Charlotte bjöd på tuff träning

Kvällens intervallstege, som regisserades av Charlotte, var det svettigaste på länge. I vanliga fall irrar man ju mest omkring och försöker hitta rödvita skärmar. Och ska man få syn på dem så får man inte springa särskilt fort - det har man lärt sig vid det här laget.
Vi var ett halvdussin som plågade oss med intervallträningen. Vissa blev så trötta att de efteråt inte riktigt hade koll på vad de gjort. H55plus tror att vi började med 1 minuter, sedan 2, sedan 3 , sedan 4 minuter, men det var faktiskt tvärtom: vi startade med fyraminutare och sprang sedan kortare och kortare ner till 1 minut, varefter vi vände och så småningom avslutade med en fyraminutare igen.
Hur som helst, så var det kämpigt. Jag plågade mig till en puls på 183 när hjärtat slog som snabbast. Det var nog inte många slag ifrån vad det klarar av.

Nu vet jag var jag är

Efter rådgivning av Mats Troeng införskaffade jag i dag en Garmin Forerunner 305, en "GPS-klocka". Jag köpte den hos DG på Löpex efter en viss prisjustering.
Det blir nog kul och intressant det här, bara jag blir klar med alla inställningar. Jag har hållit på i en timme nu. Det är metriska eller brittiska enheter hit och pulszoner och taktzoner dit, användarprofiler och x antal infofält på x antal "tidurssidor".
Nåväl, jag verkar få kontakt med nödvändiga satelliter på himlapället, och hjärtat slår i klart registrerbar takt.
Här ska installeras Garmin Training Center och Quickroute. Och om jag hinner så blir det i morgon intervallstege under Charlottes överinseende. Det säger i alla fall H55plus. Undrar just hur snabbt hjärtat kommer att slå. 305:an får ge svar.

Det har hänt en del

Från kartor

Vi var i Kristinehamn i dag. "Luslunken" hade TC vid Kvarndammens camping öster om stan. Jag bommade minst av H45-gubbarna, bara en liten sväng på femman, vilket resulterade i klasseger. Grattis Mats!
Något intressantare än min prestation var att TC låg exakt där "Luslunkens" mål var beläget 1959 och att en av deltagarna då, Per-Ivar Möllberg (han sprang i ÄP-klassen), hade tagit med sig 1959 års tävlingskarta till dagens tävling.
Du kan se dagens karta och 1959-års karta intill varandra här ovanför. Klicka på bilden för att få upp den i större storlek. Jämför! Det har hänt en del!
Per-Ivar Möllberg vann för övrigt H65-klassen i dag.
Vilket väl inte var så konstigt. Han har ju sprungit i exakt samma område, med exakt samma målplats, förut. Då kan det väl inte vara så svårt med orientering.
(Det där var ett skämt, Per-Ivar)

Beata är bara bäst

I dag blev det ett SM-guld till.
Oj, vilken säsong 19-åriga Beata Falk i Hagaby har gjort. Guld på sprint-SM, silver på medeldistans-VM, silver på långdistans-VM, guld i VM-stafett (växlade in som ledare på förstasträckan, etta på O-ringen, guld i ultralång-SM i början av augusti, guld på lång-SM förra helgen, och i dag alltså guld på medeldistans-SM.
Hon gör det som 19-åring, i konkurrens med jämnåriga och tjejer som är ett år äldre.
Hennes utveckling är intressant. Beata var ingen barnstjärna.
Det här är hennes O-ringen-karriär:
2003 19:e i D14
2004 21:a i D15
2005 10:a i D16
2006 16:e D18
2007 3:a i D18
2008 1:a i D20
Det är en tjej med en enorm löpkapacitet och när hon för några år sedan fick ordning på orienteringstekniken så kom toppresultaten. Hon kan bli väldens bästa orienterare även som senior, så länge hon tycker att det är roligt att springa orientering och lägger träningen på en nivå som gör att kroppen håller.
Jag håller tummarna.

