Tjugo års kartskillnad

Från kartor

Jag la av med orientering på 20 000-delstiden i mitten av 70-talet, gjorde en halvsäsongscomeback på 15 000-delstiden 1982, och började om igen som gubbe på 10 000-delstiden för fem år sedan. Det var alltså ungefär 20 år mellan comebackerna, lika många år som skiljer mellan de två kartproverna här intill. De beskriver exakt samma område, berget söder om Ramshyttan, mellan vägen och Kilsbergsspåret. Området är en dryg kilometer långt. Kartan från 1982 är ritad av Weine Fredriksson, Lasse Hellstrand och Jörgen Berglund. Jag vet inte vem av dem som ritade just den här biten. Kartan från 2003 är ritad av Rolf Pettersson.
Kartorna beskriver ganska väl vad som hände mellan mina comebacker: hjälpkurvornas era hade kommit och kartritaren hade börjat beskriva olika löpbarheter - i form av olika gröna nyanser och streck och med småprickar som betydde att folk med känsliga vrister borde ta en omväg. Dessutom hade det tillkommit massor med kontrollpunkter i form av stenar, branter och sänkor.
Klicka upp kartan i större storlek och studera. Området runt min 13:e kontroll vid Milronden 2003 visar upp hela spektrat av förändringar, utom möjligen det där med fler sänkor som kontrollpunkter. Jag tror att Weine m fl har med lika många sänkor som Roffe Pettersson.
Men på sina håll var det faktiskt fler detaljer med 1982 än 2003. Kolla på området nordväst om första kontrollen på H21A-banan vid KFUM:s tävling 1982. Där finns det både stenar och ett par branert (varav den ena flyter för sig själv på grund av avsaknaden av hjälpkurva) som Roffe Pettersson valde att inte ha med 20 år senare.

Orientering när den är som bäst

Premiären på Löpex Vinterserie i blev tuff. Banläggare Anders Dahlgren, Hagaby, startade oss vid Dammenlägret och drog i väg oss norrut längs Långtjärn och upp till Stensjöns västra strand, i höjd med Ymningshyttan ungefär.
Det gick bra, bara ett par småbommar inne i ringen.
De fyra första kontrollerna var gemensamma för alla tre banorna (korta, mellan och långa).
En del av distriktets duktiga juniorer hade tydligen problem i början. När jag närmade mig andra kontrollen blev jag omsprungen av Martin Regborn. Tänk, att ha haft honom bakom sig i nästan två kilometer!
Andra halvan av banan blev jobbig. Terrängen var underbar, men tung och kuperad. Och orienteringen var svår.
Carl sprang korta banan (5 km). Strongt att klara den. De var ett gäng som hjälptes åt. Men han missade tåget i början. När starten gick upptäckte han att han glömt startkortet i bilen. Så det blev nog ganska hårt tempo för att hinna ikapp de andra kortbanelöparna på väg till första.

Det här är min bana, 7,4 kilometer lång. Enligt gps:en innebar mina vägval att jag sprang 8,95 km.

Från Kartor med vägval

Den här helgen kunde man välja på att springa Vinterserien i Kilsbergen i dag eller Julserien i Arboga i morgon. Valet var inte svårt. Inget slår den här delen av Kilsbergen.
Det är ett tufft småkuperat och kolbottentätt skogsområde - ett sjuttiotal kolbottnar på kartutsnittet vi sprang på. Men även om människan satt dessa spår i skogen så har det aldrig bott någon här. Skogen har aldrig röjts för jordbruk. Här har aldrig funnits ens ett enda litet torp, i alla fall om man får tro författarna till boken Kilsbergstorp.

Intervaller i tjällossning

Kvällens intervallpass (arrangerat av mig) var inte helt perfekt. Vi körde intervaller i form av orienteringsbanor på en bit av ett tjällossningsdrabbat elljusspår. På elljusspåret behövs det väl inga pannlampor, tänkte jag.
Jag tänkte fel.
För en del skumögda oldboys var det svårt att se kodsiffrorna, och de hundra meterna, en genväg, som var utanför elljusspåret såg man ju inte handen framför sig utan en lampa.
Men mina klubbkamrater är av den mindre argsinta sorten, så det var ingen som skällde på mig.
En av Per Håstlund nynköpt ficklampa med supermånga lumen användes förresten till att lysa upp en del av den annars beckmörka genvägen.
Den där ficklampan kanske jag kan återkomma till i ett senare inlägg. Den var ljusstark som fan och kostar under tusenlappen. Med den på huvudet skulle man lätt kriga med Kalle Wahlströms och Nisse Bodins Petzl.

