Tack och hej, leverpastej!

Möte med ÖLOF:s ungdomsgrupp i måndags, egen kvalitetsträning på friidrottsovalen i tisdags, möte om Almbys ungdomsverksamhet i dag, ledning av ungdomsträningen i morgon.
Nu är det full fart.

Och så är det dags att sluta blogga. Under 59 och en halv vecka som Orienteraren Mats har det blivit 376 inlägg om stort och smått.
Tack för de ungefär 13 000 besöken på bloggen. Det var kul att ni kom!

Ni som varit här kommer mest från när, men också från fjärran.
Drygt 3 000 av besöken är folk som har irrat hit (ungefär som jag själv helt plötslig kan kliva från ett grönområde ut på en stig och inte ha den blekaste aning om var jag är eller hur jag kom dit) helt oplanerat, och aldrig mer kommit tillbaka.
Men så finns också ni som återkommit till Orienteraren Mats mer än en gång.
Ni kommer (enligt Google Analytics) från:
Örebro, Bromma, Stockholm, Mjölby, Göteborg, Visby, Karlskoga, Upplands-Väsby, Kumla, Västerås, Solna, Eksjö, Malmö, Uppsala, Sollentuna, Linköping, Norrköping, Kristinehamn, Piteå, Jönköping, Karlstad, Farsta, Växjö, Borlänge, Umeå, Grängesberg, Sundsvall, Lindesberg, Kungsbacka, Motala, Gällivare, Limhamn, Gävle, Halmstad, Ödåkra, Eskilstuna, Finspång, Lerum, Sundbyberg, Kalmar, Lund, Hallsberg, Falun, Hägersten, Östersund, Luleå, Arvika, Kopparberg, Varberg, Helsingborg, Nässjö, Mölndal, Kungälv, Nyköping, Fristad, Köping, Huddinge, Malung, Vänersborg, Skellefteå, Alingsås, Perstorp, Axvall, Arboga, Ulricehamn, Stafanstorp, Partille, Lidingö, Landskrona, Anderstorp, Båstad, Lindome, Kalix, Ronneby, Henan, Kiruna, Frövi, Svalöv, Helsinki (FIN), Paimio (FIN), Tampere (FIN), Joenssu (FIN), Turku (FIN), Kaustina (FIN), Ilmajoki (FIN), London (ENG), Oslo (NOR), Bergen (NOR), Porsgrunn (NOR), Portland (USA), Pelotas (BRA), Brönderslev (DAN) och Genève (SCH).

Tack och hej då! Vi kanske hörs och ses i något annat sammanhang.

Ett varv på mtb-banan

Jag sprang runt mountainbikebanan i Markaskogen i går förmiddag före jobbet.
Var den slingan går?
Här - ungefär:

Tunga steg

Jag hade tänkt mig en uppfriskande joggningstur i förmiddags.
Den kändes inte alls skön. Bara tung. Från första steget till det sista.
Men det blir nog bättre nästa gång.

Gäss i natten

Höst - och det inte bara vi människor som har gått över till nattorientering.
Midnatt - och jag hörde gäss-skrik över stan.
De drog i väg åt sydväst.
Angelägna att komma härifrån.

Skottarna är tidigt ute

Det har börjat hända en del på Scottish 6 Days hemsida. Redan nu ligger det ute gamla kartor från de troliga tävlingsområdena - nästan två år före tävlingen. Coolt!

Här är tävlings-och träningsområdena inprickade på Google.

View Scottish 6 Days, Oban 2011 in a larger map

Nöjd!

Första träningskvällen på skitlänge. Yes! Nu är jag med på banan igen
Ta i trä! Peppar, peppar!
Kvällen inleddes med en lugn jogg på Markaspårets femma. 27.22 var sexton sekunder från min gissade tid, vilket placerade mig på andra plats i terräng-KM, efter suveräne H55plus, som valde att springa fort, 22.13, och dessutom ruskigt nära sin gissade tid, 22.15.
Efter en fantastiskt god, men tyvärr alldeles för snabbt inmundigad paj, signerad Christina Levin, var det kort möte med tävlings- och träningskommittén. Därefter snabbt i väg till friidrottshallen och säsongens första intervallpass inomhus.
Jan Johansson bjöd på intervallstege. Jag valde medium-varianten som bestod av 400 + 600 + 600 +800 +1 000 + 800 + 600 + 600 +400, med start på minuterna 0, 2, 5, 9, 14, 20, 25, 29 och 32.
Jag sprang som en klocka med samtliga 200-varv på 50 sekunder (+- en sekund).
Och så här slog hjärtat:

Facit

Svaren på förra inläggets frågebatteri:
a) Nej, det känns bra, så det tror jag inte. b) Ja, jag hann. c) Kanske aningen för rymliga, men de fungerade. d) Nej då, de satt fortfarande perfekt, kanonskorna!

Frågetecken att räta ut

Ska jag bli sjuk igen? Hinner jag i tid till träningen i gamla Örebromässan? Kommer de nya utomhusskorna att visa sig vara för stora? De gamla inomhusskorna, har de blivit för små?
Frågorna haglar inför kvällens träningscomeback: joggingrunda på Markaspåret klockan 18 och intervallträningsdebut på friidrottsovalen klockan 20.

Jag, en skomissbrukare

Det är knappt att jag vågar berätta det här.
Jag kanske är sjuk. Löparskomissbrukare.
I dag köpte jag ett par löparskor till. Det var det andra paret inom loppet av 23 timmar.

Nytillskottet, Icebug Sisu

Den här köphysterin skulle också kunna kallas Jarsineffekten. Jag har alltid haft ovanan att köpa skor på gränsen till för små. Jarsins skoinlägg har nu gjort orienteringsskorna obehagligt trånga. Därför dessa nya Sisu, som får ersätta såväl Supran som Python.

Nu i skohyllan:
New Balance 840
New Balance 758
Saucony Type A
Icebug Sisu

Nu gäller det bara att bli kvitt förkylningen så att man kan börja använda skorna.