Jag testade det där med pip

Man lär sig hela tiden nya saker. I går hörde jag för första gången talas om beep-test, men det torde heta bleep för det är väl det som är det engelska ordet för pip.
De flesta kanske redan känner till denna fysisk plåga, men för mig var det en nyhet.
Pip-testet går ut på att springa en sträcka av 20 meter, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till att börja med ska man springa de 20 meterna på nio sekunder (tiden mellan pipen). Sedan kortas tiden mellan pipen successivt. Man måste springa fortare och fortare. Testet är slut när man inte längre hinner springa de 20 meterna på den tid som går mellan två pip. Om det är världsklass på ens förmåga så står man ut tills testet är slut efter 22 minuter. Då är det 4 sekunder mellan pipen
Otroligt intressant.
Det här är tydligen ett bekant test bland fotbollsspelare, militärer, brandsoldater med flera runt om i världen.
Jobbarkompisen Daniel (han har spelat fotboll i småländska Malmbäck, där det faktiskt finns andra sysselsättningar än att gå i kyrkan) motionerade genom att göra testet i går. Jag tände direkt, lånade hans CD-skiva och testade i dag nere i motionshallen på NA.
Jag kom till nivå 12 sträcka 2, sen gav jag upp.
Jag måste testa igen. En gång i veckan låter väl lagom. Det tar ju bara 10-15 minuter (plus tid för dusch och omklädning) i anspråk.

Att bita i för nybörjare 1969

Från kartor

Min första orienteringstävling var inte alls i Kolmården. Den var i Finspång, i skogen norr om Grosvads idrottsplats, den 17 augusti 1969. Jag hittade kartpärmen under vindsröjningen häromdagen. Jag har noga antecknat 1 (1) överst till höger på pappret som jag klistrat upp kartan på. Tävling 1, första orienteringsåret.
Klicka upp kartan i stort format - och titta noga. Klassen är NP, vilket torde betyda Nybörjare Pojkar. Banan är 3,2 kilometer ock svårighetsgraden... tja, vad är det för svårighetsgrad egentligen?
När jag tittar på banan blir jag förskräckt. Var det här en nybörjarbana? Var det det här jag skickades ut på första gången som jag - tio år gammal - var ensam i skogen.
Jag minns inte ett dugg av tävlingen, och jag undrar i dag vilka tankar jag hade i huvudet när jag irrade runt i stiglöst land de 650 meterna mellan kontroll 2 och 3. Och vad kände jag när jag fick kartan i min hand vid starten? Är det någon som ser någon ledstång någonstans?
På något sätt tog jag mig runt banan. Tiden blev 1 timma 20 minuter och 18 sekunder. Så här efterhand är jag väldigt stolt över den prestationen.

Jag hittade Nideborns gamla karta

Från kartor

Föräldrarna var på besök i går. Farsgubben och jag kom att prata om när jag började springa orientering. Vi var överens om att det var 1969 och att den första tävlingen var någonstans i Kolmårdens djupa mörka skogar.
Vi pratade också om den första kontakten med en orienteringskarta. Det måste ha varit samma år och kartan var Claes Nideborns karta över Rydskogen i Linköping.
"Du kan väl titta om du har någon karta i någon gömma hemma", sa jag till pappa Bartil (Karlsson och tävlingsaktiv i IFK Linköping på 1950- och 1960-talen).
"Skulle inte tro att jag har någon", blev tyvärr hans svar.
Men i dag visade det sig att jag ju har ett exemplar själv. Under en vindsröjning - det försvann grejer motsvarande innehållet i fyra banankartonger och två stora papperskassar - hittade jag en pärm med tävlingskartor från min tid som pojkorienterare, och en plastfick som innehöll små berättelser om en del av tävlingarna. I den där plastfickan låg tre exemplar av Nideborns sportkarta.
När jag började orientera var kartorna i 25 000-del, men kartan över Rydskogen var en 10 000-del. Det måste ha varit en av de första orienteringskartorna med den skalan.
Så här ser Rydskogen ut i dag.

