Orientering när den är som bäst

Premiären på Löpex Vinterserie i blev tuff. Banläggare Anders Dahlgren, Hagaby, startade oss vid Dammenlägret och drog i väg oss norrut längs Långtjärn och upp till Stensjöns västra strand, i höjd med Ymningshyttan ungefär.
Det gick bra, bara ett par småbommar inne i ringen.
De fyra första kontrollerna var gemensamma för alla tre banorna (korta, mellan och långa).
En del av distriktets duktiga juniorer hade tydligen problem i början. När jag närmade mig andra kontrollen blev jag omsprungen av Martin Regborn. Tänk, att ha haft honom bakom sig i nästan två kilometer!
Andra halvan av banan blev jobbig. Terrängen var underbar, men tung och kuperad. Och orienteringen var svår.
Carl sprang korta banan (5 km). Strongt att klara den. De var ett gäng som hjälptes åt. Men han missade tåget i början. När starten gick upptäckte han att han glömt startkortet i bilen. Så det blev nog ganska hårt tempo för att hinna ikapp de andra kortbanelöparna på väg till första.

Det här är min bana, 7,4 kilometer lång. Enligt gps:en innebar mina vägval att jag sprang 8,95 km.

Från Kartor med vägval

Den här helgen kunde man välja på att springa Vinterserien i Kilsbergen i dag eller Julserien i Arboga i morgon. Valet var inte svårt. Inget slår den här delen av Kilsbergen.
Det är ett tufft småkuperat och kolbottentätt skogsområde - ett sjuttiotal kolbottnar på kartutsnittet vi sprang på. Men även om människan satt dessa spår i skogen så har det aldrig bott någon här. Skogen har aldrig röjts för jordbruk. Här har aldrig funnits ens ett enda litet torp, i alla fall om man får tro författarna till boken Kilsbergstorp.