Gissa intervallträningen!

Första (och enda?) tidningsklippet på orienteraren Mats

Det blir inte mycket orienterartänk i det här supervintriga. Träning blir det - sisådär varannan dag - men inte så mycket som för tankarna till orientering.
Men när jag sorterade i en låda häromdagen dök det upp ett gammalt tidningsklipp som absolut platsar på den här bloggen.
Det är nog från 1970, eller möjligen 1971. Brorsan (han är storebror och syns alltså till vänster i bild) och jag sitter i en grop någonstans i Skogssjöskogen. Östgötens lokalredaktör var ute och promenerade och passade på att ta ett kort och skriva en artikel. Vad hette han? Jag har glömt.

Isracing ... nåja

Svag nordlig vind och 10-15 minusgrader. Men decembersolen värmde trots att den bara orkade upp fyra fingrar över horisonten.
Det blev ett oplanerat långpass i dag. Jag hade egentligen bara tänkt springa en timme, men efter en halvtimmes jogg befann jag mig ett par kilometer ut på Hjälmaren och bestämde mig för att springa ända ut till Lindholmen.

Här är träningspasset på jogg.se

Jag har fått låna älgen ett år

Jag slog till redan i min Nattsprintercup-debut.
Så nu står vandringspriset - träskulpturälgen - hemma på Järnvägsgatan.
Men ärligt talat hade jag en hel del tur.
I första omgången hoppade jag över en kontroll. Men eftersom alla (8) startande gick vidare till andra omgången så gjorde det ingenting.
I den andra omgången var jag bara trea på min gaffel. Men det blev klungbom på den andra gaffeln, så jag klarade mig ändå.
I den tredje omgången stressbommade Per-Åke på näst sista och Kalle gick in i väggen hundra meter före mål, så jag kunde smita förbi och gå i mål som tvåa. Finalist!
I finalen hade jag tur som fick högervarv och spårad ingång till banans svåraste kontroll. Ann-Britt skulle ta den kontrollen från andra hållet och hade orörd snö. En minuts bom för Ann-Britt innebar att jag vann komfortabelt.

Någon som hänger med till Skottland?

Jag har nästan bestämt mig för att åka till Skottland och springa Scottish 6 Days första veckan i augusti.
Etapperna kommer att avgöras i trakterna av Oban vid Atlantkusten.

Första etappen är söndagen den 31 juli och sista etappen lördagen den 6 augusti. Onsdagen är tävlingsfri.
Resan tur och retur Skottland kostar 1 250 kronor med Ryanair. Då flyger man dit fredagen den 29 juli och flyger hem söndagen den 7 augusti, dagen efter tävlingens sista etapp. Det blir alltså nio nätter i Skottland.
Flyget går till Edinburgh, varifrån det är tio mil fågelvägen till Oban. Bilvägen är det dock nästan 20 mil och enligt vägbeskrivning tar den resan knappt tre timmar.

Orienteringsupplevelsen torde bli något alldeles extra. De flesta etapperna går i måttligt till stark kuperad hedmark. Här är några bilder och kartprover.







Hur man ska bo vet jag inte, men om man inte ska tälta, vilket kanske är lite riskfyllt i Skottland, utan försöka få tag i vandrarhem, stuga eller bed&breakfast, så bör man nog försöka hitta något ganska fort. Obanområdet ska visst vara ganska välbesökt av turister under sommaren (det är väl det vackra landskapet och Oban whisky, en av de bästa Highlandwhiskysorterna, som lockar). Och när sexdagarsorienteringen arrangeras i det här intressanta området blir det säkert många deltagare som behöver någonstans att bo. Skotska sexdagars brukar samla 3000-4000 deltagare.
Därför tror jag att man måste bestämma sig för Skottlandsresan senast i början av januari och sedan 1/ boka boende 2/ boka resan. 3/anmäla sig till tävlingen.

Läs allt om tävlingen här.

Ta gärna kontakt med mig om du du blir sugen på att följa med till Skottland!

Gott hopp

Det var klubbledarkonferens i Ånnaboda i dag.
Efteråt var känslan bra. Det blev en bra planering av ungdomsverksamheten, med en inriktning mot mycket samverkan mellan klubbarna för att få en starkare ungdomsverksamhet i Örebrodistriktet.

