Nä, nä, dit åker inte jag

Det är poängtävling i morgon. Enligt inbjudan är det samling vid södra änden av Ramsjön, där den liksom buktar ut lite åt öster och Kilsbergsspåret tangerar vägen.
Dit ska inte jag. Nä, nä, det är inget bra ställe: Dåliga vibbar!

För nästan exakt fyra år sedan, den 26 april 2005, var det poängtävling där i närheten. Start och mål var en kilometer söderut, vid Stakadammen, men min bana - sex kilometer i kraftigt kuperad Kilsbergsterräng - gick förbi det där stället där samlingen är i morgon.

Enligt Winsplits bommade jag andra kontrollen med 12 minuter och 39 sekunder. Det har jag tydligt noterat intill den på kartan påtryckta kontrolldefinitionen. Jag kommer ihåg den där kvällen ganska väl. Det var fint väder, vill jag minnas.



Men om det inte vore för att jag hade så satans mycket att göra på jobbet den här veckan, så hade jag nog åkt upp dit till Ramsjön och förnedrat mig själv ytterligare en gång. Eller vem vet, jag kanske hade tagit revansch.

Pizza och öl - bra eller dåligt?

KFUM:aren Per "Peiza" Sjögren har i år blivit ett namn att räkna med i friidrottssammanhang.
En fjärdeplats på 3 000 meter på inomhus-SM i februari, en niondeplats på terräng-SM 4 kilometer i går - och i dag blev han tolva på terräng-SM 12 kilometer.
Vad hade han blivit om han laddat upp inför 12-kilometersloppet med något annat än pizza och öl? Sämre eller bättre?
Här är terräng-SM-resultaten.

Mental härdsmälta - igen

Dagens övningar bestod av 8,5-milaresa solo (Carl har halsont) till medeldistansorientering i Finspång, bra öppning i fin småkuperad skog, mental härdsmälta som kostade mig drygt fem minuter, en hygglig avslutning, kortbyxor efter dusch i strålande solsken, spännande kamp i H18 där Hagabys Martin Regborn till slut slog tvåan Albin Ridefelt med en dryg minut.

Dagens stora miss är en ytterst pinsam historia - och tyvärr är ju pinsamt agerande i skogen inte helt ovanligt när det gäller Orienteraren Mats.
Men jag har mentala styrkor också. Bara det att jag väljer att visa upp misslyckandet offentligt i form av gps-spår är ett bevis för att jag är imponerande prestigelös och självutlämnande, en person som är beredd att visa upp sina allra sämsta sidor. Visst skäms jag, men skiten ska fram i ljuset. Jag är transparensen personifierad.
Hur det kunde hända begriper jag inte. Jag stannade efter 150 meters löpning och trodde då att jag sprungit 400 meter! Jag vände tillbaka en bit, irrade på en stig som jag trodde var strax bakom min kontroll, men var i verkligheten på en stig 250 meter före kontrollen. Det ni!

Martin Regborn tog rejäl revansch i H18Elit efter en mindre lyckad insats på långdistansen i går. Det var kul att följa tävlingen. Vid varvningen efter ungefär halva loppet ledde gårdagssegraren Ridefelt med en halvminut före Regborn, men hagabyaren avslutade starkt och vann klart. KFUM:s Christer Garpenlund blev femma. Starkt!


Martin Regborn på väg från varvningskontrollen. Han tog sikte på Fotografen Mats som i stressen misslyckades med att få till ett kort med skärpa. Ännu mer oskärpt var Orienteraren Mats en dryg timma tidigare, mellan kontroll fem och sex på H50-banan.

Jag lekte kontroll

Det blev en lärorik kartpromenad bland Ånnabodaskogens kurvor i dag. Linjen skulle följas på den sten- gulfläck- och sankmarksrensade kartan. Här och där stack jag iväg till någon sänka eller höjd vid sidan av linjen, och föreställde kontroll som ungdomarna fick pricka in med ett nålstick i kartan.
Inte helt lätt alla gånger.



Kanonväder redan i kväll - och ännu bättre ska det tydligen bli till helgen.

