Bröt!

Vatten över huvudet tar man sig när man vill mer än man klarar av. Så var det det för orienteraren Mats i kväll. Jag fick avbryta orienteringsbanan jag valde vid OK Milans poängtävling. Jag hade lite styvt 60 minuter vid elfte kontrollen och orkade bara inte med de dryga två kilomter som återstod.
Det var osmart att ta den längsta banan. Jag borde ha tagit en kortare av tre skäl. 1/ Det var ruskigt varmt 2/ Jag sprang ett långpass i går. 3/ Terrängen var grym.
Det ser kanske inte så tufft ut på kartan, men det var det. Det var både stor- och småblockigt och kartritaren hade hållit stenhårt på ekvidistansen. Inget fusk där inte. Fem meter var fem meter - minst!

Underbara värme

Jag snörde i kväll på mig de röda och gav mig ut på ett långpass.
Vilken kväll. 26 grader när jag gav mig i väg klockan åtta. Två grader svalare när jag kom hem efter att ha sprungit 18,2 kilometer på 1 timma och 38 minuter.
Det är ljuvligt att springa i den temperaturen.
I morgon också? Kanske! Men då blir det förmodligen hetare, kanske i hetaste laget.
Jag såg just i Almbys träningsprogram att det är poängtävling i Nora-trakten. Så det blir väl till att frångå intentionen att vila de såriga fötterna från orienteringslöpning. För om det finns någon att samåka med så ger jag mig säkert iväg.

Kvällens löprunda, med drickastopp markerade:

Det ska till en orienterare...

...för att åstadkomma det som kan studeras på acclaimedmusic.net.
Jag tipsades om sajten av grundaren själv, Henrik "Frasse" Fransson.
Han och jag var passagerare i Håstis bil i torsdags när vi åkte till Käglan och svettades ymnigt i Krämplingeskogen.
Frasse är före detta almbyit, numera stockholmare, då och då tävlandes för Sundbyberg.
Han berättade om sin sajt där han sedan år 2000 med statistiska metoder har bearbetat musikkritikerlistor över album och låtar. Den statistiska bearbetningen resulterar i de ultimata listorna över världens mest hyllade (acclaimed) musik.

Topp tre, artister:
1/ The Beatles
2/ The Rolling Stones
3/ Bob Dylan

Topp tre album:
1/ The Beach Boys - Pet Sounds
2/ The Beatles - Revolver
3/ Nirvana - Never Mind

Top tre låtar:
1/ Bob Dylan - Like A Roling Stone
2/ The Rolling Stones - (I Can't Get No) Satisfaction
3/ The Beach Boys - Good Vibrations

Diverse ur statistiken:
Michael Jackson, som nu när han är död beskrivs som det största som hänt inom popmusiken, hamnar på följande platser i olika kategorier:
Plats 38 när det gäller hyllade artister.
Plats 33 när det gäller hyllade album (Thriller).
Plats 29 när det gäller hyllade låtar (Billie Jean).

Bruce Springsteen, som nyligen flyttade in på Stockholms stadion:
Plats 6 när det gäller hyllade artister
Plats 17 när det gäller hyllade album (Born To Run).
Plats 26 när det gäller hyllade låtar (Born To Run).

Abba, som försvarar Sveriges färger i musikvärlden, får de här placeringarna:
Plats 198 när det gäller hyllade artister.
Plats 629 när det gäller hyllade album (Arrival).
Plats 116 när det gäller hyllade låtar (Dancing Queen).

The Beatles, som jag själv skulle ha i topp i alla kategorier om jag vore musikkritiker:
Första plats när det gäller hyllade artister.
Plats 2 när det gäller hyllade album (Revolver).
Plats 17 när det gäller hyllade låtar (Strawberry Fields Forever).

Jag varnar härmed mina bloggbesökare för att besöka Frasses sajt acclaimedmusic.net. Man kan bli sittandes i många timmar.

Vem är mest morgonpigga tjejen?

Tonårstjejerna ska springa D18 i Ungdomens tiomila i månadsskiftet juli-augusti.
Kul!
Det blir Malin Lundberg, Ebba Saikoff, Elsa Saikoff och Hanna Wedin som tar hjälp av OK Tylöskogs Christina Turesson för att få ihop ett lag.
Men vem ska springa första sträckan? Stafetten börjar klockan halv sex på morgonen.
Lagledaren Karin får väl ha ett uttagningstest någon morgon före tävlingen, och då ta reda på vem som är morgonpiggast.