Lättlästa orienteraren Mats

Vad tycker ni om läsbarheten av den här bloggen?
Är läsbarheten låg, eller är den kanske hög?
Sanningen är att den är lättläst. Ja, de flesta inlägg är till och med mycket lättlästa. De är lika lättlästa som texter i barnböcker.
Enligt läsbarhetsindexet LIX har mina sex senaste blogginlägg dessa index: 20, 39, 32, 35, 29, 26.
Och så här ser läsbarhetsskalan (det där var inget lättläst ord) ut:
< 30 = Mycket lättläst, barnböcker
30-40 = Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar
40-50 = Medelsvår, normal tidningstext
50-60 = Svår, normalt värde för officiella texter
> 60 = Mycket svår, byråkratsvenska

OK Lumen

Jäklar vad vi lyste upp Markaskogen i kväll. Det är nog dags att byta namn på Almby IK. OK Lumen skulle passa bättre.
Jag gjorde skogsdebut med min 900 lumen-lampa. Håstis och Tobias Widing bräckte mig med varsin ny 1400 lumen-lampa.
Hull fick låna Håstis gamla 900 lumen-lampa.
Kalle har ju sin Petzl. Den ger ganska många lumen den också.
Det var bara Ann-Britt och Tobias kompis Jennika som fick nöja sig med glödljus.

Premiär!

Jaha, då har åtta almbyiter (Anna B, Bengt B, Mikael Å, L Pop Thomas, Kalle W, Charlotte W, Per H och orienteraren Mats) gjort premiärpasset i nya friidrottshallen.
Tillsammans med ett 20-tal KFUM-are körde vi tusingar, med omstart efter sex minuter, på den nya fina ovalen. För min del blev det dock 950-metersintervaller för jag kände att jag behövde tio sekunders extra vila mellan intervallerna. Det blev ett rejält pulshöjarpass:

21,1

Bra dag för ett långpass. Två timmar, var planen. När jag väl var ute och sprang övergick planen till att jag skulle springa 21,1 kilometer, en halvmara.
Det visade sig att ursprungsplanen och den modifierade gick att kombinera. När jag stannade efter exakt 21,1 ivsade klockan 2 timmar och tolv sekunder.

Snöväder de lux

Uppfriskande träning i kväll: Markaspåret de lux, i snöig Markaskog. De lux-varianten innebär att man joggar runt större delen av spåret i lugn takt, men springer det värsta man kan i de fem uppförsbackarna. Varje backe springs tre gånger. Det blir alltså 15 backintervaller, och femkilometersspåret förlängs till 7,7 kilometer.
Jag tror att det är Thomas som har skapat denna variant av att springa Markaspåret.

Bra början på november

Formen är inget vidare, men om jag fortsätter som jag börjat november så ska det nog räta upp sig. Åtta dagar in på månaden har jag tränat fyra pass! Dessutom tränade jag sista dagen i oktober - och kommer förhoppningsvis att köra Markaspåret De Lux i morgon. Det skulle innebära sex pass på tio dagar. Tur att man inte springer så fort!

Vilsen bland bergknallar

Sträcka två, Novembersprinten vid Lockarp, sydväst om Mjölby.
Snett och vint och sakta. Men vi hade i alla fall tur med vädret.


GPS-spåret mellan 3-4 är inte med sanningen överensstämmande. Satelliterna måste ha spelat min klocka ett spratt, ty jag sprang INTE upp på det berget.

Jag hoppas det blir långt västerut

På söndag ska jag springa orientering hemma i Mjölby. Novembersprinten arrangeras vid gården Lockarp väster om stan, ganska nära golfbanan. Risken är överhängande att jag får springa andrasträckan. Eller risk och risk förresten, den tillhör de längre så det finns en viss chans att banan når långt västerut på Hallevadetkartan. Det skulle vara kul med kontroller i det småkuperade området.

Lockarp ligger strax väster om kontroll på min O-ringenbana från 2007.

Ljungstugekarta under arbete

Jag har börjat rita en karta över den stora öppna ytan öster om Ljungstugan. Den kan användas till barnverksamhet och kanske roliga supersprinttävlingar även för vuxna.
Så här långt kom jag efter någa timmars fältarbete på lördagseftermiddagen.


Jag kommer att markera belysningsstolpar (rund ring), träd (grön ring), hinderbanedelar och skyltar (svart kryss), stockar och stubbar (grönt kryss), med mera.

Fortsättning följer ...

