
Så här såg den korta banan ut. Tre gånger uppför backen!


Klas-Olof har planer på att arrangera en skidorientering i Markaskogen nästa lördag. Se där, då kanske en gammal dröm kan gå i uppfyllelse, att få orientera med skidor under fötterna - om man inte behövs i arrangörsstaben förstås.
Vad jag förstår hänger arrangemanget på två saker: att det finns tillräckligt med snö och att det finns någon som kan skotra upp alla spår som behövs. Enligt meteorologerna ska vädret den närmaste veckan bli av sådan art att skidåkning blir möjlig. Det ska komma ytterligare några centimeter snö och det ska inte bli en massa plusgrader. Förhoppningsvis har någon av våra tre skidspårare tid att åka ut och preparera.
Mer om detta senare!

Jag är helt klart på bättringsvägen. Annars skulle jag inte sitta här strax före klockan tolv.

Djurspårarna avverkade 7,5 mil

Bra is och ingen snö - kompisen K-G har njutit den här vintern. Men nu är slut på det. Det ligger ett par decimeter snö på sjöisarna.
Hans och Yngves tur förra helgen gick inte av för hackor: sex mil på skridskorna och en och en halv mil promenad på land mellan sjöar. De var ute längre tid än vad K-G:s gps-klocka pallade med.
"Skicka över rutten. Det skulle vara kul att studera vart ni var" sa jag till Kalle. Här har ni den. Imponerande!

Jag upptäckte en liten extra sväng i början av utflykten. Vad höll de på med?
"Vi följde ett intressant djurspår från bäcken men såg inget djur" är K-G:s förklaring.

Jag träffade spårpatrullen

Jag är feberfri men träning känns avlägsen.
En kort skogspromenad i Markaskogen kändes dock bra för både kropp och själ.
Skidsugna örebroare hade spårat i det drygt två decimeter tjocka snötäcket på elljusspåret. I skogen låg dock snön vackert orörd.
Det kändes knappt någon vind, men tallarna svajade ändå kraftigt, tyngda i topparna av tjocka upplegor. Här och där bröts grenar av tyngden och det "eftersnöade" rejält från träden. Jag fick tyvärr hålla kameran innanför jackan för att den inte skulle bli blöt.
Men några bilder blev det i alla fall. Här är ett exempel.



Några fler bilder:

Nyvinter i Markaskogen

Per Håstlund kom med skotern från Gustavsvik. Han hade gjort fina skidspår, sa han. På eftermiddagen skulle det göras lika skidvänligt på elljusspåren i Markaskogen.
Nu ska det bli kallare så snön kommer att "frysa ihop". Bra spår och kanonföre att vänta under veckan, alltså. Men det är ju tyvärr inget jag har någon glädje av.

Sportident på nästa vinterserie

Livet är inte bara febertoppar och att ligga och yra om Polopoly.
Nu har jag börjat fundera på träning igen. Egen sådan lär väl dröja, men jag kan ju bidra till att förgylla andras träningspass.
En kväll i nästa vecka arrangerar Almby en deltävling i vinterserien igen.
Då ska vi ha Sportident så klart - men det hänger nog på att jag är frisk och kan vara med och arrangera.

Det är si och så med etiken

I alpin skidåkning är man inte så noga med att det ska vara så rättvisa förhållanden som möjligt mellan åkarna. Det mesta verkar vara tillåtet när det gäller att skaffa sig information som inte alla har tillgång till.
Att lagkamrater som kört rapporterar om banan till åkare uppe vid starten via kommunikationsradio kände jag till sedan tidigare.
Men det finns tydligen flera sätt. Under de första åken av Super-G i Val d'Isère hörde jag TV-kommentatorerna prata om att det var viktigt att åkarna har en TV uppe vid starten så de kan se var de tidiga åkarna har svårigheter längs banan.
Det är ju otroligt orättvist. De som startar tidigt kan ju omöjligen skaffa sig liknande information.
Utförsåkning är ju en sport där det är omöjligt att råda över orättvisor i form av skiftande sikt och underlag för åkare med olika startnummer, så man borde väl försöka att åtminstone begränsa orättvisorna.

Det blev ingen medalj för Lindell-Vikarby men jag hade i alla fall rätt i att hon skulle bli bästa svenska åkare.

Seg historia, den här förskylningen jag åkt på. Det här var den femte dagen med feber.

Ständigt denna Anja

I morgon drar alpina VM igång i Val d'Isère. SVT vevar sin trailer tio-tjugo gånger om dagen. Den innehåller sex klipp med Anja Pärsson. Det finns ju fler åkare i landslaget! Jag tippar förövrigt Lindell-Vikarby tvåa och Pärsson fyra i Super-G.

Nu är jag riktigt het

Veckan som gått:
Måndag: Lite övertid och på kvällen zonträff med ungdomsledare från andra Örebroklubbar.
Tisdag: Drygt tolv timmars jobb och sedan "avkoppling" i form av fem tusenmetersintervaller i friidrottshallen.
Onsdag: 15 timmars arbetsdag kombinerat med tvättstugeuppgifter och omvårdnad av två sjuklingar.
Torsdag: Dagen D för mvt.se Övergång till nytt publiceringssystem och ny design. Det blev tidigt morgontåg till Motala och hemtåg som anlände till Örebro kvart i sex. Jag var tyvärr tvungen att lämna återbud till stormötet om Almbys ungdomsverksamhet och istället gå hem och sköta om sjuklingarna som legat i hög feber hela dagen.
Fredag: Min tur. Jag vaknade tidigt - febrig. Raklång i soffan resten av dygnet.
Lördag: Hög feber, hosta.
Söndag: Hög feber, hosta. Det här blogginlägget.