Mats råd: Köp en 305:a

En GPS-klocka - jag tänkte att det kanske skulle vara en lämplig sak att önska sig i 50-årspresent. Men hur ska jag stå ut i fem månader. Det går bara inte.
I kväll har jag försökt utröna om jag ska köpa den senaste Garmin-klockan, 405, eller föregångaren, den lite klumpigare 305. Inte lätt. Håstis har 305:an och KG har 405:an. Båda är nöjda. 405:an kostar tusen spänn mer än 305:an.
Det finns tillfällen då man ska övervina sin blygsel, så jag drog iväg ett mail till Mats Troeng, mannen som utvecklat programmet Quickroute, ett verktyg som passar in en gps-fil på en karta, så man kan se inte bara var man sprungit, utan även vilken fart man haft på olika ställen längs banan. Så här har förresten Mats Troeng själv sprungit under året.
Mats sprang på lördagen kvalet till SM-långdistans, och springer idag finalen, men ett SM hindrar honom tydligen inte från att kolla och svara på mail.
Svaret på min fråga "Rekommenderar du 305 eller 405?" kom blixtsnabbt: "Jag har en 305:a och har inga som helst planer på att uppgradera, så där har du min ståndpunkt."
Så nu vet jag vad jag ska köpa.

Den snedväxande tån

Min hallux valgus smärtar. Vaknar ibland på natten av att det värker. Den ser inte så illa ut som på bilden i wikipedia, men det kanske är dags att visa upp foten för en ortoped. Men det finns säkert inte så mycket att göra. Bara att bita ihop och se till att man har bra skor. Jag har tidigare inte brytt mig särdeles mycket om sportskor, men de senaste åren har jag börjat spendera en del.

Just nu på skohyllan:

• VJ Falcon
• Icebug Pytho
• NB 840
• Saucony Triumph 4

Jag är ett Runesson-fan

Jag jobbade den där sommarveckan i år då Johan Runesson var en sekund från att ta storslam i junior-VM i Göteborg. Han vann allt utom sprinten, där det blev silver, en sekund efter segraren.
Det var kul att lägga ut små orienteringsnyheter på na.se, dels om Runessons framgångar, dels om Hagabytjejen Beata Falks framfart i junior-VM. (VM-silvret, VM-guld 1, VM-guld 2, VM-guld 3)
Nu har Rune fått en supporterskara - på Facebook. Jag blev hans fan i dag. Vi är bara ett 30-tal än så länge, men vi lär snart vara flera, var så säker.
Nu väntar jag bara på att Beata ska dyka upp på Facebook, så att jag får bli ett fan till henne också.

Det blev en god svampmacka

Jag sprang på några fina kantareller när jag var ute och rekade torsdagsträningen i kväll. Jag hade inte så bråttom, så jag tog med dem hem.

Terrängtypstest på torsdag

På torsdag bjuder jag almbyiterna, både unga och gamla, på terrängtypstest i Markaskogen. Upplägget blir en tre kilometer lång linjeorientering med sex sträckor. Man byter sträcka genom att stämpla i SI-enhet. Sträckbytena är mitt i kontrollringen.
Starten är 20 meter väster om Håstis hydda. Den första femhundringen är löpning i mosse. Sedan följer: kraftigt kuperad stig, väg, besvärlig bush, flack stig, skog.
Den fjärde sträckan, i det gröna under kraftledningen, är väldigt svårforcerad. Bara för riktiga tuffingar. En alternativ löpväg är längs beståndsgränsen i kraftledningsgatan kant.
De sjätte, och sista, sträckan är skogslöpning längs väg. Tanken är att man ska springa tio-femton meter in i skogen.
Tanken med terrängtypstestet är att man ska få kunskap om vilken hastighet man har i olika terrängtyper.
Två varv rekommenderas! Då kan man springa två olika varianter på sträcka fyra (i det gröna och länbgs beståndsgränsen) och på sträcka sex (i skogen och på vägen).