(Campuskartan är också under arbete. Den är tänkt att utökas med Missionsskolan, Kunskapsskolan och frisbeegolfbanan söder om Kunskapsskolan.)

Comeback - efter 35 år

L Pop Thomas, Kalle och jag hade en mycket trevlig utflykt till Tranås i dag.
Smålandskavlen arrangerades så långt norrut att det nästan blev Östgötakavlen. Bredstorp IP var tävlingsarena.
Vi gjorde en stabil och i stort sett bomfri laginsats, och Almbylaget slutade på nionde plats.
Här är min bana:


Det var 35 år sedan - eller möjligen 36 - jag sprang Smålandskavlen senast. Jag brukar säga att den gången gjorde jag mitt livs lopp och kom tvåa på den inledande nattsträckan i H16-klassen. Det kan vara en skönmålning och jag har inte det minsta bevis för att jag lyckades SÅ bra, men jag är i alla fall säker på att Håkan Eriksson fick springa ut tidigt på andra sträckans jaktstart.
Jag undrar om det finns några resultatlistor sparade från den tiden?

168:a

Årets 25manna kan summeras:
Strålande väder och underbar terräng.
Laget gjorde totalt sett en godkänd insats. Vi kom 168 (147:a förra året) efter följande växlingsplaceringar 311, 288, 207, 179, 187, 168, 184, 173, 167. Att vi hamnar på efterkälken på sträckorna 1, 2, 5 och 7 är inte så konstigt. Det är herrseniorstäckorna och en av våra två seniorer ;-) var sjuk.
Min egen insats på sträcka 5 var inte godkänd. Dåligt vägval plus enminutersbom på ettan och helt lost på femman. (Om jag hade haft en fungerande skanner så hade jag gladeligen visat min irrfärd.)
Apropå Bäcks kommentar på mitt förra inlägg så kan jag bara konstatera att jag tvålade till honom på alla de sträckor vi hade gemensamma. 3-4 2:00 mot 2:13, 6-7 1:46 mot 2:14, samt sista-mål 0:39 mot 0:40.
Ha!

Almby IK på första parkett

I år kommer Almby IK att få en framskjuten placering på 25manna. Våra klubbtältsplatser är nämligen 24 och 25. Det innebär att vi får campa riktigt nära målområdet - och löparnas väg till startpunkten. Vi kommer i år betydligt närmare händelsernas centrum än KFUM, Tisaren och Hagaby.
Dä ni! Det är bra att börja på A.

Jag måste rappa på lite

Jag och Anton håller på med en sprintkarta över universitetsområdet. Den ska vara klar i vinter, har jag tänkt. Om det dröjer längre är risken stor att den blir inaktuell. Redan nästa höst kan det hända att entrén till campus ser helt annorlunda ut.
Terrängen ser helt klart intressant ut.

Illustration: JUUL OCH FROST ARKITEKTER
Läs här om planerna.

Orienteraren Mats lägger sig i

Anton ville ha synpunkter på kartritningen. Det har han fått. Bilden tar bara upp förändringsförslag. Jag har naturligtvis en massa positiva synpunkter också, kurvbilden borta i området där jag tycker att den lilla tvåstreckaren ska tas bort är exempelvis exemplariskt ritad.

Ljuvlig terräng

Anton Frendelius håller på att revidera kartan över området söder om Hampetorp. Han tog ut oss på en kombinerad kartkontroll och teknikträning i dag.
Vilken ljuvlig terräng!
Här hoppas jag att klubben kan arrangera tävlingar de närmaste åren.

Fältarbetar vid datorn

Jag tänkte att jag skulle ta tag i sprintkartritningen vid universitetet igen och kom att tänka på att jag ju faktiskt kan sitta hemma vid datorn även med rekognoseringsarbetet. Både Google, Hitta och Eniro har ju "gatuvy"-bilder där man kan se detaljer. Bilder är dessutom väldigt färska, max ett år gamla.

Örebrospel jämförs med skogssport

ÖSK:s andretränare, Mosander, fick en oväntad frågaställning i en intervju i finska YLE. Frågan kommer 6.55 in i intervjun.
http://arenan.yle.fi/player/index.php?clip=1317467&language=sv

Skärm- och svampplock

Det är nog 6-7 veckor sedan jag hängde ut skärmar för träning i suttarbodaskogen. Så det var hög tid att plocka in dem. Jag passade på att plockalite trattisar också.

