Härliga gamla Konsum

På byggarbetsplatsen Mariebergs köpcentrum har de nya fina interaktiva kartor. Vi klickade på hemelektronikknappen och hittade snabbt genaste vägen till Expert och Siba. Lätt orientering! Men vi hittade inte det vi sökte.
Carl skulle köpa sig en Ipod Nano, vilket inte visade sig vara en lätt sak så här i mellandagarna.
Inne i stan fanns ingen att uppbringa, vare sig på Expert eller AudioVideo - och inne på Mariebergs köpcentrum fick vi veta av säljarna att örebroare i julruschen villigt spenderat 1 400 kronor på massor av Ipod Nano. Det hade handlats så till den milda grad att det nu var tvärtomt i hyllorna.
Men vi gav inte upp. Vi gick över till Coop Forum och hittade en spelare - för endast 1 300 kronor.
Kooperationen, det är bra grejer det! Siba, Onoff, Elgiganten och liknande dyra skräpkedjor behövs inte.

Stjärnklart långpass

Vi ska till Mjölby på söndagen, så jag kan tyvärr inte vara med på Thomas långpass. Därför gav jag mig i väg på ett eget i kväll.

18,5 kilometer blev det hemifrån och ut runt Oset, bort till Ekeby-Almby och hem igen. Från att jag lämnade ljuskäglorna från stadens lyktor till att jag återkom till dem, såg jag inte en människa, däremot fem-sex rådjur och en uggla av något slag.
När jag vid ett par tillfällen stannade för vätskekontroll släckte jag pannlampan och njöt av stjärnhimlen. Karlavagnen stod i norr och överallt gnistrade det vita prickar på det beckmörka himlavalvet.
Arbetade på 155-160-puls. Fartökning till 170-175 slag näst sista kilometern (illrött på gps-rutten), sedan nedjogg.
Jag är trött i benen.

Jag fick kartan av Kringstad

Nu drar jag till Säffle, så jag blir bortkopplad från bloggen ett par, tre dagar.
Jag måste packa ner NA:s stora julkryss, en bok, diverse julklappar - samt gps-klocka och träningskläder till mig och Carl.
En av Säffle OK:s närkartor ligger redan i bilens handskfack.
Kartan fick jag förra julen. Jag ringde till Hans och ... jäklar, jag har glömt hennes förnamn ... fru Kringstad (Annichen Kringsstads föräldrar) och frågade hur jag kunde komma över en karta att träna på. Det gick bra att hämta en hemma hos dem, var beskedet. Katarina och jag tog en juldagspromenad dit och hälsade på.

Kaospilot blev imponerad

Ett vanligt långpass kan vara imponerande.

Veckans pip: 12:0

Tre träningspass på fyra dagar satt i ben och fötter under lunchens bleep test.

Strålande dagar

Det svänger snabbt. Grå och blöt ensamrunda i går. Jogg tillsammans med andra gubbar i strålande sol och på frostbiten mark i dag.
H55plus hade planlagt en runda som visade sig vara 14,5 kilometer lång. Håstis och jag förlängde med nästan två kilometer, så det blev ett rejält pass.
Solen kanske inte direkt gassar så här års, men den gjorde onekligen årets kortaste dag till vinterns kanske ljusaste hittills.
Jag har lagt in gps-rutten på topografiska kartan från 1984. Lugn fart under större delen, men högre puls (rött) under några kilometer när Håstis och jag jagade ifatt Thomas, Hull och Håkan.

Från träningskartor

Gråa dagar

Enligt SMHI:s noteringar har det varit 26 vita jular i Örebro sedan 1964. Det blir i snitt ungefär varannan. Den här vintern lär inte bli vit. Så här några dagar före julhelgen är det grått, grått och blött, blött.
Så det var inte direkt torrskodd jag kom hem från eftermiddagens träningspass, trots att det blev en runda med övervägande cykelbanor. Jag var ute och klafsade ett par hundra meter på en traktorstig över en åker strax söder om samhället Lillån.
Dagens tur gick annars längs vattendraget Lillån till Eurostop, runt det nya dammområdet på Boglundsängen (dammarna fanns inte när flygftot togs), upp till Lillån och sedan i stort sett raka vägen hem. 11,5 kilometer visade GPS-klockan när jag var hemma.
Den som vill titta på rutten ska klicka på bilden. Då kommer man till mitt Picasa-album. Där kan bilden förstoras.