"Nästa steg är väl gips"

Barbro Isaksson och Morgan Svensson betraktade min vältejpade vänsterskank efter orientering i Krämplinge i kväll.
"Mumie", sa Barbro.
"Nästa steg är väl gips", funderade Morgan.
Sen skulle jag försöka få bort eländet. Mona Hull bidrag med kniv. Jag skar och slet i tejpen. En bit av huden under foten följde med. Ajaj!
Nu får jag allt lugna mig med skogsutflykterna ett tag. Och när jag återupptar dem (och tejpningen) måste jag hitta ett sätt att skydda huden. Jag har sett på instruktionsfilmer att det finns någon sorts tunn skonsam tejp att ha närmast huden. Jag undrar var man kan få tag i sån tejp?

Kvällens utflykt innehöll några kontrollbommar, något mindre lyckat vägval och några tillfällen då jag blev stående och glodde och förtvivlat försökte få kartan att passa med verkligheten.
Men annars gick det bra.

Omtänk när det gäller ungdomar

Jag läste att O-ringenledningen tänkt om när det gäller vilka som får delta i O-ringen i Örebro 2010. Tidigare sades det att länets ungdomar upp till 14 år, samt juniorer i elitklass ska få springa om de vill.
Konstigt, tyckte jag, att just 15- och 16-åringar inte skulle få springa.
Nu verkar man alltså ha ändrat sig. Det var klokt.

I hetta bland svidknott och vildsvin

Höjdområdet Käglan och skogarna kring gårdarna Mosstorp och Krämplinge, detta eldorado för vildsvin och svidknott, var målet för kvällens utflykt.
Med hårt och pedantiskt tejpade fötter gav jag mig ut i den lagom heta sommarkvällen - tillsammans med ytterligare 189 personer.
Orienteringen gick "så där": omväg till ettan, ingen koll till tvåan, fem minuters irrande innan jag hittade 13.
Men kul var det, som vanligt.
Resultat.
Och så här rörde jag mig i skogen:


Resten av veckan
Onsdag: Planering av hösten ungdomsträningar.
Torsdag: Krämplinge - igen.
Fredag: Till Carl i Millesvik
Söndag: Hem från Millesvik

Sisu Radio

Det händer att jag finner mig själv lyssnandes på Sisu Radio. Språkgeni? Inte alls. Den enda egentliga kunskap jag har om finskan är att det är ett agglutinerande språk - och det lärde mig H55plus (han i gul skjorta och röd bas) under ett stiglöpningspass så sent som i förra veckan.
Jag vet inte varför jag brukar låta radion stå på när Sisu Radio drar igång. Kanske gillar jag den finska musiken, kanske är språket musik nog för mig.
Men i dag förstod jag faktiskt vad de pratade om - även om jag inte förstod vad de sa.
Jag kunde urskilja några bekanta orddelar i agglutinerandet: viesti, suunnistu, Eksjö, kartta, kompassi, O-ringen.
Det är inte ofta de pratar om orientering i radion. Tyiskt att det var på finska.

Annat med orienteringanknytning:
Klockan 16.30 i morgon blir jag upplockad av Håstis för tur till Krämplingeskogen och Fellingsbros tvåkvällars.

Midsommar i Millesvik

Jag tog en midsommaraftonspromenad på Brände udde. Den kan resultera i lite kartritning när jag kommer hem. Lugn kväll. Grillning såklart!

Midsommardagspromenaden varade bara i tio minuter. Gps-klockan fick energibrist så det var inget kul.

Men jag kontrade med ett träningspass istället. 55 minuter på väg, stig och i skog. Bad i sjön efteråt. Friskt!

Fotbollsmatch på nyklippta gräsmattan framåt kvällningen. Jag lyckades i alla fall dribbla bort småtjejerna Linnea och Hanna.

Reflektion: När jag sprang i dag kom jag att tänka på att här i Värmland säger man Olle på Kårud, Mats på Torp etc. Hemma i Östergötland säger man Bjarne i Diseberg, Lasse i Bostället. etc.

Jag såg Asplövet

Jag såg Bengt Ivars live i Mikkeli. Det kändes stort. Mannen som bland annat skrivit om alternativisterna och orientering för dumbommar, bloggat som Asplöver goes H40 och Asplövet - när lamporna släcks fortsätter eländet, satt i solgasset i grässlänten vid målrakan och drack pilsner. Jag var nära att gå fram och hälsa. Kanske nästa år.