Mitt i skogen

Välbyggt gränsröse. Varför la de ner så mycket jobb?

Tillbaka i vardagen

I går blev det en helkväll i Almby IK:s färger. Först höll jag i tisdagsträningen och bjöd på 800-metersintervaller på liten stig, med SI-kontroller. Sedan satte jag mig och konstruerade torsdagsträningen, som blev ett ganska tidsödande knep och knåp. Det vankas mossprint i och runt Långmossen, med gemensam start och gafflade banor (åtta varianter på långa banan, som är 2,2 km). Ungarna ska spela mossrugby efter sprinten.
Meteorologerna trpr på 15-16 grader. Det låter bra.

Londontrion

Om en bild blir misslyckad kan man lika gärna sminka den vulgärt.

Här är Londonkartorna

Jaha, tillbaka i Sverige efter Londonutflykten.
Sugen på att se kartorna?
Jag har ritat in vägvalen på Routegadget.
The City of London Orienteering Race. Välj 3 Men's Vets.
Tävlingen i Hampstead Heath. Välj course 2.

Vid klassisk port

Savile Row 3. Sista spelningen. Vilka?

Finn två fel

Hård kamp stundar

Vem vinner Mens super vets i Hampstead Heath?

3-1

Kalle, hängiven och nöjd Spurssupporter.

Spurs vann med 3-1

Direkt efter tavlingen drog Kalle och jag till Tottenham for att se Tottenham spela mot Wolverhampton pa White Hart Lane. Jag forsokte blogga ivag en bild fran arenan, men det funkade inte.
Det var en kul match att se.
Gasterna tog ledningen trots att Spurs spelade riktigt bra och dominerade forsta halvlek. Massor med bra malchanser men inget mal for hemmalaget.
I slutet av matchen ordnade det sig emellertid. Spurs fick en straff som sattes av Van der Vart. Sedan gjorde Pavlyuchenko mal och alldeles i slutet faststallde Hutton slutresultat 3-1.
White Hart Lane kokade.
Trevlig arena.

Målet

Malplatsen var lackert placerad vid Temsens sodra strand, bland nagra moderna byggnader.

City of London

Halva banan gick där norr om floden.

En bild från tävlingsområdet

På väg till startplatsen

Tower bridge passerades pa vag till start. Starten var norr om Towern.

Till start

Vagen till start kunde naturligtvis inte snitslas. Alla deltagare fick linjeorietnera dit med hjalp av den har kartan.

TC

Ett gym under sparen vid London Bridge station fungerade som samlingsplats. Har hamtade man nummerlapp, forvarade vaskor, kladde om, duschade och stamplade ut.

På väg till tävling

Thomas och Kalle utanfor St. Pancras. Vi tog tunnelbanan harifran till London Bridge station.

Sladdlös

Englandskontakten är med. Och Garminklocka. Och Garminadapter. Men ingen kabel. Klantigt!

Nu drar vi!

Frånvarobeskeden är aktiverade i e-post och telefon på jobbet. Väskan är packad, matsäcken fixad, disken diskad, sängen bäddad, ett par hundra pund växlade, mobilen lagad och GPS-klockan laddad.
Jag är redo att åka nu.
Får väl sitta och rulla tummarna i en dryg timme i väntan på att Kalle och Thomas plockar upp mej och vi åker till flygplatsen i Västerås.
I morgon är det The City of London Orienteering Race, på söndag orientering i Hampstead Heath.
Räkna med hyfsat frekvent mobilbloggande här på orienterarenmats.blogspot.com under helgen.

Type A är död, länge leve DS Racer 8

Den rubriken har faktiskt inte riktigt täckning. De är inte riktigt döda än, de är bara nypensionerade, mina fina gamla Type A, de bästa löparskor jag någonsin haft.
Jag håller tummarna för att tronföljarna, Asics Gel-DS Racer 8, något så när kan mäta sig med de röda vindsnabba Sauconydojorna.
Inga fler varv på inomhustartanet, inga fler kilometer på nysopade vårcykelbanor. De ska nu få tillbringa sina sista år som gå till- och vara på jobbetskor. Jag hoppas att de kommer att trivas med det.


Foto: Carl Carlsvärd
Ny till vänster, gammal till höger.