Från träningskartor

I morgon åker Carl och Katarina till Säffle. Själv jobbar jag ett par dagar i början av veckan. I morgon har Thomas namnsdag. Det ska H55plus fira med att bjuda oss på någo for av långpass - så mitt mål att träna tre timmar i veckan kommer att uppfyllas den här veckan.

Slips, pisk och grisfötter

Rubriken sammanfattar dagen väl.
Webbredaktionens ungdomar Karin och Markus hade bestämt att vi skulle avsluta året i fin stil (ungefär som man försöker avsluta ett långpass med 200 meter snygglöpning) vilket för oss män betyder skjorta, slips och kavaj, och för Karin pärlshalsband, torsdag-fredag. Ungefär så.
Efter jobbet bjöds på PISK (Pannlampa I SKog) med nedanstående runda. Håstis och jag slog följe i en något snabbare takt än de 55plusarna. Det blev ett skönt pass som tog en dryg timma och var drygt elva kilometer långt.

Från träningskartor

Och nu har jag smällt i mig två grisfötter. Det var väl egentligen meningen att ätandet av dessa godbitar skulle spridas ut på några kvällar, men jag kunde inte sluta. Det får bli ett nytt kok i morgon.

Recept: Lägg grisfötterna i rikligt med kokande vatten som saltats med en tesked salt per liter vatten. Koka lätt i fyra timmar. Låt grisfötterna kallna i spadet. (Kastrullen ställs lämpligen ut på balkongen). Gör en lag med vatten, ättiksprit och socker. Ta upp grisfötterna ur spadet, som under nedkylningen förvandlats till gelé. Skrapa av det mesta av gelén. Lägg grisfötterna i en kruka eller bunke. Slå över lagen. Lägg i kryddpepparkorn och lagerblad.
Grisfötterna äts lämpligen efter att ha legat i lagen i minst några timmar, men de står sig flera dagar.

Bowling istället för intervaller

Det blev inga intervaller i friidrottshallen i kväll.
Jag hastade istället över stan vid 18-tiden, bort till bowlinghallen Strike, där det vankades julbord och prestigefyllt bowlingspel tillsammans med resten av redaktionsfolket på NA.
På väg till Strike stötte jag på Mats Carlberg.
"Inte så dumt det heller"tyckte han om mitt val av aktivitet och jämförde väl då med att springa intervaller.
Men det vetefan. Man blir ju mest frusterad av att spela ihop 110 + 130 poäng - och däst av att proppa i sig alldeles för mycket mat toppat med några öl.
Men ett och annat garv och jubel blev det förstås när kompisar med obeskrivbara stilar då och då bjöd på fantastiska strajkar.
Så totalupplevelsen blev nog trots allt i paritet med ett gäng tvåhundringar i fridrottshallen.

Sjön under snön

Skidpremiären motsvarade inte förväntningarna.
Pär Dudal hade gjort sitt bästa för att få till skidspår på Gustavsviks golfbana. Men trots ett det föll ett par decimeter snö under torsdagen och fredagen så gick det inte att dra spår.
Snön var för blöt. Det bara geggade ihop sig i spårsläden, berättade Pär när vi träffade honom vid golfbanan. Under det blöta snötäcket var det dessutom blöt mjuk mark - och på sina håll vattensamlingar .
Men Carl och jag kämpade oss runt ett varv. Det var ingen njutning - men man blev i alla fall trött i armarna och fick i sig x antal liter frisk luft.

Och nu är i alla fall B-skidorna iordninggjorda för kommande skidpass. Jag riggade i morse upp sicklingsprofilen genom att sätta fast den med en tving i balkongbordet (borde ses, jag återkommer eventuellt med bild), sicklade och borstade bort skyddsparaffinet, ruggade fästzonen, värmde in grundvax och la på några lager Skigo Flourkicker.

Carls skidor fick samma behandling.

