Bra vristskydd, kass orienterare

Kvällens bästa: Antistukningsskyddet som jag invigde på höger fot i kväll när jag sprang orientering vid Digerberget. Med det på kommer jag aldrig mera att stuka högerfoten. Active ankle rekommenderas å det varmaste.
Kvällens sämsta: Mitt misslyckande med att hitta kontroll nio i rimlig tid vid samma orientering. Andra sprang sträckan mellan kontroll åtta och nio på två minuter. För mig tog det sex minuter. Orienteraren Mats visade hur kass han är.

Smålandskavel nästan i Östergötland

Jag drog nyss iväg ett mejl till några gubbar i klubben. Vi får se om några nappar på idén att springa Smålandskavlen i slutet av oktober. Närmare än i år kan det inte bli. Tranås ligger ju fan nästan i Östergötland, bara två timmar från Örebro.

Tur att man älskar det här

Det är inte svårt att fylla fritiden med orienteringsaktiviteter. Sprintkartpromenad med Anton Frendeilus och Pär Lundkvist i måndags kväll, träning med Hanna och Calle i Kilsbergen i går kväll. Hagabys KM-arrangemang i kväll. Barn- och ungdomsträning (med föräldramöte) i morgon kväll.

Orienterare med fart i

David Andersson och Lena Eliason gav i kväll exta glans åt Hagabys KM i Markaskogen. Som dom sprang! David hade 42 minuter på en åttakilometersbana. Sisådär 5:15 per kilometer, alltså. Låt oss gissa att hans verkliga löpdistans var 9,5 kilometer. Det skulle innebära en genomsnittlig hastighet på 4:30/km - orienterandes i skog. Sanslöst! Lena sprang en femkilometersbana på 31 minuter vilket innebar att hon tvålade dit Lars "hansomaldrigbommar" Persson med fem-sex minuter.

O-ringenmästaren kommer tillbaka

Världsklassorienterarna David Andersson (Malungs OK Skogsmårdarna) och Lena Eliasson (Domnarvets GoIF) fick tydligen inte nog av Markaskogen under O-ringens sista etapp. Det sägs att de kommer till Ljungstugan och gör ett träningspass i tävlingsfart på onsdagskvällen.
På uppdrag av Hagabys Anders Larsson har jag i alla fall skrivit in dem i startlistan till Hagabys Dag-KM.
Kul är bara förnamnet!

Nyhet: Toatält!

Golden Weekend lockade tyvärr inte så många deltagare i år, bara 424 anmälda på dagens långdistans, inklusive anmälda till öppna klasser.
Så orienteraren Mats var en av få som fick testa nymodigheten enmanstälttoan, det nya regnskyddade alternativet till bajamajan.

Äntligen orientering

Så har man fått springa lite riktig orientering igen, i vacker skog dessutom. Bomäventyret (2:an, 3:an, 4:an och 7:an) på långdistansen på Golden weekend kan studeras på Runoway (välj alternativet "Se resultat" och välj klassen H50).

Melin, Höjsgaard ...

Nu händer det saker på anmälningssidan i City of London orienteering race.
Fler svenskar har fått upp ögonen för tävlingen. Riktigt kul!
Hasse Melin, Hagaby, och Thomas Höjsgaard, Leksand, är de senaste tillskotten i veteranklassen.
Därmed hamnar jag längre och längre ner i den förväntade resultatlistan.
Jag får väl trösta mig med att jag kanske får hälsa på Karro, en av Sveriges genom tiderna duktigaste och mest färgstarka orienterare, för inte åker väl Thomas till London utan henne och sönerna.

Bra start

I går drog vi igång träningen vid Ljungstugan. Drygt 20 barn dök upp - hälften nybörjare. Det är bra. Nu gäller det att behålla dem i verksamheten - och få dem att hänga med ut på inskolningsklasser på tävlingar. Det är svårt.
Tonåringarna tränade på annat håll, i Ånnaboda, tillsammans med ungdomar från andra klubbar i distriktet.

Återkomsten till White Hart Lane

Kalle har tänkt att förgylla Londonresan lite extra genom att gå och titta på fotboll. Tottenham tar emot Wolverhampton hemma på White Hart Lane lördagen den 18 september.
Jag hänger på.
Jag är ingen stor fotbollsfantast, men har faktiskt sett Tottenham på deras hemmaplan tidigare.
Det måste ha varit 1984. Jag och mamma var i London. Vi gjorde ett avbrott i parkflanerandet och tog tunnelbanan till Tottenham.
Jag tror att det var Watford som stod för motståndet, men har inget som helst minne av hur matchen slutade.
Det enda jag kommer ihåg att det var läskigt branta läktare på kortsidan där vi satt.