I sängen

Det är arbetsdag. I dag fixar och donar klubbkamraterna i och runt Ljungstugan. Men inte jag, inte. Jag är hemma och ligger och vilar mig i sängen. Och inte tänker jag gå och jobba heller, i eftermiddag, som det står på mitt schema att jag ska göra. Nej, jag skiter i det, ligger kvar i sängen i stället.
För den här nedrans febern ska bort. Det ska den. Och fort ska det gå.

Genom sömnig huvudstad

Jag har aldrig tagit en löprunda i Stockholm tidigare. I morse fick jag ett tillfälle - och det gav mersmak.
Jag sprang från Inedalsgatan på Kungsholmen, ner till Norra Mälarstrand, över Västerbron till Södra Mälarstrand, bort till Slussen, genom Gamla stan, till stadshuset och längs vattnet tillbaka till hotellet. 8,5 trevliga kilometer i gryningen, med dimsjok som bäddade in huvudstaden i början av rundan, men som lättade och släppte fram solen på slutet.

Fascinerande att jag bara behövde korsa tre trafikerade gator under rundan: Först Hantverkargatan (men där träffade jag bara på en polisbil - och gavs företräde), sedan ingenting förrän Munkbroleden, och till slut Stadshusbron för att komma över till Klara sjö.

Träningspasset på jogg.se

Årets arrangemang är över

Nu har Almby IK dragit färdigt sina strån till stacken för i år, när det gäller orienteringsarrangemang: Medhjälpare vid Närkekvartetten i våras och O-ringen i somras - och i dag arrangerade vi "Korpen" för 314 anmälda.
De flesta verkade nöjda, även om det fanns synpunkter på att en del banor var för lätta.
Sen kom det något gnäll om att PM publicerades för sent (dagen före tävlingen). Visst, det var sent med dagens mått mätt, men bättre sent än aldrig. (När jag var liten fick man förresten inget PM förrän man anlände till tävlingen.)

44.15 är tiden att slå

Efter att ha hämtat datorer mm hos Lars-Göran, plockat upp grejerna i Ljungstugan, och misslyckats med att sätta upp ett nätverk, gav jag mig ut i solgasset och provsprang morgondagens H50-bana. 44.15 blir tiden för Roland Notstam, Henry Vestergård, Claes Gustafsson, Kenneth Hagström, Bo Magnusson, Roger Engman, Åke Sundin, Morgan Svensson, Reinert Hallor, Bo Gustavsson, Åke Algotsson, Jan Gustafsson, Anders Larsson, Klas Thybeck, Bengt Visén och Mats Ericsson att slå. Det ska nog några stycken av dem klara av - för det blev ett par bommar och tveksamma kontrolltagningar.
(Jag hoppas att det kommer att sättas ut en kontrollställning och skärm vid stenen (145), annars blir Korpen en skandal)

Det kör ihop sig

Det blir besvärligt i morgon.
Jag måste förbereda det tävlingsadministrativa inför söndagens tävling: datorer, skrivare, SI-enheter, nätverk och allt vad det är.
Sen vill jag gärna ut och springa en sväng också, i det fina vädret.
Dessutom lockar det att lyssna/titta på SM-medeldistansen i Umeå, via internet
Deg blir nog svårt att få ihop det här.

Bra vristskydd, kass orienterare

Kvällens bästa: Antistukningsskyddet som jag invigde på höger fot i kväll när jag sprang orientering vid Digerberget. Med det på kommer jag aldrig mera att stuka högerfoten. Active ankle rekommenderas å det varmaste.
Kvällens sämsta: Mitt misslyckande med att hitta kontroll nio i rimlig tid vid samma orientering. Andra sprang sträckan mellan kontroll åtta och nio på två minuter. För mig tog det sex minuter. Orienteraren Mats visade hur kass han är.

Smålandskavel nästan i Östergötland

Jag drog nyss iväg ett mejl till några gubbar i klubben. Vi får se om några nappar på idén att springa Smålandskavlen i slutet av oktober. Närmare än i år kan det inte bli. Tranås ligger ju fan nästan i Östergötland, bara två timmar från Örebro.

Tur att man älskar det här

Det är inte svårt att fylla fritiden med orienteringsaktiviteter. Sprintkartpromenad med Anton Frendeilus och Pär Lundkvist i måndags kväll, träning med Hanna och Calle i Kilsbergen i går kväll. Hagabys KM-arrangemang i kväll. Barn- och ungdomsträning (med föräldramöte) i morgon kväll.