Halvtimma i spåret - och sedan kartsnack

I år ska vi inte göra flera månaders uppehåll i ungdomsträningen. Nej, vi försöker hålla igång gänget hela vintern. Torsdagarna kommer att bestå av varierade löppass på elljusspåret (eller annan hyfsat upplyst plats) och fika med kartsnack (eller annan inomhusaktivitet).
Vi började i kväll. Jag tror att det var uppskattat.

Magic Jarsin

Stortårna växer snett. Det kallas Hallux Valgus och gör jävligt ont emellanåt. Jag har tjatat en del om det där i tidigare inlägg.
Den store ortopedskoteknikgurun Stig Jarsin påstår att det går att hålla snedtårna stången med fotinlägg. Det är bara att hosta upp ettusenfemhundra kronor, så löser det sig.
Jag gav Stig Jarsin den där summan i dag - och stoppade ner fotinläggen i ett par sprillans NB 758.



Nu i min skohylla:
New Balance 840
Icebug Pytho
VJ Supra
Saucony Type A
New Balance 758


Nytillskottet

Det är så här det ser ut i Markaskogen nu

O-ringen har lagt ut bilder och kartprover över tävlingsområdena. När det gäller etapp 5 bjuds på ett par rejäla kartprover (två stycken ungefär kvadratkilometerstora områden), vilket naturligtvis intresserar orienteraren Mats extra mycket eftersom det är den kartan vi i Almby IK kommer att ha som hemmakarta när O-ringen är över i slutet av juli.

Jag har legat i min sjuksäng och jämfört den nuvarande kartan med den nya. Det har gjorts en genomgripande revidering. Ja, det är egentligen en helt ny karta.
1/ Helt ny kurvbild, med fem meters ekvidistans istället för 2,5 meter. Känns bra. Förkastningsbranten blir mer lättläst. Detaljer i flacka partier har kartrtaren löst med hjälpkurvor. Små kurvritade höjder har ersatts med punkthöjder. Bättre!
2/ Välkommen uppdatering av stignät, sankmarker och löpbarhetsmarkeringar.
3/ Tre storlekar på sten-karttecknet. En mellanstorlek har införts. Resultatet på kartan är fler stenar. Det ska bli spännande att studera det här i skogen.
4/ Meridianerna lutar rejält mycket mer på O-ringenkartan. Så ni som brukar komma till höger (blir det väl?) om kontrollen vid kompassgång i Markaskogen: Där har har ni förklaringen!



Branten nära skärmtaket där stickspåret från universitetet ansluter till elljusspåret är nu riktad åt rätt håll. Yes!

Slottskartan snart klar

Det händer att jag bli bönhörd - även om uttrycket egentligen inte stämmer alls på en inbiten ateist som orienteraren Mats.
Jag har ju gått och grunnat på om det skulle kunna göras en sprintkarta över området med slottsparken, museiparken, Järntorget och Frimisholmen, och nu visar det sig att CG Carpenlund håller på med en sådan karta. Den är i stort sett klar!
Häftigt!
Kartan ska användas till ungdomsstafetten i samband med att O-ringen invigs vid slottet den 24 juli. Ungarna kommer faktiskt att sprinta i ett intressantare område än det som elitseriesprinten går i senare i O-ringenveckan.
Det kommer att bli riktigt kul, både för ungdomarna och publiken.
Och efter O-ringen finns det en ny och bra karta att använda för korta stadsorienteringar. Det vore slöseri att exempelvis inte ha en deltävling av parktouren 2011 runt Örebro slott.

Hemma efter DD med pajad hals

Hemma igen efter en helg i Falun.
Daladubbeln avgjordes i år i strålande fint väder och i drömterräng - i alla fall den delen av tävlingsområdet som jag tog en promenad i i dag.
Löpning var aldrig aktuellt för min del - inte med nuvarande hälsoläge: Halsen har pajat helt.

Det var riktigt kul att se ungdomarna under dagens orientering över ultralång distans. Det gjordes många fina prestationer i skogen och kreativiteten visste inga gränser när det gällde utstyrslar. Ellinor Eriksson och Nina Hallor prisades förresten för sin gestaltning av den nya influensan. (Se blogginlägg inskickat med mobiltelefonen i förmiddags.)

Dalahästen stämplar vid målet

Vad säger man?

Best in show?

Nina och Ellinor från Hallsberg/Örebro och Teresa och Åsa från Hallstahammar/Köping, två av många Daladubbel-patruller som satsar på seger.

Starten går

Nu är Daladubbeln igång. Andreas är startman i H12.

Fyrtio friskusar forsade fram

Kvällens träning tycker jag blev lyckad. Alla, från småttingar till vuxna, gjorde samma övning: mina SI-banor på en tusenmetersslinga av elljusspåret. För de små blev det orienteringsträning och för de erfarna blev det tusenmetersintervaller med inslag av orienteringsmoment.
Inräknat tränande, ledare och föräldrar var vi fyrtio personer ute i skogen. Härligt! Kaos i klubbstugan efteråt. Härligt, det också!

Han tog min och jag tog hans

Jag har en bloggarekollega nere i Jönköping. Jag studerade nyss hans gps-rutt från 25-manna. Vi sprang sträcka fem båda två, men hade olika gafflar. Men på ett ställe orienterade vi som om vi hade haft den andres bana. Det är skrattretande att se hur det kan bli. Jag vek av mot hans kontroll och han mot min. Han lyckades sedan komma rätt lite fortare än jag gjorde. Friborgs bom: en och en halv minut. Min bom: drygt två minuter.

När vi inte bommar verkar vi annars vara ungefär lika medelmåttiga. Sträckan före och efter skiljde det bara någon sekund mellan oss.

Femma i syslöjd

Ann-Britt Göransson är mer framgångsrik än orienteraren Mats. Och hon ser betydligt bättre ut -så när som på en liten detalj: hon har inget klubbmärke på jackan. Visst ser det lite tomt ut på hennes hjärtsida.