I stöddigaste laget

"Härligt, nu känner man sig stark", skröt jag när Kalle, Thomas, Håstis, Karro, Ann-Britt, Håkan och jag gav oss ut på stiglöpning i kväll.
En timme senare var jag inte så tuff längre. De där dryga två timmarna i Mikkeli-bushen i söndags förmiddag satte allt sina spår.
Att jag sedan åt mat bara en knapp timme före träningen gjorde väl inte saken bättre. Nu har jag mått illa resten av kvällen.
I morgon är det parktour i Nora. Carl är inte anmäld - som vanligt - men det ordnar sig nog med någon vakansplats. Jag får kontakta Milan-Leif i morgon.

Jag utlovade en rapport från Jukolabastun, men jag skiter i det. Nöjer mig med att konstatera att den - eller rättare sagt de för det fanns två stycken - var av hög kvalitet. Varje bastu hade fem vedeldade kaminer med nästan en halv kubik sten i varje Det gick in ungefär 40 personer i varje bastu. Finnarna såg till att det var hett som fan.

En kväll sångarbröderna aldrig glömmer

Karro var söndagskvällens stora konsertfixare. Hon träffade på gentlemännen i Växjö manskör och fick dem att sjunga allsång med oss almbyiter i foajen på Siljabåtens elfte våning.
Det utvecklades till en fantastisk sångkväll. Ryktet om vilket drag det var uppe på däck elva spred sig på båten. Fler och fler ville vara med. Det blev till och med dans till slut. Elitorienterare som Karolina A Höjsgaard och Lina Bäckström stämde in i allsången.
Vid midnatt satte båtens personal stopp för festen, efter 15 klagomål från resenärer som inte kunde sova.
Håstis förevigade kalaset.

Kul att tävla i skitterräng

Hur det kan vara roligt att springa (nåja) en 16,6 kilometer lång orienteringsbana i duggregn i en till största delen slyig skog där beväringar under decenniers lopp tränat genom att gräva säkert tusentals meter löpgravar och andra skyttevärn, är för vanliga dödliga förmodligen obegripligt.
Här är helgens bana och min rutt som visar bommarna på kontroll 6 och 13, samt hur jag snubblade med långt bak i ett led till 28:an, alldeles för trött för att notera hur snett ute vi var.


Och här är resultatet för vårt lag

Dåligt bloggat

Det blev lite si och så med bloggandet från Mikkeli, men det har sina förklaringar: jag sov ju större delen av herrstafetten, och sedan sprang jag själv.
Efteråt var jag helt slut. Orkade knappt klämma fram duschkräm ur flaskan, än mindre skriva meddelande i en mobiltelefon.
Sedan råkade jag packa ner mobilen i ryggan som stuvats in mitt i bussens bagageutrymme. Jag kom inte åt den förrän jag kom hem till Örebro.

Om min sistasträcka.
Antal kontroller: 30
Banlängd: 16,6 kilometer
Verklig löpsträcka: 18,5 kilometer
Tid: 2:08:05
Medeltempo 1: 7:43 min/km (räknat på banlängden)
Medeltempo 2: 6:57 min/km (räknat på den verkliga löpsträckan)
Medelpuls: 171
Maxpuls: 184

Senare på denna blogg
Rapport om sistasträckan
Rapport om bastun
Rapport om festen på däck 11

Peiza och Håkan är heta

För en örebroare var det en trevlig syn att se herrstarten. KFUMs Per Sjögren först in i skogen av de drygt 1400 startlöparna. En annan som var het var Håkan S. En hel dag i en solig grässlänt sätter sina spår. Nu går jag och lägger mig och sover förhoppningsvis hela natten.

Finlands Markaskogen

Tur att man fick utlandsväder i alla fall, säger Charlotte, måttligt nöjd med att ha orienterat i Finland. Terrängen var ''som Markaskogen''. Och Ann-Britt har aldrig varit på trött förut. Men mig skrämmer de inte. Det här ska bli kul.

Tufft i hettan

Det börjar bli riktigt jobbigt nu för löparna. Det är hett i solen. KFUM bästa damlag hittills, tappade tyvärr till 46 på tredje sträckan. Nu måste jag fylla på vattenflaskan - igen!