Orienterare med fart i

David Andersson och Lena Eliason gav i kväll exta glans åt Hagabys KM i Markaskogen. Som dom sprang! David hade 42 minuter på en åttakilometersbana. Sisådär 5:15 per kilometer, alltså. Låt oss gissa att hans verkliga löpdistans var 9,5 kilometer. Det skulle innebära en genomsnittlig hastighet på 4:30/km - orienterandes i skog. Sanslöst! Lena sprang en femkilometersbana på 31 minuter vilket innebar att hon tvålade dit Lars "hansomaldrigbommar" Persson med fem-sex minuter.

O-ringenmästaren kommer tillbaka

Världsklassorienterarna David Andersson (Malungs OK Skogsmårdarna) och Lena Eliasson (Domnarvets GoIF) fick tydligen inte nog av Markaskogen under O-ringens sista etapp. Det sägs att de kommer till Ljungstugan och gör ett träningspass i tävlingsfart på onsdagskvällen.
På uppdrag av Hagabys Anders Larsson har jag i alla fall skrivit in dem i startlistan till Hagabys Dag-KM.
Kul är bara förnamnet!

Nyhet: Toatält!

Golden Weekend lockade tyvärr inte så många deltagare i år, bara 424 anmälda på dagens långdistans, inklusive anmälda till öppna klasser.
Så orienteraren Mats var en av få som fick testa nymodigheten enmanstälttoan, det nya regnskyddade alternativet till bajamajan.

Äntligen orientering

Så har man fått springa lite riktig orientering igen, i vacker skog dessutom. Bomäventyret (2:an, 3:an, 4:an och 7:an) på långdistansen på Golden weekend kan studeras på Runoway (välj alternativet "Se resultat" och välj klassen H50).

Melin, Höjsgaard ...

Nu händer det saker på anmälningssidan i City of London orienteering race.
Fler svenskar har fått upp ögonen för tävlingen. Riktigt kul!
Hasse Melin, Hagaby, och Thomas Höjsgaard, Leksand, är de senaste tillskotten i veteranklassen.
Därmed hamnar jag längre och längre ner i den förväntade resultatlistan.
Jag får väl trösta mig med att jag kanske får hälsa på Karro, en av Sveriges genom tiderna duktigaste och mest färgstarka orienterare, för inte åker väl Thomas till London utan henne och sönerna.

Bra start

I går drog vi igång träningen vid Ljungstugan. Drygt 20 barn dök upp - hälften nybörjare. Det är bra. Nu gäller det att behålla dem i verksamheten - och få dem att hänga med ut på inskolningsklasser på tävlingar. Det är svårt.
Tonåringarna tränade på annat håll, i Ånnaboda, tillsammans med ungdomar från andra klubbar i distriktet.

Återkomsten till White Hart Lane

Kalle har tänkt att förgylla Londonresan lite extra genom att gå och titta på fotboll. Tottenham tar emot Wolverhampton hemma på White Hart Lane lördagen den 18 september.
Jag hänger på.
Jag är ingen stor fotbollsfantast, men har faktiskt sett Tottenham på deras hemmaplan tidigare.
Det måste ha varit 1984. Jag och mamma var i London. Vi gjorde ett avbrott i parkflanerandet och tog tunnelbanan till Tottenham.
Jag tror att det var Watford som stod för motståndet, men har inget som helst minne av hur matchen slutade.
Det enda jag kommer ihåg att det var läskigt branta läktare på kortsidan där vi satt.

Pipande nattjobb

Tanken var att jag bara skulle programmera basenheterna rätt efter utlåning till O-ringen, men sen fick jag se att det finns ny firmware att programmera dem med.
Så jag satte igång. Lika bra att få också det gjort.
Jag ångrar mig.
Det visade sig nämligen att det tar nästan tre minuter att få in ny mjukvara i varje enhet.
Nu har jag hållit på sedan strax före midnatt -och jag har 20 enheter kvar.
Räkna själv.

Träning a la trassligt nystan

Kalle bjöd på 70/20-skogsintervaller i mjuka skogen väster om Björnmossen i kväll. Han höll ordning på oss med sin scoutvisselpipa.
Gps-spåret:

Positivt ljumt intresse

Det här glädjer mitt demokratihjärta. Bara 23 procent ska försöka se kungafamiljen live.