En klubbjacka utan ett klubbemblem är inte mycket till klubbjacka. Men det finns lösa fina tygmärken att köpa i Ljungstugan - och för en som hade femma i syslöjd på mellanstadiet är det ingen match att fixa så man har snyggaste jackan i klubben.

Stryk av Carl - igen

Det är nog bara att ge upp alla förhoppningar om att någon gång mera vara snabbare än sonen på en rusch. I går tvålade han till mig på spurten - igen. Det tog mig en minut och tolv sekunder att ta mig från den där kåtan, som var sista kontroll i 25-manna, till målstämplingen. Carl sprang samma sträcka fyra sekunder snabbare.

Här är förresten tio-i-topp spurttider för Almby IK-laget:
1. Tobias Karlsson: 1:05
2. Per Håstlund: 1:07
3. Carl Carlsvärd: 1:08
4. Ola Hellström: 1:10
5. Nisse Bodin: 1:11
6. Karolina Karlsson: 1:12
6. Joakim Dahlberg: 1:12
6. Orienteraren Mats: 1:12
9. Thomas Johansson: 1:14
10. Anders Lindkvist: 1:15

Det kunde inte bli mycket bättre

En oerhört vacker höstdag. Stockholmsterräng. Ungdomar som med bra insatser bidrog till ett riktigt bra 25-mannaresultat för Almby IK.
Det kunde inte bli en mycket bättre dag.
Tja, min egen insats för laget, var kanske förresten inte helt perfekt. Några minuter bättre borde det ha blivit.

25-manna

Det blev inget bloggande härifrån Jordbro. Det får bli ett enda inlägg. Halden vann. Vi är ute på näst sista. Vår placering är ca 160.

Inlägg som ingen läser

25-manna i morrn. Uppstigning klockan 05.00. Dags att gå och lägga sig. Kan jag slita Carl från Idol? Jag ska uppdatera bloggen med mobilen några gånger under 25manna. Meningslöst kanske. Alla bloggläsare är ju där jag kommer att vara. Nåja, bilder kan ju vara kul att titta på även i efterhand.

Almbyiter blir snabbare rena

Det finns fördelar med att vara lågt rankad.
Vi kanske kommer att ha dålig koll på tävlingen på lördag - men nära till duschen, det har vi i alla fall.

Träningsfix i motvind

Det är roligt att ordna ungdomsträningar. Jätteroligt! Men det blir lite körigt ibland - och går allt som oftast inte alls som på räls. Morgondagens träning är ett exempel på en som har stött på vissa problem.

Förberedelserna var klara i god tid - redan i söndags. Det är i de praktiska faserna som jag har haft motgångar.

Jag tänkte passa på att skriva ut kartor i går när det var 25-mannasamling. Men det fanns ingen svart toner i färglasern. Aj, aj, hela träningsupplägget i fara. Men på kartoraklet Christers inrådan kontaktade jag Koneo i dag, från jobbet, och beskedet var att de skulle hinna få hem en tonerkassett till i morgon - till det facila priset av 1 600 kronor + moms. Äckligt mycket pengar.

Och i kväll var det tänkt att jag skulle hänga ut reflexstavarna vid de 16 kontrollerna. Men var f-n var stavarna. Jag letade och letade inne i klubbens förråd. Ingenstans fanns de. Jag ringde kollegan Karin, som tipsade mig om att höra med Anne-Marie. Turligt nog satt Anne-Marie i ett möte i Ljungstugan.
"Jodå, de är i källaren hemma, jag lånade dem ju till spökvandring på skolan. Förlåt och jag inte lagt tillbaka dem"
Ingen fara! Även solen har sina fläckar. Och att kasta sten i glashus ligger inte för mig. Jag är alltför medveten om mina egna minnesbrister för att kunna ha kritiska synpunkter på andra. Dessutom är det inte trevligt.
Jag gav mig iväg till Anne-Maries hus. Hans lyckades efter 15 minuters idogt letande hitta reflexstavarna.
Tillbaka till Ljungstugan och 45 minuters uppfriskande kontrollhängning. Det var otroligt skönt i skogen den här höstkvällen.

Nu gäller det bara att få tid att hämta tonern till skrivaren i morgon efter jobbet och hinna skriva ut kartorna.

På med lamporna ungar!

Nu faller mörkret allt snabbare på kvällarna. Det går inte att träna i dagsljus på ungdomsträningarna längre. Men det gör inte ett dugg. Det är bara att göra (nästan) samma sak fast med hjälp av pannalampa. Det gör egentligen bara det hela lite mera spännande.

Detta gäller för torsdagen:

• Vi kör igång en timme senare, klockan 19, för att det ska hinna bli riktigt mörkt.
• Klockan 19 är det genomgång av kvällens övning.
• Vuxna behövs som skuggor. Vid skuggöverskott rekommenderas vuxna att vara med på övningen som gäller för 15-åringar och äldre.
• Gemensam jogg 300 meter till startplatsen som är vid vändplanen där milan var förr.
• Gemensam start.
• Fyra kontrollområden ska besökas. Hur många kontroller som ska besökas inom varje område beror på hur erfaren/gammal man är: 10-åringar och yngre ska ta en kontroll inom varje område, 11-12-åringar ska ta två kontroller, 13-14-åringar ska ta tre kontroller och 15-åringar och äldre ska ta alla fyra kontrollerna inom varje område. Tanken är att det ska ta ungefär lika lång tid för alla. (Men jag tror nog att de äldre trots allt klarar uppgiften snabbast.)
• Varje kontrollpunkt markeras med en blå/rödreflexstav. Man "stämplar" genom att vidröra reflexstaven med handen.
• För de äldsta ungdomarna är kanske träningspasset lite väl kort och lätt, men det får de stå ut med. Det kommer att ordnas tuffare träningspass senare i höst och vinter.

För nybörjarna blir det också nattorientering. Men de får en egen bana, som startar i närheten av Ljungstugan.