Kurvig träning i morrn

Vi tar en tur upp till Kilsbergen med HD12+ på ungdomsträningen den här veckan. Det ska promeneras och läsas kurvbild i den trevligt kuperade skogen nordväst om Ånnabosjön . Jag har fått hyra en kartfil av Hagaby och rensat bort oväsentligeheter som exempelvis stenar, kärr och stigar..

Elsa Saikoff, 13-årig tävlingsledare för klubbens fyrklövertävling i mitten av maj, har skickat mig inbjudan till tävlingen. Jag ska hjälpa henne att lägga ut den på klubbens hemsida. Bäst att jag gör det nu.

Varsågod och skratta!

Minnesgoda läsare av den här bloggen kanske kommer ihåg att jag berättade om kontrollutsättning i mörkret i onsdags.
Jag kan här bjuda på gps-spåret som avslöjar mitt irrande i ett träsk. Jag hoppade hit och dit mellan tuvorna i kärret och kom åt helt fel håll.
Till mitt försvar ska sägas att jag inte hade någon kompass med mig. Det är ruggigt hur fel det kan bli med riktningen utan en sådan.
Titta och le! Det här är sällan skådad orientering.

Sju av "mina" lag kom topp tio

Jag avkunnade en profetia före Tiomila. De här lagen trodde jag skulle hamna på tiobästalistan: Vehkaladen Veikot, Delta, Rajamäen Rykmentti, Halden, Kristiansand, OK Linné, IFK Göteborg, IFK Mora, IFK Lidingö och OK Pan-Kristianstad.
Och hur dåligt/bra tippade jag då? Här är de tio lagens placeringar:
Vehkaladen Veikot, 4.
Delta, 11.
Rajamäen Rykmentti, 13.
Halden, 6.
Kristiansand, 1.
OK Linné, 3.
IFK Göteborg, 5.
IFK Mora, 17.
IFK Lidingö 8.
OK Pan, 7.

Tre av mina lag missade alltså, men inte med så mycket. De tio-i-topp-lag som jag missade att ha med var:
Kalavan Rasti, 2.
IK Hakarpspojkarna, 9.
Leksands OK, 10.

Medaljörer utan medaljer

Ett guld, två silver och ett brons blev Almby IK:s medaljskörd i terräng-DM, kortdistans för veteraner.
Eller kunde ha blivit - om klubben i tid blivit ansluten till friidrottsförbundet.
Men på grund av någon sorts administrativ miss så har anmälan inte gjorts.
Men vi har alltså några moraliska medaljörer: H55plus vann i M55, orienteraren Mats och Ann-Britt blev tvåa i M50 respektive K55 och Håstis kom trea i M35.
Och här är banan vid Skölvboslätt i Glanshammar. Det var två tvåkilometersvarv på elljusspår med flisunderlag, plus en startraka, totalt 4,2 kilometer.

Heja på Ann-Britt

Vi gubbar startar inte terräng-DM förrän efter klockan 13. Men gummor, ungdomar och normalgamla startar tidigare. Hela arrangemanget är av någon anledning väldigt utdraget, trots att det är väldigt få deltagare.

Jag åker med Thomas. Vi hinner heja på Ann-Britt och värma upp väldigt länge innan det är dags för oss att springa. Men det är soligt och fint ute, så det gör inte ett dugg att det blir väntetid.

Om tiomila: Daniel Hubman avgjorde på sista sträckan. Han sprang helt enkelt ifrån Mats Haldin. Örebrolagen kom 30 (Tisaren), 40 (Hagaby) och 45 (KFUM). Det är de säkert nöjda med. Bra gjort!

Så säljer inte Petzl några lampor

Nu är det dags att knyta sig en stund. "Långa natten" är över och det börjar bli svårt att hålla sig vaken. Extra sövande är Petzl-reklamen under sändningen. Samma reklaminslag vevas hela tiden, och långt är det, extremt långt.
Man blir mer irriterad på Petzl än intresserad av att köpa deras pannlampor.

Örebrolagen är förresten väldigt jämna så här långt in på stafetten. KFUM:s Oskar Arlebo, Tisarens Matt Speake och Hagabys Viktor Larsson var med i samma klunga in efter "Långa natten", drygt 17 minuter efter täten. Det var en stor klunga, från placering 25 till 56.