Svårt att välja

Hittills har frågan varit: Schweiz eller Skottland sommaren 2011?
Via Asplövets blogg dök det upp ett alternativ till: Midnattsolgaloppen.
Läckert!

Cykelbanornas dag

Med mina instabila fotleder, framförallt högern, lär det bli mest cykelbane-och motionsspårlöpning i framtiden.
Tyvärr!
I dag var det långpass på cykelbanor som gällde.
Konditionen är inte vad den borde vara. Den sista halvmilen var jag jättetrött. Trots att tempot sjönk, steg pulsen.

Tröstjogg

Klubbkamrater är i Riddarhyttan och springer Svealandsmästerskapen.
Thomas, Hullarna, Kalle, Strid och Alpbergarna är där, har jag fått rapport om.
Jag är avundsjuk och får försöka trösta mig med ett långpass.

Bilder, bilder, bilder på unga orienterare

Tisdag och onsdag hade jag förmånen att få vara en av ledarna när 30 unga orienterare från Örebro län sprang distriktsmatch mot Östergötland, Sörmland och Värmland. Tävlingarna var i Mjölby.



Gå till bildgalleriet på picasaweb om du vill se bilderna i större storlek.

Dränkt och bortsprungen

I kväll satte jag ut skärmar till morgondagens ungdomsträning i Suttarbodaskogen.
Det tog lååååång tid.
I början njöt jag i den fantastisk fina skogen nordväst om Suttarboda. Där är det bra sikt och tydlig kurvbild. Då gjorde det ingenting att jag hade glömt kompassen.
Men så kom en motgång. En tänkt kontrollpunkt, en naturlig grop, visade sig vara synnerligen dålig. Den fanns nämligen inte. Jag letade och letade, jag försökte ta den från olika håll, men hittade ingenting som var en tydlig grop.
Så jag hängde skärmen på en höjd istället.
Sen började det gå riktigt illa. Åskan kom, och med den ösregnet - och mörkret. Det kombinerat med riktig skitskog öster om Suttarbord förvandlade mig till en osäker och vilsen nybörjare, utan kompass, och med glasögon som det inte gick att se genom.
Jag blev faktisk en aning orolig om jag skulle klara av att ta mig ur skogen. Det var bush, bush, bush, och då är det lätt att gå runt, runt, runt i det blöta skumrasket.
Till slut lyckades jag läsa in mig, en bra bit ifrån där jag borde ha befunnit mig.
Hemma nu. Torr och varm igen.
Jag drar till Värmlands näs en snabbis. Jag borde hitta. Det är ju tydliga ledstänger.

Dags för match

I morgon drar vi - ungdomar och tre ledare - till Mjölby. Det är distriktsmatch mellan Örebro, Sörmland, Värmland och Östergötland.
36 anmälda. Vi har fått fyra återbud. Förkylningstider. Förhoppningsvis dyker resten upp i morgon.
Det blir förlägging i Egebyskolan och i morgon individuell tävling vid Skogssjön i min barndoms snabblöpta terräng.
Ungarna kommer säkert att gilla det.
På onsdagen är det stafett på sprintnormkarta. Jag antar att banorna går runt bostadsområdet Prästgårdsliden och upp mot Tunet.

Londonrejs blir en tradition

Två år i rad får väl betraktas som en tradition. I mitten av september är det dags för City of London Orienteering Race igen.
Jag var där i fjol och njöt av att springa på de lördagstomma gatorna i Londons domstols- och finanskvarter.
I år får jag med mig Kalle och L Pop Thomas. Det ska bli kul.
Thomas har preliminärbokat lågbudgetboende i närheten av Euston station. Det ligger bra till, några kilometer ifrån där bussarna från Stansted angör och med tunnelbanestation på Northern line alldeles intill som ska ta oss både till citytävlingen på lördagen (London Bridge station) och tävlingen i Hampsted Heath på söndagen.
Backpackervandrarhemmet är väl inte direkt specialanpassat för ordinära H50-H60-löpare, men vi är ju ovanligt unga till sinnet, alla tre :-)

Barn bråkade vid ettan

När det blir slagsmål (åtminstone kaotiskt bråkigt) vid första sträckans första kontroll, och en dryg tredjedel av lagen dessutom stämplar fel, ja, då har arrangörerna gjort något fel.
Det hände under Ungdomens 10-mila i morse.
Tråkigt.
Vår Emil var en av de drabbade.
10-12-åringar som springer stafett ska inte behöva utsättas för en extremt dålig planerad banläggning. Det ska vara roligt att springa stafett.
Emil gjorde förresten ett i övrigt jättebra lopp.
Heja Emil!