Konsten att undvika Hökhöjden

I den individuella tävlingssäsongens sista självande timme presterade jag något som borde nominera mig till priset The Orienteering Detour Of The Year. Jag gillar helt enkelt inte Hökhöjden, i alla fall inte i slutet av ett lopp.

Kontrollerna satt mitt i vägen

I dag satt kontrollerna nästan mitt i vägen för mig när jag sprang orientering. Så är det inte ofta. Det var väl egentligen bara första kontrollen som var rejält felplacerad i förhållande till min riktning i skogen. Och sen fick jag leta onödigt länge efter en skärm som satt nedtrykt i det höga gräset vid en liten vattensamling mitt på ett hygge.

Eftersom jag behöver en hel del träning för att komma i form efter att ha latat mig i två veckor åker jag till Hällefors i morgon igen. D blir det en betydligt längre bana än de tre kilomter som bjöds i dag

Det är nu det börjar

Det känns som om att det är nu säsongen börjar.
Hällefors nu i helgen. Carl och jag är anmälda till medeldistansen på lördag.
Följande helger:
25-manna. Jag antar att jag och Carl ska springa i Almbylaget eller i det kombinerade.
Daladubbeln. Carl och Ebba springer ihop. Jag är kanske med och coachar. Det skulle i så fall bli tredje året i rad.
Smålandskavlen. Det är i och för sig Almbyfest i Ljungstugan på lördagen, men vi är några gubbar som är sugna på att springa i Tenhult på söndagen. Det borde gå att kombinera.
Novembersprinten. Mjölbypöjken orienteraren Mats önskar naturligtvis att det blir ett Almbylag i år.

Torsdagar är inte min grej

Det här var ytterligare en torsdag som jag inte kunde vara med på ungdomsträningen. Det har tyvärr varit många sådana torsdagar under hösten. Det har antingen varit jobb eller andra åtaganden.
Men jag försöker ändå dra mina strån till stacken. I dag hängde jag ut skärmarna till Karins stjärnorientering i skogen söder om Brickebacken.
Nästa torsdag, då ska jag minsann ta ansvaret för natträningen. Kanske någon sorts gås-OL?

Bloggtrött

När förkylningen slog till för drygt två veckor sedan kom också bloggtröttheten.
All inspiration slogs i spillror. Jag höll på lite halvhjärtat någon vecka, sedan somnade sidan in.
Nu är det slutsnörvlat. Vi får se om det kan väcka bloggaren i mig.

Almbyitbild illustrerar skididé

Skidåkning, det händer att jag sysslar med sånt, även om det de senaste åren blivit alltmer sällan eftersom jag kommit på att man ju kan springa orientering även när det är snö.
Men att jag alltså åkt skidor finns det bildbevis på. Den bilden används förresten i dag på ett fantasifullt sätt i en artikel om att någon kläckt en idé om att man skulle kunna åka skidor runt bandybanan i nya hallen.

Dä kan väl aldriii gå?

Stadsorienteringen i London var en upplevelse.
Den inspirerade.
Varför inte arrangera något liknande här i Örebro? Det kan naturligtvis inte bli samma grej som i London, men bra skulle det säkert bli.

Nästa sommar arrangeras O-ringen i Örebro. På onsdagen i O-ringenveckan är det en sprint för eliten. Exakt var den kommer att gå vet jag inte. Det enda jag vet är att tävlingsarenan kommer att vara i Stadsparken.

Det innebär att det kommer att finnas en sprintkarta av hög kvalitet efter O-ringen. Det bör naturligtvis utnyttjas.

Sommaren 2011 skulle man kunna arrangera ett Örebro City Orientering, kanske med det här tävlingsområdet:




Även här blir alltså Stadsparken centrum för tävlingen, men banorna kan gå även på norra sidan av Svartån: på Stora Holmen och på sjukhusområdet. Och söder om Stadsparken finns många intressanta kvarter. Kanske släpper fastighetsägarna in banor på innergårdarna (i London gick årets banor till och med inne i trädgårdarna och i gränderna i The Inner Temple.

Och arrangemanget kan återkomma, åtminstone ett par år till. Det här skulle kunna vara tävlingsområdet år två:

Eller så här kanske?

Mitt i stan? Men trafiken då? Ja, det gick ju i London runt lunchtid en lördag så visst skulle det gå i Örebro en helgdag mitt i sommaren. Barnbanor blir nog svårt, men junior-, senior- och veteran-banor borde inte vara några problem.

Eller?

Yxman i beckmörker

Hundarna. De skällde oroligt där nere på gångstigen.
Deras ögon lyste mot mig, reflekterande ljuset från min pannlampa.
Jag stegade fram ur mörkret, försökte gå så att jag inte visade så mycket av min stora yxa.
"Förlåt, jag skrämde väl inte", sa jag till mannen som gick där i beckmörkret med fyra hundar i koppel.
"Rädd? Jag? Nä, jag blev inte rädd", svarade mannen, föga övertygande.
"Jag tänkte på hundarna", sa jag.
"Nä, det brukar vara harar här", försökte mannen.
Jag gick med raska steg vidare mot bilen.

I kväll blev det diverse klubbaktiviteter. Förberedelse av torsdagens träning
och utsättning av några av kontrollerna som ska vara med i friskvårdssatsningen "Hitta ut". Med hjälp av en stor yxa drev jag ner aluminiumstolpar och mätte in koordinater med min 305:a.

Älgflugorna anfaller

En sån här dag skulle man ha varit kurant. Som jag skulle ha sprungit!
Men, men.
Förkylningen är kvar så det mest ansträngande jag utsatte mig för under söndagen var en skogspromenad i mellersta Markaskogen (det kallar jag den biten söder om Ässkog).
Jag plockade lite svamp (trattkantarell, gul kantarell och blek taggsvamp) och blev attackerad av en massa kryp som trodde jag var en älg.