Pipande nattjobb

Tanken var att jag bara skulle programmera basenheterna rätt efter utlåning till O-ringen, men sen fick jag se att det finns ny firmware att programmera dem med.
Så jag satte igång. Lika bra att få också det gjort.
Jag ångrar mig.
Det visade sig nämligen att det tar nästan tre minuter att få in ny mjukvara i varje enhet.
Nu har jag hållit på sedan strax före midnatt -och jag har 20 enheter kvar.
Räkna själv.

Träning a la trassligt nystan

Kalle bjöd på 70/20-skogsintervaller i mjuka skogen väster om Björnmossen i kväll. Han höll ordning på oss med sin scoutvisselpipa.
Gps-spåret:

Positivt ljumt intresse

Det här glädjer mitt demokratihjärta. Bara 23 procent ska försöka se kungafamiljen live.

Svårt att välja

Hittills har frågan varit: Schweiz eller Skottland sommaren 2011?
Via Asplövets blogg dök det upp ett alternativ till: Midnattsolgaloppen.
Läckert!

Cykelbanornas dag

Med mina instabila fotleder, framförallt högern, lär det bli mest cykelbane-och motionsspårlöpning i framtiden.
Tyvärr!
I dag var det långpass på cykelbanor som gällde.
Konditionen är inte vad den borde vara. Den sista halvmilen var jag jättetrött. Trots att tempot sjönk, steg pulsen.

Tröstjogg

Klubbkamrater är i Riddarhyttan och springer Svealandsmästerskapen.
Thomas, Hullarna, Kalle, Strid och Alpbergarna är där, har jag fått rapport om.
Jag är avundsjuk och får försöka trösta mig med ett långpass.

Bilder, bilder, bilder på unga orienterare

Tisdag och onsdag hade jag förmånen att få vara en av ledarna när 30 unga orienterare från Örebro län sprang distriktsmatch mot Östergötland, Sörmland och Värmland. Tävlingarna var i Mjölby.



Gå till bildgalleriet på picasaweb om du vill se bilderna i större storlek.

Dränkt och bortsprungen

I kväll satte jag ut skärmar till morgondagens ungdomsträning i Suttarbodaskogen.
Det tog lååååång tid.
I början njöt jag i den fantastisk fina skogen nordväst om Suttarboda. Där är det bra sikt och tydlig kurvbild. Då gjorde det ingenting att jag hade glömt kompassen.
Men så kom en motgång. En tänkt kontrollpunkt, en naturlig grop, visade sig vara synnerligen dålig. Den fanns nämligen inte. Jag letade och letade, jag försökte ta den från olika håll, men hittade ingenting som var en tydlig grop.
Så jag hängde skärmen på en höjd istället.
Sen började det gå riktigt illa. Åskan kom, och med den ösregnet - och mörkret. Det kombinerat med riktig skitskog öster om Suttarbord förvandlade mig till en osäker och vilsen nybörjare, utan kompass, och med glasögon som det inte gick att se genom.
Jag blev faktisk en aning orolig om jag skulle klara av att ta mig ur skogen. Det var bush, bush, bush, och då är det lätt att gå runt, runt, runt i det blöta skumrasket.
Till slut lyckades jag läsa in mig, en bra bit ifrån där jag borde ha befunnit mig.
Hemma nu. Torr och varm igen.
Jag drar till Värmlands näs en snabbis. Jag borde hitta. Det är ju tydliga ledstänger.

Dags för match

I morgon drar vi - ungdomar och tre ledare - till Mjölby. Det är distriktsmatch mellan Örebro, Sörmland, Värmland och Östergötland.
36 anmälda. Vi har fått fyra återbud. Förkylningstider. Förhoppningsvis dyker resten upp i morgon.
Det blir förlägging i Egebyskolan och i morgon individuell tävling vid Skogssjön i min barndoms snabblöpta terräng.
Ungarna kommer säkert att gilla det.
På onsdagen är det stafett på sprintnormkarta. Jag antar att banorna går runt bostadsområdet Prästgårdsliden och upp mot Tunet.

Londonrejs blir en tradition

Två år i rad får väl betraktas som en tradition. I mitten av september är det dags för City of London Orienteering Race igen.
Jag var där i fjol och njöt av att springa på de lördagstomma gatorna i Londons domstols- och finanskvarter.
I år får jag med mig Kalle och L Pop Thomas. Det ska bli kul.
Thomas har preliminärbokat lågbudgetboende i närheten av Euston station. Det ligger bra till, några kilometer ifrån där bussarna från Stansted angör och med tunnelbanestation på Northern line alldeles intill som ska ta oss både till citytävlingen på lördagen (London Bridge station) och tävlingen i Hampsted Heath på söndagen.
Backpackervandrarhemmet är väl inte direkt specialanpassat för ordinära H50-H60-löpare, men vi är ju ovanligt unga till sinnet, alla tre :-)

Barn bråkade vid ettan

När det blir slagsmål (åtminstone kaotiskt bråkigt) vid första sträckans första kontroll, och en dryg tredjedel av lagen dessutom stämplar fel, ja, då har arrangörerna gjort något fel.
Det hände under Ungdomens 10-mila i morse.
Tråkigt.
Vår Emil var en av de drabbade.
10-12-åringar som springer stafett ska inte behöva utsättas för en extremt dålig planerad banläggning. Det ska vara roligt att springa stafett.
Emil gjorde förresten ett i övrigt jättebra lopp.
Heja Emil!

