80 procents chans till Jukola

OL-relaterat sedan sist:

1/ Sprint-DM i Pålsboda på lördagen. Jag åkte dit för att titta, heja och få foten undersökt. Det var en het försommardag. Löparna svettades och led - och var säkert glada att det var löptider på endast 10-15 minuter. Karolina Karlsson distriktsmästare i D21, Hanna Wedin silvermedaljör i D14. Grattis!

2/ Utanför sekretariatsvagnen fick jag syn på klubbens Sportidentväska. Som jag hade letat efter den! Den lämnades aldrig tillbaks till oss efter att Hagaby och KFUM lånade den till Närkedubbeln. Jag letade igenom förråden i Ljungstugan och rullade sedan igång operation efterlysning. Sedan visade det sig att någon bara slarvat med att informera om att den skulle lånas av Tylöskog också!

3/ Dr Campbell tog en titt på foten.
Utlåtande: inflammation i den korta (tror jag) vadbensmuskeln. Utlöst genom tryck från en idiotisk slalomjäxa den 27 februari ochefter det då och då påbättrad genom småvrickningar av fotleden.
Ordination: a/Knapra 50 mg Diklofenak (Voltaren) kort tid, men intensivt (1x3 i tre dagar). b/Tvära friktioner, en "skön" sysselsättning för min idrottsmassör. Det är Peroneus Brevis Peroneus Longus han ska ge sig på. c/ Övningar med gummiband, eversion-plantar flexion- låg belastning 30ggr morgon och kväll. d/Vila 3-4 dagar, sedan provjogg och testa ökad belastning. e/ Springa tejpad i terräng i fortsättningen eftersom mina fötter är "vrickningsbenägna".
Prognos: 80 procents chans att jag kan springa obehindrat vid Jukola om två veckor. Om de 20 procenten skulle göra sig gällande får jag väl ta smärtstillande sprutor ;-)
Tack Fred!
Här är mina nya kompisar:


4/ Massagetid beställd hos Magnus Widehammar: måndag klockan 13.30.

5/ Första deltävlingen i ungdomarnas parkserie sprangs i Mellringe på söndagen. Jag tog cykeln dit och hejade. Det börjar kännas riktigt bra att glida omkring på diverse TC utan att springa. Man kanske skulle sluta springa och bara bli coach/supporter? Hanna kom tvåa igen. Hon börjar få ett bra klipp i steget. Det ser riktigt bra ut.

Regborn till VM

Det finns två stora frågetecken inför den andra veckan i juni, i Finland:
1/ Ska min vänsterfot bli hel så att jag kan vara med i Jukolakavlen?
2/ Ska 17-årige Martin Regborn springa bra nog i Nordiska mästerskapen för att kvalificera sig till Junior-VM i Italien?

Vi koncentrerar oss på det senare.

Sex löpare kommer att tas ut till junior-VM på herrsidan. Tre är redan utsedda: Johan Runesson, OK Tisaren, Gustav Bergman, Ravinen, och Olle Boström. Järla.
Hagabys förstaårsjunior Martin Regborn, 17 år, slåss med sex andra juniorer om de tre återstående VM-platserna. Konkurrenterna är: Jerker Lysell, 20 år, Anton Tynong, 20 år, Erik Johansson, 20 år, Kalle Johansson, 20 år, Jonas Leandersson 19 år och Albin Ridefelt 18 år.
Det blir ett svårt jobb för landslagsledningen att ta ut laget. Förmodligen kommer resultaten vid Nordiska mästerskapen att avgöra. Om Jerker Lysell visar fortsatt bra form vid Nordiska mästerskapen är han given i VM-laget. Även Anton Tynong ligger bra till med årets resultat hittills. Leandersson och bröderna Johansson från Halmstad måste däremot visa bättre takter för at slå sig in i truppen. 18-åringen Albin Ridefelt har varit aningen bättre än Martin Regborn hittills i år, men båda två har klara chanser att slå sig in i VM-laget.
Resultaten på Nordiska mästerskapen i Salo 6-10 juni avgör.

Mitt tips på VM-trupp: Johan Runesson, Gustav Bergman, Olle Boström, Jerker Lysell, Albin Ridefelt och Martin Regborn.