Kalle är där och jag är här

I morgon drar VM i Trondheim igång, med sprintdisciplinen Den ska jag naturligtvis följa (om inget oförutsett inträffar). Det är ju så väl ordnat nuförtiden, att man kan vistas i en obygd (Värmland) och följa en tävling i en annan obygd (Tröndelag) - live!
Sprinttävlingen är högintressant för oss örebroare. För första gången sedan 1999 (tror jag det var) springer en närking VM.
Sverige damsprintlöpare i VM är Beata Falk, Hagaby GoIF, Helena Jansson, IF Hagen, Linnea Gustafsson, OK Hällen, och Emma Claesson, Stora Tuna.
Jag tippar: Helena Jansson blir tvåa, Beata Falk fyra och Linnea Gustafsson sexa. Emma Claesson bommar bort sig (men revanscherar sig på långdistansen senare i veckan, då hon blir topp tio).

Apropå live: Jag följer just nu ÖSK-MFF via webben. Det står 0-2, trots att ÖSK har haft det mesta av spelet. Jag kan tänka mig att orienterarkompisen Kalle är aningen frustrerad där han sitter på Eyravallens läktare.

Jag lär mig hela tiden

Jag lärde mig två saker under gårdagens träningspass.
1/ Det är är bra att ha kulört färgade glasögonbågar. Annars hade jag aldrig hittat glasögonen när de for all världens väg i samband med att jag forcerade ett buskage.
2/ Man ska hålla sig till rehabilteringsplanen efter en kraftig vriststukning. Jag hade ju tänkt avstå utanför stigen-löpning i två månader efter smällen för fyra veckor sedan. I går tänjde jag ut det skadade ledabandet igen. Aj! Skit också!

Jag hade jättefel

Det är lika bra att att föregripa, innan någon påtalar hur fel jag hade.
Jag hade jättefel när jag tippade att Johan Runesson skulle komma på 15:e plats i O-ringen Elitserien.
Och jag har aldrig haft fler än tio rätt på stryktipset.
(Johan kom trea.)

Jansson och Billstam

I måndags offentliggjordes vilka löpare som ska springa vilka distanser på VM, som börjar på söndag. Flera av de svenska damerna har visat stor ojämnhet eller varit skadade i år. Det är väl förklaringen till att damtruppen bantas till sex löpare och att Annika Billstam sätts att springa både medel, lång och stafett. Nästan lika mycket som Helena Jansson alltså. Hon springer även sprinten.
Det tunga VM-programmet kanske förresten är förklaringen till att Billstam valde att inte komma till start på O-ringen.

Den här bilden ljuger

Ljuger och ljuger, förresten. Nej, det såg så här läckert ut under en del av kvällens terrängjogg. Det var ett par kilometers toppbetyglöpning på svallade, runda hällar längs Vänerstranden.

Men mest var det svårframkomlig bush.

Så det sammanvägda naturuppplevelsebetyget blir nog inte mer än en svag 3:a.

Träningspasset på jogg.se. Välj satellitbild och zooma in ordentligt.

Tur att David och Simone inte såg

O-ringenbloggaren skrev om svampstället vid elitklassernas förvarningskontroll under O-ringens sista etapp.
Dagen efter var han (jag) där och plockade upp svampen. Den var nämligen kvar - varken nedtrampad eller upplockad. Det blev två goda svampmackor.
Det var tur för mig att varken David Andersson eller Simone Niggli-Luder såg läckerheterna. De hade helt klart hunnit att plocka svampen, utan att riskera att missa sina O-ringensegrar.


Jag ska väl erkänna att jag inte var i O-ringenskogen i lördags enbart för att plocka kantareller vid förvarningskontrollen. Jag hade svår abstinens på grund av att jag inte sprungit i skog på tre veckor. Det blev sju kilometer terrängjogg i O-ringenlöparnas spår.

Comeback

Jag O-ringenbloggade i knappt två månader.
Känner att jag vill fortsätta skriva smågrejer om orientering, så jag skakar liv i Orienteraren Mats igen.
Det blir samma innehåll som förr: orientering i allmänhet, Almby IK och min egen träning.
Häng med!