Kalle är där och jag är här

I morgon drar VM i Trondheim igång, med sprintdisciplinen Den ska jag naturligtvis följa (om inget oförutsett inträffar). Det är ju så väl ordnat nuförtiden, att man kan vistas i en obygd (Värmland) och följa en tävling i en annan obygd (Tröndelag) - live!
Sprinttävlingen är högintressant för oss örebroare. För första gången sedan 1999 (tror jag det var) springer en närking VM.
Sverige damsprintlöpare i VM är Beata Falk, Hagaby GoIF, Helena Jansson, IF Hagen, Linnea Gustafsson, OK Hällen, och Emma Claesson, Stora Tuna.
Jag tippar: Helena Jansson blir tvåa, Beata Falk fyra och Linnea Gustafsson sexa. Emma Claesson bommar bort sig (men revanscherar sig på långdistansen senare i veckan, då hon blir topp tio).

Apropå live: Jag följer just nu ÖSK-MFF via webben. Det står 0-2, trots att ÖSK har haft det mesta av spelet. Jag kan tänka mig att orienterarkompisen Kalle är aningen frustrerad där han sitter på Eyravallens läktare.

Jag lär mig hela tiden

Jag lärde mig två saker under gårdagens träningspass.
1/ Det är är bra att ha kulört färgade glasögonbågar. Annars hade jag aldrig hittat glasögonen när de for all världens väg i samband med att jag forcerade ett buskage.
2/ Man ska hålla sig till rehabilteringsplanen efter en kraftig vriststukning. Jag hade ju tänkt avstå utanför stigen-löpning i två månader efter smällen för fyra veckor sedan. I går tänjde jag ut det skadade ledabandet igen. Aj! Skit också!

Jag hade jättefel

Det är lika bra att att föregripa, innan någon påtalar hur fel jag hade.
Jag hade jättefel när jag tippade att Johan Runesson skulle komma på 15:e plats i O-ringen Elitserien.
Och jag har aldrig haft fler än tio rätt på stryktipset.
(Johan kom trea.)

Jansson och Billstam

I måndags offentliggjordes vilka löpare som ska springa vilka distanser på VM, som börjar på söndag. Flera av de svenska damerna har visat stor ojämnhet eller varit skadade i år. Det är väl förklaringen till att damtruppen bantas till sex löpare och att Annika Billstam sätts att springa både medel, lång och stafett. Nästan lika mycket som Helena Jansson alltså. Hon springer även sprinten.
Det tunga VM-programmet kanske förresten är förklaringen till att Billstam valde att inte komma till start på O-ringen.

Den här bilden ljuger

Ljuger och ljuger, förresten. Nej, det såg så här läckert ut under en del av kvällens terrängjogg. Det var ett par kilometers toppbetyglöpning på svallade, runda hällar längs Vänerstranden.

Men mest var det svårframkomlig bush.

Så det sammanvägda naturuppplevelsebetyget blir nog inte mer än en svag 3:a.

Träningspasset på jogg.se. Välj satellitbild och zooma in ordentligt.

Tur att David och Simone inte såg

O-ringenbloggaren skrev om svampstället vid elitklassernas förvarningskontroll under O-ringens sista etapp.
Dagen efter var han (jag) där och plockade upp svampen. Den var nämligen kvar - varken nedtrampad eller upplockad. Det blev två goda svampmackor.
Det var tur för mig att varken David Andersson eller Simone Niggli-Luder såg läckerheterna. De hade helt klart hunnit att plocka svampen, utan att riskera att missa sina O-ringensegrar.


Jag ska väl erkänna att jag inte var i O-ringenskogen i lördags enbart för att plocka kantareller vid förvarningskontrollen. Jag hade svår abstinens på grund av att jag inte sprungit i skog på tre veckor. Det blev sju kilometer terrängjogg i O-ringenlöparnas spår.

Comeback

Jag O-ringenbloggade i knappt två månader.
Känner att jag vill fortsätta skriva smågrejer om orientering, så jag skakar liv i Orienteraren Mats igen.
Det blir samma innehåll som förr: orientering i allmänhet, Almby IK och min egen träning.
Häng med!