Snöspårarna är ute

Jag slutar jobbet nu och hade sett fram emot att gå hem och luta mig tillbaka, kanske baka en familjepizza eller skära upp grönsaker, riva ost och steka köttfärs till en tacobuffé.
Men jag misstänker att jag måste göra i ordning skidorna istället.
Carl och katarina får väl fixa maten.
Ty Almbys skidspårare - Håstlund, Dudal och Lindkvist - ska göra skidspår på Gustavsviks golfbana i kväll, och frågan är om det inte finns tillräckligt med snö för att dra skidspår även på Markaspåret.
Så imorgon blir det skidåkning före luciafikat i Ljungstugan, istället för löpning.

Lyckat - men ändå inte

Gårdagens deltävling av Löpex Vinterserie, som vår klubb arrangerade med utgångspunkt från Ljungstugan, blev ett klart godkänt träningsarrangemang. Några stycken knorrade i duschen efteråt över att det blev asfaltslöpning genom Brickebacken och Brickeberg på slutet. Men i övrigt verkade folk nöjda. 72 löpare deltog - och fullföljde.
Men tyvärr blir det färre och färre som springer Vinterserien. Årets två första nattdeltävlingar har lockat 88 (KFUM förra veckan) och 72 (vi i går) orienterare. Till de två klubbarnas arrangemang i börjar av förra vintern kom det 98 respektive 86 löpare.
Och om man studerar statistiken över hur många som deltagit i Almbys decemberdeltävling de senaste sex säsongerna så ser det minskande intresset ut så här: 124, 101, 104, 102, 86, 72.
Nån som har en förklaring?
Många klubbar har egna träningar tisdagar och torsdagar. Vinterserienätterna går på onsdagar. Det är väl inte så många som vill eller har tid att träna tisdag, onsdag, torsdag. Då kanske man prioriterar klubbträningarna och väljer bort vinterserien på onsdagar.
En annan möjlig förklaring är att det helt enkelt blivit färre orienterare.
Eller är det inte roligt att springa i skogen på vintern? Då kanske löpning på cykelbanor lockar mera, eller alternativ träning i form av spinning och gympa.
Det kanske har blivit vanligare med förkylningar på senare år?
Vad vet jag?
Om exakt en månad är det Vinterserie igen. Garphyttan arrangerar i Ånnaboda den 11 januari. Jag hoppas att det är en halv meter snö då - minst! Det är kul och stärkande med snöpulsning.

Christer - en smart banläggare

Jag såg i kväll banorna till onsdagens nattävling. Det såg kul ut. Grattis alla ni som ska springa orientering. Banläggare Christer Tapper har, som vanligt, tänkt till ordentligt och gafflat smart. Läs kartan innan ni rusar från startpunkten!

Det vankades fyraminutare i friidrottshallen i kväll. Höll varvtider på ungefär 48, 48, 47, 47, 46. Det kändes bra.

Familjen sköter sekretariatet

Nu har jag instruerat familjen inför onsdagens deltävling i Löpex Vinterserie. Carl är förkyld och kommer inte att bli tillräckligt frisk för att springa orientering, så han får hjälpa mig och Katarina med tävlingsadministrationen.
Vi kör Sportident så det är lite (men inte mycket) mer än vanligt att pilla med. Men det är det värt. Jag tror att löparna tycker att det är kul att jämföra sträcktider även på Vinterserien.
Nu får vi bara hoppas att tekniken fungerar som den ska, så att tiderna registreras som de ska. Annars kan man väl inte visa sig på Vinterserietävlingarna resten av vintern.

Vädret verkar vara på vår sida. Det är jätteblött i Brickebackenskogen, men det ska bli minusgrader från och med i morgon bitti, så chansen finns att marken hinner frysa till.

Orienteraren Mats flitig i november

Kolla här, november blev den månad 2008 som orienteraren Mats tränade flitigast. Jag tog mig över 15-timmarsstrecket för andra gången i år. (Grön-gul-röd betyder låg, mellan och hög intensitet.)

Blöt O-ringenterräng

Hagabyarna hade bett oss hålla Ljungstugan öppen för dem i dag. Provlöpning av stråk till etapp fem av O-ringen 2010 stod på programmet.
Håstis och jag, båda nyckelbetrodda, dök upp. Och så kunde vi ju hjälpa till med stråktesterna, tänkte vi.
Men några hagabyare dök aldrig upp.
Vi gav oss iväg på en löprunda själva istället - O-ringenterrängen - beväpnade med en 15 år gammal karta.