Ladda upp med finsk snöpulsning

I väntan på våra egna vinternattorienteringar.....

Full fart och lite, lite orientering

På senvintern snappade jag upp en enkel träning i tidningen Skogsport. Jag tror att det var Mattias Karlsson, IKHP, som tipsade om den. Det är en intervallträning med ett litet, men dock, orienteringsmoment.
Veckans torsdagsträning kör vi den övningen.
Längs en tusen meter lång slinga på elljusspåret sätter vi ut 13-14 kontroller med SI-enheter. Det blir i genomsnitt sisådär 70 meter mellan kontrollerna. De kontrollerna ingår i fem olika banor med åtta kontroller på varje bana. Fem unika banor alltså, men med en och annan kontroll som är gemensam. Alla kontroller är placerade längs samma slinga, så alla banor blir lika långa. Sedan springer man valfritt antal banor.
Klart som korvspad?
Troligen inte!
Men alla kommer att förstå när vi är på plats.
Alla kan vara med, gammal som ung. Vi joggar från Ljungstugan klockan 18. Ni som kommer för sent kan se på kartan var samlingsplatsen är.
(Varför har jag markerat alla stenar innanför Markaspåret med cerise färg? Ja, det kan man fundera på. Jag kan väl avslöja så pass mycket som att det inte har något att göra med torsdagens träning.)

Veckans pip: 12:2

Skulle det bli något piptest, eller Multi Stage Fitness Test som kanske låter lite snofsigare, den här veckan så fick det bli i dag, trots att jag körde intervaller i går. Med tanke på det är 12:2 klart godkänt.

Jag blev tillräckligt trött till slut

Det var på håret , men jag hann till träningen i friidrottshallen i kväll.
Min sons konsert med övriga blåsare i Showorkestern började klockan 19.
De spelade bra - och fort. Vår långa applåd efter finalnumret tog slut klockan 19.50.
Jag tog hand om valthornet, sa: "Bravo, hej då, vi ses snart" och halvsprang bort till bilen.
Femton minuter senare joggade jag in på friidrottsovalen, redo för tvåhundringar.
Fem set med fem tvåhundringar i varje. 20 sekunder mellan intervallerna och två minuter mellan seten. Då bildades pulsgrafen ovan.
Tanken var att köra ett stegrande tempo, att börja första set med 48-sekundersvarv och sedan köra på 46, 46, 44 och slutligen 42.
Jag följde planen i början, men fick köra lite fortare än planerat på slutet, 40-41-varv, för att bli tillräckligt trött
Sånt känns inte fel.
Jag ser redan fram emot nästa träningspass, vilket infaller på torsdag. Jag leder träningen och det blir tusingar, med orienteringsmoment, på elljusspåret.
Två dar senare är det dags för veckans träningshöjdpunkt: ultralång orientering i vresig Kilsbergsterräng. Kan knappt bärga mig. Hagaby arrangerar vid Björktjärn

Jag fick inte ihop det - så det blev TV:n

Det går inte att springa ett långpass och samtidigt laga mat. Man kan inte heller tvätta kläder eller stryka de rentvättade kläderna och springa samtidigt. Däremot kan man göra alla de där sakerna samtidigt som man tittar på TV - i alla fall växelvis.
Därför kunde jag inte hänga med på långpasset som H55plus arrangerade i dag. Däremot kunde jag se de svenska framgångsrika längdskidåkarna ta pallplatser i världscup-stafetterna i Gällivare.
Det var härligt!

Ett långpass bland sevärdheter

Det finns mycket att titta på uppe i Kilsbergen. Håstis och jag kombinerade i dag ett tvåtimmars löppass i behagligt tempo med lite natursightseing. Gps-rutten kan studeras om man klickar på kartan.
Vi sprang norrut från Ånnaboda och siktade först in oss på ett gammalt gruvhål ungefär en kilometer norr om Matsa. Sedan följde vi Göljebäcken till Göljafallet, sprang vidare förbi klapperstensfälten vid Lövbrickan och upp till Vargkitteln. Sprickdalen Trolldalen med sin jättegryta blev nästa anhalt. Sedan upp i den sagolikt vackra terrängen på berget öster om Trolldalen. Vi sprang norrut, ner i dalen igen och upp på berget på andra sidan. Det frasade i den frusna gröna mossan när vi kämpade oss upp. På ett hygge stod ett rådjur och bevakade oss. Sedan tog vi Bergslagsleden hem, förbi rastplatsen i Göljan och ruinerna av hemmanet Lövåsen.