Beata Falk bjöd återigen på en rafflande uppgörelse i SM i orientering, som jag lyssnade på över internet på förmiddagen. Den här gången låg hon 1.40 efter vid förvarningen, men Tullinges Emelie Pettersson bommade kontrollen efter och helt plötsligt var Beata i fatt. Hon kom till slut tvåa, sju sekunder efter Emelie Pettersson.
SM-resultat.
Rafflande sträcktider.

Söndag vid datorn?

Det lockar att sätta sig och lyssna på speakerljudet från söndagens final i lång-SM. Länslöparnas kvalresultat från lördagen bådar gott.
Oskar Arlebo verkar vara i praktslag och kom tvåa i sin kvalgrupp i huvudklassen. Hagabys Filip Dahlgren och Tisarens Daniel Attås blir också intressanta att följa.
Beata Falk startar sist i D20 efter att ha sprungit snabbast i kvalet. I samma klass fick Tisaren med tre tjejer till final: Lilian Forsgren, Rebecka Nylin och Josefin Aronsson.
Hagabys Lovisa Larsson springer programenligt final i D18. Även Lovisa Falk är med där. Kul!
Har Martin Regborn en bra dag i H18 vinner han eller kommer tvåa. Om Christer Garpenlund springer rätt blir det två örebroare på pallen. Tisarens Martin Sand utmanar.
I H20 verkar Hagabylöparna Sebastian Månsson och Viktor Larsson vara jämnbra. Tisarens Johan Runesson då? Hur långt har han kvar till toppformen?

Orienteraren Mats tippar länslöparnas placeringar i finalen:
H21:
5. Filip Dahlgren, Hagaby
9. Oskar Arlebo, KFUM Örebro
17. Daniel Attås, Tisaren

D20:
1. Beata Falk. Hagaby
6. Lilian Forsgren, Tisaren
15. Rebecka Nylin, Tisaren
19. Josefin Aronsson, Tisaren

H20:
3. Johan Runesson, Tisaren
8. Viktor Larsson, Hagaby
16. Sebastian Månsson, Hagaby

D18:
6. Lovisa Larsson, Hagaby
17. Lovisa Falk, Hagaby

H18:
2. Martin Regborn, Hagaby
4. Christer Garpenlund, KFUM Örebro
9. Martin Sand, Tisaren

En banläggare i min smak

25-manna närmar sig med stormsteg. Om tre veckor är det dags för denna gigantiska orienteringstävling som jag inte hade hört talas om före 2003. Den fanns visserligen när jag var aktiv pojkorienterare under första halvan av 1970-talet, men då var den nog mest en angelägenhet för Stockholmsnära klubbar, inte för lantisar från sydvästra Östergötland.

Nåväl, inför årets 25-manna , som arrangeras alldeles väster om Jordbro i Haninge kommun, kan man följa banläggarens förberedelser på nära håll genom hans blogg. Det är kul - och intressant. De senaste veckorna har det rent av varit lite dramatiskt. Det har nämligen avverkats skog på tävlingsområdet, och man har kunnat följa arrangörens arbete med att anpassa kartan till de nya förutsättnignarna. Läs bloggen. (Den där länken leder bara till 25-mannabanläggarkategorin av Lasse Greilerts blogg. Hela bloggen hittar du här.)

Här är förresten flygbild och hitta-karta över tävlingsområdet. Det som jag antar är arenaområdet har jag markerat med en röd ruta.

21 km i Ham och Richmond Park

Trail Challenge Half Marathon i sydvästra London i söndags. Orienteraren Mats avancerade från 21:e till 13:e plats genom att gå rakt på till sexan, men tappade mot slutet av loppet till 17:e.




Läs mer om Richmond Park.

Londonrejset i detalj

Sådär ja, då är orienteraren Mats hemma igen, hos familjen och skannern med vilken han i detalj nu kan visa kartorna från helgens bravader. Men det är inte lätt ska ni veta, för kartorna är alldeles för stora för min gamla A4-skanner. Så det blir till att delskanna och försöka passa i hop. Efter en hel del jobb lyckades jag med den här:



I min enfald trodde jag att jag kunde lägga på gps-rutten på kartan, men si, det gick inte alls. Det såg inte klokt ut när jag försökte. Det var ingen vidare gps-precision där bland det gamla husen i City of London.

Istället har jag ritat in vägvalen i datorn. Det ser lite konstigt ut det med, men i stora drag stämmer det. Analysen (som väl egentligen bara är intressant för mig själv) visar var jag tappade tid.
1. Det skulle säkert varit 15 sekunder snabbare att springa genom kyrkparken
2. Jag läste fel och tvingades vända om. Det kostade en dryg minut.
3. Dumt att springa vänster runt huset direkt efter tvåan. 10 sekunder.
5. Det finns en kortare väg där man kommer in till kontrollen från andra hållet, men det handlar nog inte mer om 15 sekunders skillnad.
8. Ut från The Inner Temple var det lurigt. Jag hamnade i en återvändsgränd, men det gjorde tydligen de flesta. Jag har en bra sträckplacering. Om jag sprungit helt rätt hade jag nog varit 20 sekunder snabbare.
13. Skräckkontrollen! Den satt vid en pelare vid östra brofästet. Jag var där men såg den inte. Då tänkte jag att den kanske satt under bron, så jag sprang över den liviligt trafikerade gatan, snurrade ner i trapphuset, fortsatte under bron fram till en pelare. Där stod jag en stund och funderade innan jag sprang tillbaka samma väg. När jag komn upp från trapphuset såg jag skärmen där på andra sidan gatan. Den låg på marken. Tidsförlust: tre minuter.
15. Det är förmodligen 10 sekunder snabbare att ta högervägval sista halvan av sträckan.
18. Fel sida muren efter kontroll 17 kostade kanske 10 sekunder.
22. Jag tvekade och blev stående efter halva sträckan, men det räknas väl inte som bom?
24. Banans lättaste. Jag sprang för fort - förbi kontrollen! 5-10 sekunder.
25. Trött=dum. Jag läste inte definitionen och chansade på att kontrollen satt nere på gatan. Det gjorde den inte. 20 sekunder.
26. Dum grej igen. Jag sprang förbi gränden som jag skulle springa in i. 10 sekunder.
29. Jag såg inte det som de flesta andra såg: vägvalet till höger. 10-15 sekunder.