Så här blir min natt

Fredrik (se kommentar i inlägget "Betalt och klart för tiomila") funderar på hur han ska kunna hålla sig vaken för att se tiomila. Ska han kanske stå och titta?
Nej, det är nog bara bra att sova lite under den kommande natten. 2-3 timmars sömn blir nog lagom. Jag menar, det är ju inte spännande hela tiden.
Jag tänker spendera natten så här:
Sträcka 1 och 2 (fram till klockan 00.06): Jag sitter som klistrad vid datorn. Om resten av familjen stör mig med tv-tittande, så tar jag med mig datorn till köksbordet. Till magen: Snacks och pilsner.
Sträcka 3 (fram till klockan 00.49): Jag lägger mig bekvämt tillrätta i soffan. Tittar lite mer avslappnat och ställer alarmet i mobilen på 00.45 - för säkerhets skull.
Sträcka 4 ("långa natten" fram till klockan 02.37): Den här tiden måste man vara vaken. Till magen: Té och smörgås (med skinka och snabbsaltad gurka).
Sträcka 5-7 (fram till 05.20): Här går det att sova. Jag har ställt alarmet på 05.10. När jag vaknat går jag direkt igenom onlineresultaten för att se hur länslagen ligger till.
Sträcka 8-10 (fram till 08.05): Här går det undan. Sträckorna 8-9 är korta gryningssträckor. Jag får nog ta med mig datorn ut till köket så att jag inte missar något under förfrukostbestyren.

Efter målgång får man väl försöka sova lite fram till klockan 10 ungefär. Mat och sedan laddning inför terräng-DM ;-)

Tio i topp i Tiomila

De här lagen - tre finska, två norska och fem svenska - kommer att hamna bland de tio bästa i Tiomilas herrkavel: Vehkaladen Veikot, Delta, Rajamäen Rykmentti, Halden, Kristiansand, OK Linné, IFK Göteborg, IFK Mora, IFK Lidingö och OK Pan.

Betalt och klart för Tiomila

Jaha, då har jag slantat upp de 60 kronorna det kostar att följa Tiomila via webb-tv.
Det ska bli spännande, även om lagen från Örebro län troligen inte kommer att finnas med i den absoluta toppen när kavlarna går i mål.
OK Tisaren blir säkert bästa lag på herrsidan och i damkavlen tror jag det blir en hård kamp mellan Tisaren och Hagaby för sydnärkeklubbens bästa löpare, Helena Andersson, har tvingats lämna återbud på grund av sjukdom.

Det ska bli riktigt intressant att följa Hagabys lag i damkavlen på eftermiddagen. De båda duktiga förstaårsseniorerna Simona Karochova och Karin Persson inleder så Lovisa Falk, en av lagets två 17-åringar, kommer nog att gå ut bland de tio första lagen på tredje sträckan. Om Lovisa och den andra 17-åringen i laget, Karin Gustavsson, gör topplopp så blir nog Hagaby bästa länslag, för den sista sträckan springs av världens bästa junior, Beata Falk.
Men Beata är i och för sig inte på topp just nu. Hon har visst haft skadebeskymmer den sista tiden.

Ingen Regborn i Tiomila

Jag noterade på Hagabys hemsida att ingen av 17-åringarna Martin Regborn eller Love Sintring är med i klubbens tiomilalag.
Vadan detta? undrade jag.
Jag fick förklaringen ganska fort. Både Regborn och Sintring befinner sig i Spanien och springer skol-VM. Kul för dom, trist för Hagaby.
Långdistansen i skol-VM avgjorde i går. Martin Regborn vann med nästan sex minuters marginal till tvåan. Love Sintring kom sexa.
Grattis båda två!
På lördagen tävlar dom i medeldistans.

