Yxman i beckmörker

Hundarna. De skällde oroligt där nere på gångstigen.
Deras ögon lyste mot mig, reflekterande ljuset från min pannlampa.
Jag stegade fram ur mörkret, försökte gå så att jag inte visade så mycket av min stora yxa.
"Förlåt, jag skrämde väl inte", sa jag till mannen som gick där i beckmörkret med fyra hundar i koppel.
"Rädd? Jag? Nä, jag blev inte rädd", svarade mannen, föga övertygande.
"Jag tänkte på hundarna", sa jag.
"Nä, det brukar vara harar här", försökte mannen.
Jag gick med raska steg vidare mot bilen.

I kväll blev det diverse klubbaktiviteter. Förberedelse av torsdagens träning
och utsättning av några av kontrollerna som ska vara med i friskvårdssatsningen "Hitta ut". Med hjälp av en stor yxa drev jag ner aluminiumstolpar och mätte in koordinater med min 305:a.