Almbyit i toppen

En gammal almbyit i Morakläder gjorde ett topplopp på första. - inte perfekt men jag låg med där uppe hela tiden, säger Katarina Lövgren. Vår Karro bommade i början men sprang nästan jämnt med täten på slutet.

Starten har gått

Ett tusen tjejer har gett sig iväg. Det kan bli en spännande kamp om vem som ska bli bästa länslag.de normalt starkaste har inte alla sina bästa med. Hagaby saknar Beata Falk och Tisaren saknar Lilian Forsgren och Jossan Aronsson.

En plats i solen

Travbanan i Mikkeli har fyllts med orienterare. Här finns nu i runda slängar 15-20 000 personer: tävlande, ledare, supporters och funktionärer. På travbanans innerplan står fler än 400 militärtält och massor av vindskydd. Start om en halvtimme. Vädret? Soligt och ungefär 20 grader.

Väntan i Värtahamnen

Tusentals svenskar ska ta båten till Åbo. I morgon börjar tävlingarna. 58 personer från Almby, KFUM, Garphyttan och Milan samåker. KFUMs tjejer ska bli torp 50, säger Anette Karlsson.

Ni ingjuter hopp, meteorologer!

Kolla, uppehållsväder hela lördagen.

Jag är Matti den här helgen

H55plus har döpt om mig till Matti, men namnet gäller bara under helgen.
Det är fredag och vi påbörjar snart resan bort till Mikkeli där det blir orientering hela helgen.
Om tekniken fungerar kommer det, här på bloggen, att bli inlägg från tävlingarna. Jag tänker skicka bilder med korta textmeddelanden då och då.
Damernas stafett startar klockan 14 lokal tid. Vad bli det i Sverige? 13?

Skoutvecklare och nordisk mästare

Ska det bli Peter Öbergs år i år? I dag vann hann årets första world cup-tävling och blev samtidigt nordisk mästare i orientering på medeldistans. Dessutom verkar skorna som han har konstruerat gå åt som smör i solsken - i alla fall bland de smalfotade orienterarna.
Som säsongen börjat verkar det i år komma att stå mellan fjolårets gigant från Schweiz, Daniel Hubmann (vars lillebror representerade Örebroklubben Hagaby i årets tiomila), de senaste årens meste mästare Tierry Gueorgiou och sörmlänningen Peter Öberg.
Daniel Hubmann, som vann lördagens långdistans, gjorde bort sig rejält redan i början av dagens medeldistanslopp. Gps-trackingen visar hur han på väg till tvåan uppträdde ungefär som orienteraren Mats då och då gör.

Följ Jukola genom orienteraren Mats!

I helgen har jag tänkt att jag ska blogga via mobiltelefonen. Så om bara tekniken fungerar så kommer jag att leverera ett och annat blogginlägg från Jukola.
Bästa svenska Jukolarapporteringen är väl en lämplig ambition?
En bild och ett par hundra tecken text efter varje sträcka på damkavlen borde jag kunna åstadkomma. Herrkavlen blir värre. Jag måste ju sova lite inför mitt eget lopp.

Alltså: Förutom via Venla- och Jukolakavlarnas egna hemsidor kan du ha koll på tävlingarna genom att titta in på den här bloggen då och då under helgen.

Det här ska nog gå vägen

Jag höll ganska låg profil inför kvällens träningscomeback.
Lite joggning hade jag tänkt mig, men H55plus inspirerande träningsupplägg fick mig att springa på ganska bra.
Och foten höll fint - hårt och skickligt tejpad av mig själv - så nu är humöret på topp.
Men vi chansar inte med att skicka ut mig på långa sträcka tre borta i Finland natten till söndagen Tänk om jag går sönder och måste promenera alla 15 kilometerna och därmed tappar 1,5 timmar på täten.
Nej, Håstis och jag byter. Jag springer sistasträckan istället.

Det ser förresten ut som att det blir lite pissigt väder. Men kanske trots allt uppehåll under herrkavlen.



Följ väderprognosen här.

Jag har ingen form att toppa

Kvällens klubbträning består av "Formtoppningsintervaller".
Ha!
Jag ser snarare fram emot en rehabiliterande joggningsrunda.
Hoppas ankeln håller.