Jag bommade alltså drygt sex minuter. Men det var kul, väldigt kul.

Jag har ritat in min löprutt även på Routegadget. Där kan man se andras rutter också, exempelvis Ulf Magnussons och Thoams Löfgrens.

Orienteringstanten ar sakert overlycklig

Det har visst varit SM i orientering medan jag har varit borta. Och orienteringstantens jubel, som startade en sprintdag i Ungern for nagra veckor sedan, bara fortsatter. Grattis Gotland.

Apropa Gotland sa var det ju veteran-RM dar i helgen. Jag vet inte om nagra av mina klubbkamrater kom ivag dit. Jag har inte hunnit leta efter information pa natet. For min del lar det det droja innan jag tavlar (eller tranar) igen . Jag har dragit pa mig en rejal forkylning. Halsen ar helt forstord och fragan ar om jag inte har lite feber ocksa. Hemresan blir nog inte sa njutbar.

Om morgondagens hemresa kan jag forresten beratta foljande: Eftersom jag inhandlade lagbudgetvarianten av transport mellan London och Stansted kommer jag att tvingas ga upp tidigt. Bussen vantar vid Victoria Station redan klockan 07.00. Tunnelbanan dit tar 15 minuter. Lagg till promenadtid och rejalt med sakerhetsmarginal sa forstar ni att det blir tidig vackning.

Resultaten fran tavlingarna jag deltagit i den har helgen finns har:
City of Lindon Orienteering Race
Trail Challange Half Marathon

Titta garna pa winsplitstiderna fran langdistansorienteringen. Intressant utveckling till sjatte kontrollen dar det lonade sig att vara orienterare (sade han nojt). Farklaring kommer sa smaningom med gps-rutt.

Hej da, London!

A sore throat

Att benen känns som klubbor är väl ok. En rejäl förkylning är mindre bra.

Not doing much

Green Park. Vilodag.

Nu snackar vi park!

Jag far val redan betrakta den har resan som en succe. Tva oforglomliga fyspass och en underhallande fotbollsmatch har jag varit med om. Lagg dartill tva publuncher och en lunch pa en turkisk restaurang sa forstar nog de flesta att jag mar bra. De som kanner mig val blir overtygande om succen nar jag berattar att jag dessutom har farit runt med tunnelbanetag och bussar som en galning.

Sondagen har varit innehallsrik. Jag gick upp tidigt och at frukost for att hinna komma i vag med taget till Richmond (andstation for District Line) vid halv nio-tiden. Jag var pa plats vid Ranelagh Harriers klubbhus bakom puben Dystar Arms i god tid fore registreringen klockan halv tio. Jag hann jogga upp en bit i Richmond park fore.
Richmond Park ar inte vilken liten skitpark som helst. Den ar tre-fyra ganger storre an Hyde Park och bestar av angar, skogsdungar, vatmarker och nagra mindre sjoar.
Halva dagens bana, som troligen var ungefar 19 kilometer "pa strecket" gick dock i stadsdelen Ham som ligger mellan parken och Temsen. Sedan avslutade vi i parken. (Jag har lagt ut kartorna i seperata mobilbloggade inlagg. Kartor av battre kvalitet, med gps-rutt, lagger jag ut nar jag kommer hem.

Som basta M50-lopare fick jag valja pris fran det av choklad, vin och ol dignande prisbordet. Jag valde en flaska Fullers London Pride. (Den har jag druckit upp.)

Nar jag kommit tillbaka till stan hastade jag i vag till Craven Cottage, den anrika arenan som ligger alldeles vid Temsen. Jag gick fran stationen Putney Bridge genom Bishops Park till arenan, och kom dit samtidigt med Evertons spelarbuss. Jag fick tag i en biljett for 35 pund.
Det blev en underhallande match som hemmalaget Fulham lite overraskande vann med 2-1. Det var kul.

Halvmara med kontroller, del 2

Halvmara med kontroller, del 1

Avspark

Vid arenan

Jag har köpt biljett till Fulham-Everton på Craven Cottage. Avspark kl 16.15

Orienteraren Mats prisad

Ettan i M50 valde en öl från prisbordet.

I väg till Richmond

Jag åker från Barons Court, några minuters promenad från vandrarhemmet.

Alan is thinking of next year

The second City of London Orienteering race was a success - for me and for the organisers as well. Though I didn't run very good, I'm satisfied. I've seen a lot of dead ends and surprised looking londoners today. And I've been in the Inner Temple. Not many tourists have been there.
The courseplanner Alan Leakey gave me some news of the next years cityrace.
- The assembly will be on the south side of the river, he said. And there's gonna be a possibility to combine the cityrace with a traditional orienteering race, perhaps at Hampsted Heath, that weekend.

Kalorier

Döner kebab och en Efes.

Alan Leakey

Den har killen, banlaggaren Alan Leakey, lurade mig nagra ganger i dag.

This man, the courseplanner Alan Leakey, fooled me a couple of times today.

City of London-kartan

Många återvändsgränder blev det

Orienteraren Mats tog sig runt banan, även om det var med vissa besvär.

Dalalöparna redo

Jag är inte ensam svensk här. Rasmus och tomas Löfgren och Filip och Ulf Magnusson är här också.

På plats på TC

Några hundra är här på torget i katedralens skugga. Strålande väder. 501 anmälda enligt tävlingsledaren Mike Garvin.

Kensington

Trafikkaos gjorde att jag inte kom fram till stallet dar jag ska bo forran klockan nio. Jag har atit pa en pub nu. Lika bra att jag gar och knyter mig.

Tillagg lordag morgon: Det ar sa dar jag kommer att blogga. Ett foto och ett par meningar. Sen gar det ju att komplettera nar man kommer intill en dator. Som nu, da jag betalat ett pund for att fa anvanda en av datorerna har pa Ace Hotel.