Snabbdusch, snabbmat och snabbhandling på Coop Extra. Sedan jobbet.

I morgon blir det Ånnaboda igen, den här gången ÖLOF-konferens. Undrar om vi kommer på något mirakelmedel för hur man nyrekryterar ungdomar till orienteringssporten.

Johan kan få en guldklocka

Har du sett att Johan Runesson är en av sex kandidater till att få NA:s guldklocka. Just nu tycker 18 procent av de röstande att Johan Runesson ska få guldklockan. Tycker du att Johan är värd priset? Rösta i så fall i barometern.

Dagens långpass uppe i bergen var förresten en fin upplevelse. Två timmar var vi ute, Håstis och jag. Gps-rutten på karta kommer sent i kväll, förmodligen framåt 23-tiden.

Tusingarna har varit för korta

Det är ganska många år sedan nu, som jag med cykeldator mätte upp tusen meter runt Stora Holmen. Jag har då och då återkommit dit och sprungit tusenmetersintervaller. Det är i alla fall vad jag trott att jag har gjort.
I dag var det dags igen och enligt 305:an har jag i alla år sprungit 980-metersintervaller. I dag fick jag nämligen springa 20 meter förbi den knotiga eken, som jag alltid har använt som målträd, innan gps:en informerade mig om att jag sprungit tusen meter.
Min tusenmetersbana ses här intill i form av ett pulsspår från intervall 3 i förmiddagens pass. Klicka på bilden så blir den större.
Jag jobbar alltså kväll i dag. Så ock i morgon förresten. Håstis är också ledig och förslår ett distanspass i vintersoliga Kilsbergen. Onekligen lockande. Vi får se. Om det blir så kommer gps-rutten förhoppningsvis upp innan jag börjar jobba i morgon.

Ord som andra inte begriper

Inom de flesta yrken använder man en masssa ord om de utanför yrkesgruppen inte begriper. Vi journalister pratar exempelvis med varandra om "löp", "horungar", "pratminus", "dårrader", "mellisar" mm. Inom idrotter är det samma sak, kanske speciellt inom orienteringen. Kolmardencats har börjat lista konstiga (för ickeorienterarna alltså) ord. Hjälp dom att fylla på med felra ord!

Tusingarna blev längre och längre

Jaha, då har jag gjort veckans troligen enda träningspass tillsammans med andra. På torsdag jobbar jag kväll och på söndag hinner jag nog inte vara med innan jag börjar jobba klockan halv två på eftermiddagen.
Nåja, dagens pass var å andra sidan bra, mycket bra. Fem tusenmetersintervaller med omstart efter sju minuter, rejäl vila alltså, ungefär tre minuter eftersom jag springer tusingar på knappt fyra minuter.
Men jag ökade dosen till 1 100 meter på tredje och fjärde intervallen, vilket även gjorde vilan 20-25 sekunder kortare. Sista intervallen ökades till 1 200 meter.
Sju almbyiter var på plats: jag, Hull, H55plus, Håkan, Per, Micke Åhlund och Fredrik Campbell
För Fredrik var det vinterns träningsdebut. En lättränad kille, Fredrik, han flåsade mig i nacken hela tiden.

På torsdag ska de andra springa Nattsprintercupen, en klubbtävling som jag missat tre gånger av tre möjliga. Otur! Men Carl har tänkt sig att vara med. Han får försvara familjens färger.

Grabbarna i snögloppet

Leif Eriksson skickade mig i dag en bild från ungdomsträningen i går. Den visar några tappra grabbar på startlinjen för OL-skytte-sprinten. Från höger i bild: Joel Vidfelt, Lindebygden, Filip Eriksson, Hagaby, Fredrik Regborn, Hagaby, Carl Carlsvärd, Almby, Ludvig Nilsson, KFUM, Erik Lindgren, KFUM och Johan Wästberg, Milan. Någonstans i skydd för snön och blåsten väntar de övriga startande killarna - Jonas Lindahl, Milan, Johannes Uhr, Milan, Martin Vidfeldt,Lindebygden, Olle Lindgren, KFUM, och Markus Jansson, Garphyttan.