Härligt kaotiskt i klubbstugan

20-30 ungar i olika åldrar. Många vuxna som tränar själva eller är ungdomstränare, "skuggor" eller stöttande föräldrar. Ytterligare några föreningsaktiva som hade möte om något - förmodligen något viktigt.
Ja, i kväll var det full fart i Ljungstugan. Rörigt men kul!
En starkt bidragande orsak till att det ibland blir så mycket folk är naturligtvis att vi har gemensamma ungdomsträningar med Östra Almby. Vi borde egentligen slå ihop orienteringsklubbarna helt.

Träningen blev lyckad. Christer Tapper hade levererat banor helt i enlighet med vår beställning. Gena över öppen mark för vitingarna, gena mellan ledstänger genom skog för gulingar och kort finorientering mot planbildskontroll med tydlig uppfångare för orangeingar.
Christer hade verkligen fått till det bra - och Karins och jag hade lyckats placera skärmarna rätt i gårdagskvällens mörker.

Livsfarlig kontrollutsättning

Jag är nästan otäckt ofta ute i sista minuten.
I dag höll detta slarviga beteende på att kosta ungdomsledarkollegan Karin livet.

Banläggare Christer har lagt banor till morgondagens ungdomsträning, en träning som jag kom att tänka på först när jag kom hem från jobbet i dag. Och jag hade inte skrivit ut kartorna - än mindre bett någon att sätta ut de 21 kontrollskärmarna.
Det blev till att spara ner banfilerna på ett USB-minne, ta med sig pannlampan och bege sig till Ljungstugan för att skriva ut kartor.
Sen spenderade jag tio minuter med att (livligt svärande) plocka ihop skärmar som någon roat sig med att vira snören, med stiftklämma i en änden, runt.

När jag sedan, vid 21.30-tiden, var redo att ge mig ut i skogen, ringde Karin och erbjöd sig att hjälpa till med kontrollutsättningen. Så här i efterhand ångrar jag att jag sa ja tack.
Vi delade upp kontrollerna. Jag tog flest och dem längst bort. Någon måtta fick det ju ändå vara. Det var ju jag som slarvat.
Det skymde snabbt, väldigt snabbt. Och för att göra det lite svårare så hade jag ingen kompass med. Jäklar, vad borta jag var ett tag, mitt i ett kärr. Jag lyckades till slut få rätt riktning med hjälp av trafikbruset från riksväg 51 i väster.

När jag sent omsider kom tillbaka till bilen var jag övertygad om att Karin var klar och hade cyklat hem. Det hade hon inte. Hon kom cyklande, dyig upp till halsen. Hon hade gått ner sig i ett djupt dike på en gammal åker och sjunkit så långt att hon nästan inte tog sig upp.

Så farligt är det att vara ungdomsledare - om man har mig som kollega.

Oduglig och glad

Tänk att det kan vara så kul i skogen även när jag är helt oduglig på orientering
I kväll gjorde jag inte många rätt. Det blev två stycken 2-3-minuters kontrollbommar samt att jag tog två kontroller i fel ordning och fick vända tillbaka.
Men skoj var det ändå.
Banan var 6,9 km men den verkliga löpsträckan blev 8,8 km.
Irrandet kan studeras på Runoway. Orienteraren Mats hittas långt ner i resultatlistan för bana 1.

För 40 år sedan

Den här bloggen ska egentligen handla om orientering och löpträning.
Men nu gör jag ett rejält avsteg ch uppmärksammar ett 40-årsjubileum.

Efter en ruggig Londonvinter med ett själsdödande projekt, som resulterade i den första livespelningen på flera år, levde The Beatles upp en sista gång våren och sommaren 1969.
De fyra beatlarna la för en stund osämjan åt sidan. De bestämde sig för att avsluta sin tid tillsammans snyggt och gick in i studion och spelade in låtarna som skulle bli LP:n "Abbey Road".
För fyrtio år sedan - om två dagar - startade jobbet i studion.

April 1969
16/4: Inspelning av "Something".
18/4: Inspelning av "I want you (She's so heavy)"
20/4: Inspelning av "I want you (She's so heavy)", "Oh! Darling",
26/4: Inspelning av "Oh! Darling", "Octopus's garden"
29/4: Inspelning av "Octopus's garden"

Maj 1969
2/5: Inspelning av "Something"
5/5: Inspelning av "Something".
6/5: Inspelning av "You never give me your money"

Juni 1969
11/6: Inspelning av "Something"
16/6: Inspelning av "Something".