Ace Hotel ar ett stalle med vandrarhemsstandard. Det finns visserligen enkelrum och dubbelrum, men de flesta bor i 4-, 6- eller 8-baddsrum. Jag bor i ett 4-baddsrum tillsammans med tva till. En ung man som heter Jimmy och som kommer fran New York och bor har i vantan pa ett annat boende. Han ska studera dramatik ett ar i London. Det bor ocksa en tjej i rummet. Vi har inte pratas vid.

Nu ska jag aka ner till city. Jag startar om tre timmar. Har ar en bild av TC. Det ar bara att halla tummarna for att kollektivtrafiken flyter. Igar var det rena kaoset. Tva av de centrala tunnelbanelinjerna - District och Circle - stod still, sa nar jag kom till Victoria station kunde jag inte ta mig vidare till West Kensington. Det fick bli buss, som rullade fram i ultrarapid i fredagskvallstrafiken, vilket gjorde att det tog en timme att ta sig de fa kilometerna till West Kensington.

Dagens bana kommer bland annat att ga in i the Inner Temple och the Middle Temple. Det framgar av PM. Jag tror att det ar ett kyrkoomrade. Det hade varit bra och reka lite, bade dar och i the Barbican, men det blev det ju inte tid till i gar. Det kan val inte garna betraktas som fusk att kika lite. Alla Londonbor som ar med i dag lar ju kunna "terrangen" ganska val.

Jag lämnar fleecetröjan hemma

Londonvädret, enligt mina norska meteorologer:

Nästa torsdagsträning: Kolla avståndet!

Att läsa kartan springande över stock och sten kräver sin man. För att man ska klara av att i fart dessutom hålla rätt riktning med hjälp av kompassen måste man öva mycket.
Som om det inte skulle räcka med att träna på de där sakerna måste vi nu införa ytterligare ett moment i teknikträningen: att snabbt kunna läsa av gps-klockans display så man har koll på hur långt man har sprungit.
Vad skulle det här vara bra för SOFT?

Det kom ett mejl från London

För några minuter sedan kom det ett mejl från arrangören av City of London Orienteering Race.

Dear Mats,
Thank you for entering the City of London Orienteering Race.
Final details are now available at
http://www.cityrace.org
Please read this important information before the event.
Start times for most competitors are available at
http://www.fabian4.co.uk/start/list.aspx?EventID=225
and remaining start times (for very recent entries) will be posted on Thursday morning.
We hope you enjoy the race.

Jodå, här ska enjoyas! Ryggsäcken är i stort sett färdigpackad. Jag ska nu bara försöka komma ihåg att ta med mig mobiltelefon, batteriladdare och Englandskontakt så att jag kan fylla på den här bloggen med bilder från fredag till tisdag.
Jag startar klockan 12.34 på lördag (orienteringstävlingen mitt i London) och klockan 10.30 på söndag (halvmaran i Richmond Park).

Tråkig Nattuggla!

För första gången har jag brutit för att det helt enkelt inte var något roligt att springa orientering.
"Dret, pess, Vademecum!", som svärfar brukar säga. Var han nu har fått det ifrån?

Monoboxen och jag

Den ska börja säljas i morgon.

Alltid denna Nattuggla

Jag är väl inte direkt typen som hemfaller åt det invanda och inrutade. Jag skulle aldrig bo på samma charterhotell två gånger, cyklar gärna olika vägval till jobbet (det finns bara fyra, varav ett känns i längsta laget) och finner ett nöje i att inte sätta mig på samma plats vid matbordet.
Men det finns en sak jag alltid vill göra så här års: springa Nattugglan.
Och det är inte bara det att det är säsongens första nattorientering. Nej, jag riktigt längtar till den höstkväll jag får cykla västerut genom stan - och nu är det väldigt noga med att det blir samma vägval varje år, i alla fall den sista biten förbi Trängen, Tornfalksgatan, Varbergaskogen, mellan fågelgatorna och Dahlandergatan och den sista biten genom skogen till Karlslunds motionscentral.
Jag har ingenting alls emot att även själva orienteringstävlingen är i stort sett likadan varje år, till och med en och annan av kontrollpunkterna får gärna återkomma, inte mig emot.
Och efter att som vanligt ha sprungit ifrån alla, eller åtminstone några, konkurrenter på bana 2, blir det dusch med öppet fönster så att den aningen råa höstluften ger svalka i det annars ångande varma omklädningsrummet.
Sedan troligen en kopp kaffe och, om arrangören fortfarande håller på traditionen, en liten smörgås till.
Upp på cykeln och hem, samma väg som jag kom. Såklart.
I kväll är det dags.

Fila på häcktekniken, Olle

Om Olle Olofssons erfarenhet av friidrott vet jag inget, men fila på häcktekniken behöver han.

(Lasse Perssons och Milanlöparens synkrona väjningssteg imponerar.)

Det bör tilläggas att Hagaby-Olle klarade sig helskinnad från den vådliga vurpan. Han växlade som nia, några sekunder efter KFUM:s Pontus Halldin, vid dagens 5-manna vid Kilsbergsvallen i Garphyttan.

Vår coach K-G skriver om 5-manna.

Fler bilder från starten, samt Almby IK:s lagbild:

Grattis banläggare!

Det är bara att gratulera banläggarna Kenneth Gustavsson och Maria Keränen till att de lyckades lura min trötta hjärna i dag.
När jag stämplade vid första kontrollen under dagens DM-stafett noterade jag att jag skulle ha samma kontroll på slutet av min bana. Det där kom jag att tänka på flera gånger under loppet, så när jag lämnade kontroll 13, den stora stenen, sprang jag självsäkert rakt österut genom skogen, över bäcken, över hygget, fram till stenen. Och sen var det fel kodsiffra! Kontrolldefinitionen sa 43. På kontrollen stod det 34. Paniken steg. Jag stirrade än på kartan, än på kodsiffran på kontrollens stämplingsenhet.
Va fan!
I en minut stod jag där - titta på den röda puckeln på tidslinjen nedan - innan jag gav mig i väg, övertygad om att arrangören hade gjort en dundermiss. 20 sekunder senare insåg jag att det var jag som var en klant, så jag passade på att bomma 20 sekunder till när jag kom upp på höjden.