Veckans pip: 12:3

Dagsformen var tydligen inte riktigt på topp, men jag klarade i alla fall skamgränsen och kom upp till nivå tolv.
Målet ligger fast: nivå 13 på piptestet före årsskiftet.

Snön föll över OL-skyttarna

20-25 unga orienterare från Almby IK (Carl och Hanna), Hagaby, KFUM Örebro, Lindebygden, Garphyttan och OK Milan fick sig en bra träningsdag vid Digerberget. Ett hyfsat långt linjeorienteringspass på förmiddagen och en orienteringsskyttesprint på eftermiddagen. Lagom till orienteringsskyttet började det snöa!

Kul, det där med skyttemomentet. Leif Eriksson i OK Milan hade lånat in två luftgevär. Ungdomarna fick skjuta mot vattenballonger och springa straffrunda om de missade.

Dagen var den första av fyra - en per månad - distriktsgemensamma träningsdagar iunder vintern. Ett bra initiativ. Speciellt ungdomarna i de små klubbarna behöver träffas och träna i större grupper än vad som blir fallet på klubbträningarna.

Jag var ute och joggade längs linjen jag också. Det blev tvärstopp på ett ställe. Jag plockade ryggfickan och kartfodralet fulla med trattkantareller. Tvingades lämna stora kantarellmattor orörda.

Ordförande i högform

Det var 85-årsfest för klubben på lördagskvällen. Det var kul. Vår nye ordförande Hans Göran Högquist spelade en central roll som revymakare. Han och hans fru Gull-Britt hade lagt ner ett jättejobb på en kul tävling med mycket musik under middagen. De hade stor hjälp av familjen Saikoff.
Vårt bord höll på att vinna tävlingen. Vi föll på en utslagsfråga. Jag representerade vårt lag och KG Wahlström representerade motståndarna. Han var för snabb för mig. Det ska aldrig hända igen!

60 medlemmar hade anmält sig till festen. Det var en ganska klen siffra. Fler hade säkert kommit om inbjudan kommit tidigare och tydligare, men deltagarantalet är nog tyvärr också ett utslag av att klubben befinner sig i en utförsbacke. Vi har få ungdomar och få medlemmar i "tävlingsålder".
Vi får se vad vi kan göra åt den saken de närmaste åren - så att vi, när det är dags för jubileumsfest igen om fem år, är betydligt fler som kalasar.

Tom blick och ärtsoppa

Det finns tillfällen då man gjort sig förtjänt av att få stupa i säng. I dag, vid halv tre-snåret på eftermiddagen, var ett sånt tillfälle. Jag var så trött, så trött - och sov i två timmar.
Träningstävlingen - vi orienterare har denna egendomliga benämning på en del evenemang och det är värt en egen liten analys så jag får be om att få återkomma i ämnet - i dag var av det hårdare slaget. Arboga OK arrangerade "Fakiren" och jag sprang mellanbanan på 11,7 kilometer. 305:an avslöjade emellertid att det med mina vägval blev 14,2 kilometers löpning. Jag höll på i 91 minuter.
Med tom blick och med energisparande långsamma rörelser försökte jag efteråt ersätta de ungefär 1 000 kalorier jag förbrukat, genom att sleva i mig ärtsoppa. Det gick väl så där.
Jag var totalt asocial i bilen hem. Orkade inte prata. Förlåt Thomas och Malin!
Här intill kan du se banan. Den är i två delar.
Efterson jag glömde trycka igång klockan vid starten kommer du in i loppet efter ungefär 2,5 kilometers löpning.

Det blev inga pip

Planeringen höll inte. Det blev inte tid för ett piptest i dag. Nåja, kanske lika bra det.
Jag har skaffat mig en start till Arbogas ultralånga i morgon. Banan är tolv kilometer.
"Det är väldigt blött skogen" informerade Lars-Åke Andersson när jag ringde och anmälde mig i kväll.
Det ska bli kul. Jag hoppas att det är många som är med. Från oss är det Malin Wiklund, Thomas Johansson och jag.
Jag ska försöka hinna få ut kartan med gps-rutt här på bloggen innan vi åker till Almby-festen i morgon kväll. Håll utkik!