Juli 1969
1/7: Inspelning av "You never give me your money"
2/7: Inspelning av "Her Majesty" "Golden Slumbers/Carry that weight"
3/7: Inspelning av "Golden Slumbers/Carry that weight"
4/7: Inspelning av "Golden Slumbers/Carry that weight"
7/7: Inspelning av "Here comes the sun"
8/7: Inspelning av "Here comes the sun"
9/7: Inspelning av "Maxwell's silver hammer"
10/7: Inspelning av "Maxwell's silver hammer"
11/7: Inspelning av "Maxwell's silver hammer"
15/7: Inspelning av "You never give me your money"
16/7: Inspelning av "Here comes the sun"
17/7: Inspelning av "Oh! Darling", "Octopos's garden"
18/7: Inspelning av "Oh! Darling", "Octopos's garden"
21/7: Inspelning av "Come together"
22/7: Inspelning av "Oh! Darling", "Come together"
23/7: Inspelning av "Come together", "The End"
24/7: Inspelning av "Sun King/Mean Mr Mustard"
25/7: Inspelning av "Come together", "Sun King/Mean Mr Mustard", "Polythene Pam/She came in through the bathroom window"
28/7: Inspelning av "Polythene Pam/She came in through the bathroom window"
29/7: Inspelning av "Come together", "Sun King/Mean Mr Mustard"
30/7: Inspelning av "You never give me your money", "Golden Slumbers/Carry that weight", "Come together", "Polythene Pam/She came in through the bathroom window"
31/7: Inspelning av "You never give me your money", "Golden Slumbers/Carry that weight"

Augusti 1969
1/8: Inspelning av "Because"
4/8: Inspelning av "Because"
5/8: Inspelning av "You never give me your money", "The End", "Because"
6/8: Inspelning av "Here comes the sun", "Maxwell's silver hammer"
7/8: Inspelning av "The End"
8/8: Inspelning av "I want you (She's so heavy)", "The End"
11/8: Inspelning av "I want you (She's so heavy)", "Oh! Darling",
15/8: Inspelning av "Something", "Golden Slumbers/Carry that weight", "Here comes the sun", "The End"
18/8: Inspelning av "The End"
19/8: Inspelning av "Here comes the sun"

Skivan släpptes den 26 september.
Den där hösten sprang jag förresten mina två första orienteringstävlingar. Tänk, det är snart 40 år sedan.

Gubbarna sprang fort

Och här kommer banan från Arosträffen i närheten av herrgården Gäddeholm söder om Västerås.
Jag lärde mig i dag att konkurrenterna i min nya klass H50 springer väldigt fort. Med min tid 42:24 var jag nästan sex minuter efter snabbskubbaren Andreas Hjertsson från OK Linné.
Jag kom sjua. Carl och jag startade samtidigt. Jag sprang och hade lite koll på honom i början. Men det kostade mig bara en och en halv minut, enligt Winsplits.

Klicka på kartan så blir den större.

Snabb sprint och irrande i natten

Jaha, då är jag hemma från dagens utflykt till Filipstad - och kartorna är inskannade och försedda med gps-spår.
Det blev en kul kväll, det tyckte både jag, Håstis och Thomas. Vi sprang bra alla tre på den inledande sprinttävlingen inne i stan tidigt på kvällen. Håstis och Thomas kom tvåa i sina respektive klasser. Applåd! Jag kom åtta, och är värd åtminstone ett par handklapp.
Natten gick desto sämre för mig. Jag bommade trean grovt med ungefär 4,5 minuter och gjorde ett par klantiga saker till som kostade ytterligare ett par minuter. 51 minuter på en bana som var 4,8 kilometer är naturligtvis inte godkänt - även om det var riktigt tuff terräng upp till boet och mellan de sju kontrollerna där.

Här är sprintbanan (klicka så blir kartan större):


Och här är nattbanan:

Min fru har rest till Säffle, till Säffle by the lake

Gräsänkling! Då gäller det att festa loss: Långpass i går, några timmars jobb på annars ledig långfredag - och nu en tur till Filipstad för två orienteringstälingar: en sprint och en natt-orientering.
Rapporter kommer i natt.