(Annars gick det ganska bra, bara 1,5 minuter förvirring mitt emellan trean och fyran och en halvminuts kontrollbom på 13. Drygt 42 minuter på femkilometersbanan)

Moss-fajt

Jäklar vad blött det var på ungdomsträningen i kväll.
Men det strilande regnet stoppade inte ungarna från att vara med på moss-sprinten som jag hade förberett.
Så här såg en av gafflingarna på den långa banan - 2 000 meter precis - ut. (Det fanns två kortare varianter också.)

Ljung-fajt

Poängtävlingsavslutning vid Digerberget i kväll.

Jag drog till med att springa långa banan, 7,1 kilometer, eftersom jag måste träna ordentligt inför min tävlingshelg i London .

Det blev jävligt bra träning. Trött, trött, trött efteråt.

Ljungen uppe i de där bergen är inte att leka med - inte bergen heller för den delen, även om banläggaren var ovanligt snäll den här gången.

Förvirrad vid tvåan och femman och en kontrollbom på sexan - men som sagt: bra konditionsträning.

Solklar distriktsmästare

Jaha, då är man distriktsmästare. Det var ingen av konkurrenterna som hade en chans. Till och Lars "Peno" Persson var klart distanserad.

Härligt med röda siffror i winsplits.



Nu lyckades jag ju inte lika bra resten av banan - men jag ska fortsätta att suga på den här karamellen ett tag till: distriktsmästare till första kontrollen! Det är stort för orienteraren Mats.
Se så distinkt jag orienterade; tangerade lilla gulmossen, rundade lilla höjden och där bakom punkthöjden satt skärmen.


(Riktig distriktsmästare blev ovan nämnde Peno. Tvåa var Åke Sundin. Jag var nästan åtta minuter efter. Sträcktiderna i Winsplits)

Näst största nationen

I dag är det två veckor kvar till City of London Orienteering Race - och det har hänt en del på anmälningssidan. Jag är inte längre ensam svensk i startlistan. Nu är vi sex svenskar anmälda! Därmed är Sverige den näst största nationen i tävlingen. Schweiz, Irland, USA, Ungern, Australien, Belgien, Spanien och Frankrike har också deltagare, men bara ett par, tre stycken per land.
Från Sverige är följande löpare anmälda:
Anders Storbråten, IFK Lidingö (Mens Open)
Mats Carlsvärd, Almby IK (Men +40)
Tomas Löfgren, Stora Tuna OK (Men +40)
Ulf Magnusson, Leksands OK (Men +40)
Filip Magnusson, Stora Tuna OK (Juniors 14-18)
Rasmus Löfgren, Stora Tuna OK (Juniors 14-18)

Totalt anmälda just nu: 354
Varav:
Mens Open: 86
Womens Open: 45
Men +40: 93
Women +40: 34
Men +55: 63
Women +55: 25
Juniors 14-18: 8

Dags för DM

Jaha, då har Calle klarat av sitt 15-årskalas för släkten. I morgon firar han vidare med mig genom att springa långdistans-DM.

Apropå DM så drog jag nyss i väg ett mejl till Håkan Persson i Laxå och anmälde två gubblag till nästa lördags stafett-DM. Det blir ett intressant H48-lag med Håstis (36), Kalle (59) och jag själv (50), och ett H56-lag bestående av Robban, Thomas (H55plus) och Per-Åke.
Den trion lyckades vinna H56-klassen förra året och tror sig kunna upprepa prestationen. H55plus kommenterade förra årets bild på sitt segrande lag med: "Den gode den onde och den fule". Vem är vem?



Jag hoppas kunna anmäla ett gubblag till till DM-stafetten. Janne Holgersson och Håkan Svensson har anmält intresse, men det behövs en löpare till. Förslag?

Matrast utan mat

I går tog jag förlängd matrast - utan att äta. Tjugo över sex lämnade jag redaktionen, cyklade till garaget, körde till Café Skogen, bytte om, sprang 5,1 kilometer KM-orienteringsbana, körde till jobbet, duschade i källaren och tog hissen upp till redaktionen där jag svepte en Gainomax och ringde polisen. Inget hade hänt. Klockan var fem över halv åtta.

Man kanske förresten skulle sätta i system att sätta sig under tidspress inför tävlingar. Det funkade väldigt bra i går: minimalt med bommar gjorde att jag sprang de 5,1 kilometerna på knappt 38 minuter.

Del av dagens lunch: Nystekta svampar ätna direkt ur stekpannan.

Tre rum och kök vid O-ringentorget

O-ringenstaden 2010 ligger alldeles intill ett riktigt bostadsområde - Ladgårdsängen. Det innebär rejäla valmöjligheter när det gäller boendestandard. Man kan tälta, bo i husvagn eller i någon lägenhet som de ordinarie boende i Ladugårdsängen hyr ut. Det är nog många som kommer att göra det. Min arbetskamrat Gabriel till exempel.
Han har en tre och en halva med kök och tänker sig att bomma igen den där halvan och låta en O-ringenfamilj hyra resten.
Tre rum och kök knappt 200 meter från O-ringentorget är inte illa.
Nån som är intresserad? Jag kan förmedla kontakten.

Sovplats bokad

Hostelboende i bra läge nära tunnelbanestationen Barons Court på District Line, som kommer att ta mig både till Richmond Park (halvmaratonloppet) och Putney Bridge (närmaste stationen om jag ska till Craven Cottage).


View Larger Map

Fyrabäddsrum, så det här kan vara bra att ha: Näsplåster för att störa mindre och öronproppar för att bli mindre störd.