Ostark av webbprojekt

I dag har jag varit i Västerås hela dagen och kvällen. Vi släckte ner projektet ProPo.se med vilket företaget tar steget över till en ny webbplattform - Polopoly.
En sådan dag blir man inte vältränad av. Mycket prat och sedan god mat och ett par glas vin.
I morgon - eller snarare i dag, minutvisaren tickade nyss förbi midnatt - tar jag med mig träningskläder till jobbet. Det måste ju bli ett pip-test även denna vecka.
Jämfört med H55plus har min vecka varit väldigt avkopplande, men jag siktar ändå på att ta mig upp till nivå tolv.

Intervaller i doserade kurvor

Tillbaka i friidrottshallen igen. Härligt att bli utpumpad.
Ssongens premiärpass på tvåhundrametersovalen i Nasta var en intervalltrappa där vi startade med 200 meter och ökade på med 200 varje gång tills vi kom till 1000. Sedan gick vi ner i trappan igen. Alltså: 200, 400, 600, 800, 1000, 800, 600, 400, 200.
Man blir alltid lika lurad av denna lömska träningsform. Det gick lätt, fint, snabbt och med lätta steg fram till halvvägs in i det första 800-metersloppet. Då slog pulsen drygt 180. De fem sista intervallerna fick jag kämpa, kämpa, kämpa.
Underbart att gå in i duschen efter ett sånt pass.

Nu blir det nog lugnt på träningsfronten ända fram till lördag, då jag hoppas kunna vara med på ultralånga "Fakiren" i Arboga.

Nej, förresten, ett piptest kan det nog bli också, på fredag lunch i så fall.

Ett åtråvärt distanspass på stig är i sikte en och en halv vecka bort. H55plus har snappat upp den kenyanska modellen. Så nu får vi väl lämna den jämna långpasslunken och få lite fartvariation. Det kenyanska långpasset innebär nämligen att man börjar mycket lugnt och sedan ökar farten successivt tills det går riktigt fort. Jag har skissat på ett kilometertidsschema enligt följande på en 15-kilometersbana: 6:30, 6:20, 6:10, 6:00, 5:50, 5:40, 5:30, 5:20, 5:10, 5:00, 4:50, 4:40, 4:30, 6:30, 6:30. Det där blir ungefär 85 minuter.
Värt att prova.

Orientering - en materialsport

Vi är några stycken i klubben som gillar att shoppa.
Kalle är nog värst. Han har tagit ledningen i årets investeringsliga. Jag har inte den kompletta men vet att han har köpt Garmins senaste gps-klocka, snabb SI-pinne och minst ett par skor i år.
Och i dag nåddes jag av ryktet att Kalle i helgen slog till och köpte en Petzl-pannlampa.
Det gäller att vara väl förberedd inför orienteringens vintersäsongen.

Bedövad där nere

Spöregn och kyligt. Nej, i kväll var jag för bekväm för orientering eller ett löppass. Så jag gjorde något för mig ovanligt: satte mig och trampade på en motionscykel. Det kallas visst för spinning.
Det är ingen höjdare att sitta inne och cykla, men det är säkert bra träning. Jag trampade lugnt på 120-puls i tio minuter innan jag drog igång ett intervallpass. Jag vred på lite mer belastning och körde hårt i tre och en halv minut, lättade sedan belastningen och trampade lugnt i en och en halv minut till pulsen var nere runt 120 igen. Jag orkade med sex upprepningar - och blev till slut i stort sett bedövad i underlivet. När bedövningen släppte kändes ömheten i sittben och ljumskar. Ska jag fortsätta med den här sortens träning måste jag nog investera i ett par sådana där blöjbyxor som cyklisterna har.

Vad andra gjort i dag:
Ett dussin almbyiter var i Mjölby och sprang Novembersprinten. Det blev ingen framskjuten placering, men det var ju inte väntat. Jag tror nog att våra tappra orienterare var i stort nöjda med sina prestationer. OK Tisaren vann (som vanligt), i år före LOK och SNO.

Jag väntar in nyheterna

Observanta blogginläggläsare kunde notera att Orienteraren Mats för närvarande inte äger några renodlade orienteringsskor! Jag väntar in utvecklingen. Till våren ska Icebugs nytvecklade skor för orietnering komma och Inov-8 lär man se mer av i Sverige från och med nästa år. Vi får se vad det blir för nytillskott i skohyllan framåt senvintern.