Från träningskartor

Det var välbekant terräng (och väldigt blöta stigar) fram till gärdet söder om motocrossbanan. Strax söder om gärdet kom vi ut på det gamla milspåret - ny kunskap för mig. Vi var ifrån spåret en stund men följde det sedan norrut.
Det är bitvis riktigt fina partier i den här delen av Markaskogen. Vi får se hur banläggarna lyckas trixa banorna förbi de mindre roliga områdena

Veckans pip: 12:1

Tungt i dag. Nätt och jämt att jag klarade mig upp till tolv-nivån under lunchens bleep test.

Skrivs det för lite om orientering?

Är orientering en marginaliserad idrott på NA:s sportsidor? Eller skrivs det kanske för lite om fotboll? Gör din röst hörd på den här sidan.

Inplock i vintrig Markaskog

Dagens pass i orientering bestod av att plocka in reflexstavar och SI-enheter som Carl hängt ut i Markaskogen.
Han hade gjort en superkort nattbana menad för de minst erfarna orienterarna som bjudits in till Ljungstugan för en liten träning med efterföljande pepparkaksbak.
Men ingen av dem kom, tyvärr.
Helt bortkastade var dock inte Carls jobb. Elsa och Hanna hade planerat att göra ett kort träningspass före bakningen. De körde två varv på Carls bana. Passet utvecklades till en spännande tävling, där Elsa ville ha revansch efter att ha fått stryk med tjugo sekunder på första varvet. Andra varvet blev en nagelbitare. Elsa startade först och gick i mål på 6:45. Hannas fick exakt samma tid.

Det var faktiskt 5-6 centimeter snö uppe vid Ljungstugan. Riktigt vintrigt. Några hundra meter därifrån, nedanför backen, var det blaskigt.

Jag tar nog med träningsgrejer till jobbet i morgon. Kan bli ett piptest på lunchen.

Två tempopass sen sist

Orienteraren Mats har brutit mot bloggregel nummer 1: uppdatera minst en gång varje dag. Nu är det väl snart 48 timmar sedan jag gjorde det senaste inlägget.
Men jag har helt enkelt inte haft tid. Man måste ju träna också - och sova.
I går kväll var det trappintervaller i friidrottshallen. Det blir man inte akut pigg av. De snabba körde 400, 600, 800, 1 000, 1 200, 1 000, 800, 600 och 400 meter. Eftersom jag sprang i mitt 46-48 sekunder/varv-tempo så fick jag korta av en del för att inte få för lite vila. Min längsta intervall blev ungefär 1 050 meter. Det blev ett bra pass.
I kväll var det träning, modell jättekul. Vinterserie med nattorientering i Karlslundsskogen. Carl och jag åkte dit.
Vi var båda nöjda efteråt. Inga stora bommar. Hur vi placerade oss har vi ingen aning om. KFUM:arna har inte fått ut några resultat än.
Man kan tycka att det borde vara skitlätt att orientera i den där skogen, men när det är mörkt har man ingen större nytta av att ha varit där ganska mycket. Det är möjligen när man kommer nära eller ut på elljusspåret och en del andra stigar som man kan ta lite snabbare beslut tack vare att man känner igen sig, men inne i skogen, nej, där finns det inga fördelar.

(Det är min bana på kartan nedan. Om du klickar på den öppnas den i mitt Picasa-album. Där kan man förstora kartan genom att klicka på förstoringsglaset snett uppe till höger.)

Från Kartor med vägval

Beata och "Rune" fick flest röster

Orienteringsvärlden har sagt sitt: Hagabys Beata Falk och Tisarens Johan Runesson har röstats fram till Ultimate Junior Orienteers of 2008.
Johan fick 40 procent av rösterna i herrklassen och Beata fick 33 procent av rösterna i damklassen - trots att jag inte var med och röstade ;-)
Det var de två stora internationella orienteringssajterna World of O och Ultimate Orienteering som genomförde omröstningen bland sina besökare. De flesta rösterna kom från norska och ryska besökare.
Röstningen om bästa orienteringsprestationen 2008, "The Orienteering Achievement of 2008", pågår fortfarande. I den klassen handlar det om seniororienterare. Jag ska lägga min röst. Rösta du också! Klicka på bilden.