Skadad!

Inte bra. Det är nåt skit med vänster ankel. Det gör ont på utsidan, vid knölen.
Jag har, från och till, haft ont där sedan den dag jag fyllde 50 år.
Jo, det är sant.
Det var något som hände i det första åket när vi körde i backen i Säfsen.
Att åka slalom är en dum sysselsättning.

Sedan några dagar tillbaka gör det dock väldigt ont i vissa lägen. Ibland kan jag gå en lång sträcka utan att det känns någonting. Sedan, helt plötsligt, kan det börja smärta för varje steg jag tar. Att springa är inte att tänka på.

Men nästa vecka...kanske?


Vid kryssen känns smärtan mest. Även på själva knölen gör det ont. Orsak? Någon som har en teori. Åtgärd? Någon som har ett råd?

Finkompass med fin kompass

Detta är torsdagens övning. Kompass krävs.(Styrketränande seniorer kanske vill komplettera sitt träningspass med en kort teknikövning.)

• Uppvärmning och fartlek på stigarna under den rödstreckade linjen.
• Tre övningssträckor där det gäller att gå noggrann kompass. Jag har suddat ut alla karttecken längs sträckan så det finns inget att läsa på. Sträckorna är 120, 130 och 160 meter långa.

Starterna markeras med röd snitsel med vit lapp.
När man sprungit genom skogen och kommer ut på elljusspåret ska man titta sig om efter en röd snitsel med en vit lapp på (om lappen inte slitits bort av blåsten.) Förmodligen ser du en till vänster om dig och en till höger. Gå fram till den som är närmast. Om det står en 3:a på lappen har du prickat exakt kompassriktning. Om det står en 2:a är det också jättebra. Om det står en 1:a kom du nog lite för snett. (Det är 25 meter mellan snitslarna.)
När man har gjort en sträcka springer man stigen runt till en ny startpunkt och springer nästa sträcka.

• När man sprungit alla tre sträckorna räknar man ihop sitt resultat. Den som har mer än 7 poäng är bättre än banläggaren, som fick två 3:or och en 1:a :-(

Lycka till!

Några bilder från dagens promenad

Det verkar vara mest skit med orienteraren Mats just nu. Hallux valgus verkar mer valgus än någonsin, ryggen ömmar och jag är snorig. Men allt har sin förklaring. Tre dagar med olika grävprojekt - mestadels med träskor på fötterna - här i Stugan har naturligtvis gjort ryggen trött och även frestat på stortåleden. Snorigheten har väl med våren att göra, antar jag.
Det blev tid för en skogspromenad i dag också. Jag kom hem med ett gäng bilder. Några av dem orkar väl även det slöa mobila bredbandet av att sända till bloggen.

Höjdpartiet där gränsen mellan Bocketorp och Kårud går.

Brände udde.

Brände udde igen.

Stenmuren vid torpruinen Pettersborg.

Vid Viken ligger Stugan

Jag är i Stugan. Den, eller snarare de, för det är två stugor, ligger på Värmlands näs, alldeles intill en vik av Vänern. Det brukar framgå av de flesta bilder av Stugan att den ligger vid vattnet. Bilderna föreställer oftast Viken med Stugans invånare i. Ibland är Stugans hus med. Då ser man vanligen det gula huset till höger i bild och det gröna huset (eventuellt) till vänster. Sedan ligger Viken spegelblank mitt i bild
Men eftersom jag är en skogsmänniska som inte är speciellt förtjust i sjön presenterar jag här en bild av Stugan inbäddad i grönska. Bilden är tagen från en tvåkurvshöjd väster om Stugan. Jag tog den för några minuter sedan. Nu sitter jag i det gröna huset som kan skymtas mitt i bild. Resten av Stugans invånare sitter i det gula huset.



Det är arbetshelg. I dag tvingades jag dock av det dåliga vädret att göra ett avbrott på några timmar. Jag tog en skogspromenad. Jag gick 5 830 meter.

Det kommer säkert att komma mer om skogen vid Stugan på den här bloggen. Skogen här är nämligen osedvanligt vacker. Den skulle dessutom lämpa sig väldigt bra att lägga svåra orienteringsbanor i - om den hade varit karterad. Jag kanske skulle rita av den?