Nytillskott i skohyllan

Jag var hos Löpex på lunchen, för att köpa ett par orienteringsskor till Carl. Gick därifrån med ett par nya skor till mig också - ett par röda, fina och jättelätta. De blir mina nya inne-skor till vinterns träningspass i friidrottshallen. Nytillskottet heter Saucony Type A, en modell från förra året.
I skohyllan just nu: Icebug Pytho, Saucony Triumph 4, New Balance 840 och Saucony Type A.

Harar, rådjur och en massa lumen

Det blev tillfälle till en timmes joggning i kväll, tillsammans med ett halvdussin andra i röd-vit-svarta träningsoveraller.
Början på Pisk-slingan gick över Gustavsviks golfbana. Det var hedkänsla över löpningen i det flacka öppna landskapet. Jag stängde av mitt lyse för Håstis omåttligt många vita lumen (han har norra Europas starkaste pannlampa) lyste så det räckte åt oss alla. Rådjur och harar sprang åt alla håll och lämnade plats för vår lilla klunga.
Det var mysigt.
Färden gick vidare uppför förkastningsbranten och in i Sörbyskogen. Vi visste var vi var nästan hela tiden - utom när vi tappade riktningen över ett gammalt hygge. H55plus-kompassen räddade oss den gången.

Veckans pip: 12:8

Efter ett par veckors uppehåll var det på lunchen dags för pip-test. Pers med åtta sträckor på nivå 12. Det trodde jag inte på förhand att jag skulle klara av. Slutade på puls 184. I kväll kanske det blir Pisk (pannlampa i skog) i Markaskogen. Men bara kanske. Karin och jag ska snacka om vinterns och vårens ungdomsverksamhet.

Tack för besöken!

50 besökare gjorde 149 besök på den här bloggen den gångna veckan.
Tack för det och välkomna tillbaka!
De flesta besöken, 87 stycken, är från Örebro.
18 besök är gjorda av göteborgare, 13 av karlskogingar och 11 av Karlstadbor.
I övrigt är en lång rad städer representerade med ett eller några besök: Stockholm, Jönköping, Mjölby (pappa?), Gällivare, Visby, Södertälje, Norrköping, Sollentuna, Solna, Kumla, Söderhamn, Bollnäs, Ulricehamn och Karlskrona. Även några finska besök - från Jakobstad, Vaasa och Kauniainen - har registrerats.

Snyggast: Angelniemen Ankkuri

Angelniemen Ankkuri vann min lilla omröstning om läckraste/vackraste/snyggaste klubbnamnet. Nu var det ju inte så där jättemånga som röstade - 14 röster avgavs - men ändå! AA fick 5 röster. Själv hoppades jag nog att Rajamäen Rykmentti, med sin rytmiska daktyl, skulle vinna.
Mats Eriksson i Hagaby tyckte att jag borde ha haft med Ikaalisten Nouseva-Voima i omröstningen - och det skulle jag nog ha haft, om jag vetat att NV stod för Nouseva-Voima.
Jag glömde desutom totalt bort Minna Kauppis klubb Asikkalan Raikas.
Resultat
Angelniemen Ankkuri, 5 röster
Rajamäen Rykmentti, 4 röster
Vehkalahden Veikot, 3 röster
Vaajakosken Tere, 2 röster

Ytterligare en dag med snöpulsning

Ännu en vinterdag i Ånnaboda, i dag med rally-orientering i terrängen väster om Ånnabodasjön.
Det är en härlig samling entusiaster på kursen. Folk har åkt hit från bland annat Stockholm, Göteborg, Sundsvall, Linköping och Gotland för att lära sig konsten att lära ut orientering.
(På bilden ser man en del av de 25 på kursen.)

Räv, poker och en decimeter snö

Jag befinner mig mitt i vintern, en halvmil från hösten.

Vintern är i Ånnaboda med en knapp decimeter snö och några minusgrader. Nedanför backen, i Garphyttan, är det barmark.

Här har jag i dag sysslat med rävorientering, pokerorientering, ryggorientering, golforientering och hängorientering.

Meningen är att jag ska bli en rackarns bra ungdomsledare.

Nu gäller det bara att skaffa lite ungdomar att leda.

(Bilden är från pulkabacken här i Ånnaboda)