Örebros bostadsområden, del 4: Sydväst

Då var det då dags för den sista guidade turen genom bostadsområden och stadsdelar i Örebro. Den här gången blev det få bostadsområden, men ändå ett tvåmilapass.



Genom stan söderut. Det finns väl inget officiellt namn på de södra centrala kvarten, men ibland kan man läsa och höra "Södermalm". Öbos hus på Södermalmsallén ligger efter 1,8 kilometers löpning.

Sedan ska vi förbi Atlas Copco och Tullängsskolan och efter 3,0 kilometer komma till Ladugårdsängen, ett bostadsområde som byggdes de första åren på 1990-talet. Det var bostadsmässa i Örebro 1992, och mässan handlade mest om det nya bostadsområdet som fick både höga hus, radhus och villor. Luften gick ur byggbranchen strax efter bomässan. Det blev kris för de bostadsrättsföreningar som skapats på Ladugårdsängen.

Jag genar lite över åkern som ska blir O-ringenstaden 2010, och tar sedan cykelbanan uppför slakmotan där vi kör långbackeintervaller ibland, för att efter 5,0 kilometer komma fram till Södra Ladugårdsskogen. Jag vet inte om folk som bor här säger så eller om de kanske säger att de bor i Adolfsberg. Men Adolfsberg ligger nog egentligen längre västerut.

Skit samma! Jag joggar Bondsättersvägen söderut. Det blir snabbt lantligt. Och här finns det faktiskt skog. Det ser riktigt fint ut in till höger, ganska högstammigt. Jag tror det är Thomas barndomsskog, det här.
Vägen svänger västerut och jag kommer efter 8,7 kilometer in bland småhus. Vad heter det här? En gård i närheten heter Björka. Villaområdet kanske kallas det också.
Över järnvägen. Flera villagator med hus som ser ganska nybyggda ut. Bor de här människorna i Marieberg? Kanske?

Efter 10,1 kilometer är jag definitivt i Marieberg. Jag har passerat travbanan och kommit in i villastaden i vars mitt Mariebergsskolan ligger. Gatan sluttar svagt uppåt mot rullstensåsen. Uppe på den har i alla tider vägen in till Örebro gått. Torrt om fötter och hästhovar för resenärer förr i tiden. Jag springer den vägen också.

Efter 11,8 kilometer springer jag ner på gärdet till höger. Här ska det byggas. Gatorna är förberedda. Vatten, avlopp och el är framdraget till tomterna. Huvudvägen och cykelbanan genom området är nyasfalterade. Det här tror jag ska heta Södra Lindhult. Det befintliga villområdet alldeles norr om heter Lindhult.

Jag springer under vägen "Glomman", som ingen vet med säkerhet varför den heter så. Glomman (och dess förlängning Stenåsvägen) går spikrakt 4,3 kilomter från Adolfberg till Brickeberg. En teori om namnet Glomman är att det tidigt var en spikrak stig längs vilken man hade god sikt och kunde stå och titta/glo - glåma på närkingska. Nåja, på andra sidan Glomman ligger, efter att jag nu har sprungit 13,2 kilometer, Brunnsgärdet med alla sina kedjehus. Det är massor av bostäder som ser likadana ut. Hur hittar folk hem?

Jag hittar i alla fall ut, springer över Mosåsvägen, och kommer in i området Solfjädern när jag sprungit 14,0 kilometer.

Nerför backen, över gamla Vintrosavägen och genom en liten skogsdunge. Efter 14,7 kilomter befinner jag mig mitt i villaområdet Nasta.

Tillbaka över Mosåsvägen. Där, efter 15,5 kilometer, ligger Ånstabacken, hus som klättrar längs sidan på en ganska hög ås. De byggdes för ungefär 20 år sedan.

Jag snuddar vid Brunnsängens småhusområde efter 15,7 kilometer.

Först Gamla vägen, sedan Gustavsviksrakan, in mot stan. Drottninggatan tar över vid Södra kyrkogården. Där låg Södra tullen förr, inkörsporten till Örebro.