Den tuffaste banan jag sprungit

I kväll har jag sprungit (nåja, det kanske var att överdriva) den absolut tuffaste orienteringsbana jag stött på. Det är grym terräng söder om Rusakulan. Bitvis stenigt och ljung som snor sig runt fötterna. Banläggaren hade dessutom lagt flera kontroller på bergtoppar eller dragit sträckor där man tvingades springa över höga höjder. Kurvräkning i efterhand visar följande: 6 kurvor upp till 3:an, 9 upp till 4:an, 12 upp till 5:an, 8 upp till 6:an, 4 upp till 8:an, 7 över berget till 9:an, 6 upp till 10:an (i alla fall om man bommade som jag gjorde), 5 på vägen till 11:an, 3 till 12:an, 4 på vägen från sista till mål.
Puh!
Det tog mig nästan 84 minuter att ta mig runt den 6,7 kilomter långa banan. Jag bommade en hel del på 9:an och 10:an - naturligtvis när jag var som tröttast - och kom snett till 3:an. Annars gick det bra. Om jag gått helt rent och inte sprungit den långa omvägen till 7:an hade jag kanske hamnat på 75 minuter, vilket alltså skulle ha inneburt 11 minuter kilometern.
Puh igen!
Här är kartan. (Jag kom tyvärr inte ihåg att sätta på gps-klockan förrän jag var nästan framme vid anda kontrollen.)

Finns det bättre brolöparstäder?

"Seine! Seine har massor av broar!" skrev jobbarkompisen Rolf i ett mail apropå mitt långpass över 30 Örebro-broar.
Nästa veckas långpass planeras att gå över Lillåns alla broar, från Rävgången till sjön Lången. Sedan får jag väl bege mig till en annan stad. Vilken? Ge mig förslag. Vilken är den bästa brolöparstaden i Sverige? I världen?

De trettio broarnas lopp

Att orientera är att ge ytterligare en dimension till löpning. Men det finns andra sätt att ta löpningen upp till en annan nivå. Min variant av långpass i lördags har förmodligen aldrig någonsin gjorts tidigare. Jag bestämde mig för att springa över alla broar som leder över Svartån - från Skebäck till Snavlunda. Det blev 30 stycken, om man räknar broarna över Svartåns huvudfåror. Broarna över kraftverkskanalen (tre stycken) och småarmarna i Ekoparken (två stycken) i Karlslund är inte medräknade. Men jag sprang naturligtsvis över dem också - på vägen hem.
Broloppets längd: 12 km. Inklusive hem till start och mål till hem blev det 20 km, prick!

Här är (Öre)broloppet:


Och här är bilder på samtliga broar, i den ordning jag passerade dem.

Tid för en Öppen 8

"Var inte din vårsäsong över. Tyckte att jag läste det på bloggen", sa Håstis när jag och Carl dök upp på KFUM-träffens målgärde i Getingedalen i förmiddags.
Jo, det var ju de negativa tankarna jag hade för ett par veckor sedan, när det var som mest att göra på jobbet.
Men i dag blev det alltså tid över för en Öppen 8, i tuff kupering och med ljung, högt blåbärsris och blöta mossar som gjorde det tungsprunget.
Men oj, vad kul det är att få springa orientering uppe i vresiga Kilsbergen.
Förutom ett par bommar på slutet så gick det bra. Carl sprang Öppen 5 (4,1km) och jag Öppen 8 (5,1km). Först i mål vinner, var dagens tävlingsöverenskommelse. Jag vann med ett par minuter. Yes! Carl tog dock, som vanligt, spurtpriset.

(Öre)brolopp nästan lika långt som Göteborgsvarv

I dag snörade jag på mig ett par löparskor igen. Det var länge sedan sist. Jag tog dem med ut på låååång tur.
Tiotusentals löpare har i dag sprungit Göteborgsvarvet. Jag sprang nästan lika långt. Gps-klockan visade 19,99 kilometer när jag kom hem.
Det blev en riktigt nördig runda. Ett måste att läsa om om man är intresserad av löpning och Örebro.
Jag återkommer med berättelsen när jag fått ordning på dokumentationen.

Inte en tanke på jobbet

Ungdomarna arrangerade barn- och ungdomstävling vid klubbstugan på onsdagskvällen. Det var lyckat. Banläggarna fick beröm, det var välsnitslat till start (tre meter mellan snitslarna), Markan gick med 700 kronor i vinst, 76 kom till start, solen sken, ingen löpare försvann (även om ett par var rejält vilsna ett tag).
Själv hjälpte jag till med sekretariatet. Tyvärr var min chef och H12-löparen Andreas Führ sjuk, men jag hankade mig fram ändå. Det var fullt upp, roligt och helt underbart att under några timmar inte ha en tanke på jobbet.

Torsdag klockan 10 var det förresten lansering av nya sajten. Den är klart godkänd.

Friidrottaren Mats

Nu är jag med i en friidrottsklubb. AIK:s ansökan verkar ha gått igenom. Man kanske skulle satsa på banlöpning. Det skulle nog gå bättre än orientering. Springa runt, runt, runt. Man behöver ju inte vara smart och snabb i tanken precis.

Oanvänt pulsband

När jag går in i badrummet brukar jag titta upp mot pulsbandet som hänger vid duschdraperiet.
Det var länge sedan jag använde det.

I väntan på Jukola

Vårsäsongen må vara över - men det är ju faktiskt inte så lång tid kvar till Jukola.
Jag såg det preliminära gubblaget på klubbens hemsida nyss. Jag är påtänkt för den långa nattsträckan som är 15 kilometer. (Jag kommer i verkligheten, med omvägar och bommar, att ha sprungit bortåt en halvmara.) Uttagningen torde innebära att UK menar att jag är näst starkast i laget (sistasträckan är längre). En annan tolkning är att klubben anser att jag är dummast i laget och en snäll jävel som aldrig säger emot.
För det är klart att det skulle vara behagligare att springa en något kortare sträcka, typ den kortaste, som bara är nio kilometer. Men den är tydligen vikt åt Svensson. Jag undrar vad det kostade?

Årets Jukola, i Mikkeli långt borta i östra Finland, kommer troligen inte att gå till historien som den Jukola-kavel som avgjordes i den mest natursköna finska skog som finns. Nej, tävlingen går i ett stadsnära militärt övningsområde. Det här är ett utsnitt av en tio år gammal karta över en del av tävlingsområdet.



Lattjo va? Grönt så det förslår! Och ett virrvarr av stigar och vägar att läsa fel på.
Man är väl korkad som ser fram emot det här.

Säsongen är redan över

Det blev en kort vårsäsong i år. Tre helger som gav fyra tävlingar: Västerås lång, Finspång medel, Tisaren lång och Askersund/Laxå medel. Lindesberg nu i helgen får vi stå över på grund av Elins och Johans bröllop, Kilsbergen nästa helg kan jag räkna bort på grund av jobb. Helgen efter det är det arbetsläger i sommarstugan, men då har ändå tävlingsstoppet kommit så det är inget att sura över.

Egen träning lär det inte bli så mycket av heller. Jobbet suger den mesta tiden, och den lilla som finns lägger jag på ledargöromål. I går donade jag till exempel med våra SI-enheter som Östra Almby lånar till sin ungdomstävling på torsdag. Då ska jag med och coacha och, om det behövs, skugga de små.

Vilse i det vilda

Dagen i vildmarken i närheten av Zinkgruvan var fiaskoartad. Jag bommade - mer eller mindre - sju kontroller av elva.



Nästan ett skämt, något som det förresten blir det mera av alldeles snart.
Big Comedy börjar om 30 minuter på Conventum.

(Vilken radioövergång.)

Revanschen i Luckebo

Så fick man då återse Luckebo. TC på en vacker liten inäga. De detaljrika höjdpartierna. Det höga blåbärsriset. Den långa vägen till (den perfekt anordnade) duschen. Det var som på kort-DM för fem år sedan. Fast det gick bättre den här gången. Jag vann faktiskt - trots en fyraminutare på sjuan.



Jag såg förresten på Orienteringstantens hemsida att hon också var i Luckebo i dag. Och i morgon finns hon med i startlistan för medeldistanstävlingen i Zinkgruvan.
Jag får väl identifiera henne och hälsa.