Gps-klockan vidar 19,8 kilometer när jag är hemma.

Dags för fjärde delen

Jag har slutat jobbet lite tidigare i dag, skärtorsdagen. Det har slutat regna. Del 1, del 2 och del 3 ska nu kompletteras med den avslutande del 4. Följ den spännande upplösningen på den här bloggen i kväll.

Markaspåret blev mänskligt

För att vara Örebro har Markaspåret en tuff banprofil. Det börjar med tuff backe och när det återstår 400 meter av femkilometersrundan kommer en grym backe. Däremellan finns det också några backar, men till största delen är det flackt.
Så om man tar bort början och slutet så blir det en måttligt kuperad slinga.
Den sprang vi i kväll på klubbträningen. Vi startade vid 600-metersskylten och gick i mål vid 4600-metersskylten. Det blev ett fyrakilomterstest, som en förberedelse för terräng-DM, som har just den distansen, om ett par veckor.
Tiden blev 17.01 så här slog pulsen:


Apropå terräng-DM. De där löparna som inte behöver tänka samtidigt som de springer har lagt terräng-DM samma helg som Tiomila. Då slipper de konkurrensen från snabbfotade orienterare. Men de räknade inte med Almby IK. På herrsidan är vi för gamla för ett tiomilalag (eller för bekväma för att åka till Skåne) så vi satsar på, ja just det: terräng-DM, istället.

Orientering är visst en tv-sport!

Jodå, det blir tiomila på soffan i år också. Förra året ställde jag laptopen på högkant och låg på sidan och tittade. Perfa kanoners!

Njutning

Knäbrallor, Type A och solglasögon på. Sedan en dryg mil på nysopade cykelbanor längs Svartån. Njuta!

Både sprint och natt?

Vi är snart en vecka in i april, och jag har fortfarande inte sprungit orientering - om man inte räknar utsättning och inplockning av skärmar till ungarnas träning i torsdag.
Men nu är jag i alla fall anmäld till en tävling: Västerås SOK:s långdistans på påskdagen drar Carl och jag iväg till.
Sen funderar jag på att sent omsider även anmäla mig till etapp 1 och 2 av "Tour de Värmland" (vilket ovanligt töntigt namn på en flerdagars orienteringstävling!). Båda etapperna är på långfredagen. Det är en sprinttävling tidigt på kvällen och en nattävling med masstart efter nio på kvällen.
Det skulle vara kul. Det kanske går att locka med någon av Almbygubbarna till Filipstad?

Senaste nytt från sportens värld

Någon som är förvånad?

Jag ratade Icebug Spirit

Nej, omtalade Icebug Spirit motsvarade inte förväntningarna. Eller rättare sagt: det vet jag egentligen inte, för jag kom inte ens i den rackarns smala skon när jag skulle prova den hos Löpex i förmiddags.
Så jag testade Icebug Sisu istället. Den var bredare, men inte alls skön på foten.
VJ:s nya "Supra" visade sig däremot vara en sko för mig. Den är lätt och sitter perfekt på foten. Och så här ser den ut.

På mjuk mossa och mossar som bär

Ungdomsträningen börjar om kvart. Jag kommer inte att vara där, ty jag är på jobbet.
Men jag var i alla fall med och förberedde träningen genom att i förmiddags hänga ut aderton kontrollskärmar inklusive gammeldags stiftklämmor.
Det var fint i skogen. Strålande sol och drygt tio grader varmt - redan på förmiddagen. Det fina vädret har hållit i sig, så det blir säkert ett behagligt träningspass.
Mossan i Markaskogen har blivit mjuk och go av solvärmen - men i mossarna är det blött, blött, kallt, kallt. På många mossar ligger ett islock kvar. Det bär fortfarande.
Nu är det som det ska så här års.

Tillfälligt bakslag

En tillfällig, hoppas jag, svacka i hälsotillståndet satte stopp för intervallträning på friidrottsovalen i går. Kräkningarna och febertoppen berodde troligtvis på att jag svalt något olämpligt. Jag känner mig redan frisk igen, är bara lite trött.

Det är den första april i dag.