34 år sedan

För 34 år sedan gick jag ut grundskolan. I morgon ska jag träffa nio av mina klasskamrater på en pojkträff någonstans i trakten av Blåvik i den allra sydligaste delen av Östergötland.
Det ska bli spännande. Vi fyller femtio i år allihop. Flera av grabbarna har jag inte sett på drygt trettio år.
Jag hoppas att det inte finns några gamla oförrätter som ska ventileras. Men det tror jag inte. Vi var ett bra gäng.
Det här innebär att jag missar årets Sommarlandssprint. Det är lite synd, men ur rehabilteringssynpunkt är det nog bra att jag inte ger järnet mellan konstgjorda sjöar, vattenrutschkanor och tombolastånd. Carl åker dit och träffar "The gang". Han åker med Hagabybussen.
Vänster Peroseus longus och/eller brevis ömmar fortfarande lite grann. Jag har kontaktat Karro och förvarnat om att det nog är bäst att sätta mig på sistasträckan på Jukola nästa helg. Det vore ju trist om laget bryter på långa natten, som jag enligt ursprungsplanerna ska springa.

Sjukt bra betalt

Det här är väl ändå i sjukaste laget: Robin Söderling får tolv miljoner kronor om han finner finalen mot Federer, och sex miljoner kronor om han förlorar.

En final gör inte tennis roligare

Fantastiskt bra gjort av Robin Söderling att gå till final i franska öppna.
Men det betyder inte att tennis har blivit en roligare sport. Jag har aldrig gillat tennis. Det är så långsamt. Favoritracketsporten är badminton. Snabbt och rappt!

I kväll gick jag orientering

När jag orienterar brukar jag springa fortare än min kompetens egentligen tillåter.
Inte i dag.
För första gången i mitt liv gick jag en orienteringsbana.
Det gav mig en trevlig och helt ny upplevelse: När jag behövde veta exakt var jag var, visste jag exakt var jag var - hela tiden.
Eller nej, kanske inte hela tiden. En gång missade jag nämligen. När jag skulle upp till sjätte kontrollen, den pyttelilla branten, visste jag inte exakt var jag gick över vägen. Jag var tvungen att chansa - och kom 60 meter fel.
Pilarna på kartan visar de ställen där jag tittade på kartan och fick den att överensstämma med det jag såg i terrängen.
Exempel:

• Till första kontrollen hade jag koll på tre höjder innan det var dags att vinkla upp till stenen.
• Till andra läste jag tre gånger: i kärret, vid surdrag/stig-korset och vid punkthöjden före min punkthöjd.
• Till tredje hade jag hjälp av en grönområdeskant (syns knappt på kartan) och en tydlig höjd väster om höjden min kontroll satt öster om.
• Till fjärde kollade jag inga detaljer alls. Höll bara riktningen uppe på höjden och kanade ner och såg kärret norr om min kontroll.
• På väg till sjuan höll jag bara riktningen grovt och tittade bara noggrant på kartan i samband med att jag sprang söder om en tydlig höjd. Jag kunde konstatera att jag höll rätt riktning och kom ner på vägen där jag hade tänkt mig.

Att jag gick orientering istället för att springa berodde på att jag är rädd om min vänsterskank. Det kändes inget konstigt i den alls. På torsdag ska jag prova att springa - med tejpad ankel för säkerhets skull. Jag köpte en kartong med tolv tejprullar av Daniel på Löpex i dag.

Bara en sketen liten bäck

Lillån gör verkligen skäl för namnet. Det är bara sin sista kilometern innan den mynnar ut i Hjälmaren som den överhuvudtaget kan kallas å. Före det är Lillån egentligen bara en sketen liten bäck.
Så min rekognoseringstur, på cykel i strilande regn, blev inte riktigt vad jag hoppats. Det kan bli ett trevligt brolopp från Rävgången upp till vattendammarna vid Boglundsängen (ungefär sju kilometer) men sedan blir det väldigt glest mellan broarna och bäcken är inte längre bredare än att det går att hoppa över den.
Men det blev en fin, 29 kilometer lång, cykeltur. I mitt letande efter Lillåns fåra mellan Vallby och Södra Lången stötte jag på ett trevligt och för mig tidigare obekant sommarstugeområde som heter Tjuse. Jag passerade också en fin gammal gård som heter Ättinge, samt det största flyttblock jag någonsin sett. Det kallas Älgastenen och är tolv meter högt. Bör besökas!
Men något långpass tror jag inte att det blir av Lillåbroloppet. Det skulle bli för långt, nästan tre mil. Jag får nog korta det till att gå mellan Hjälmaren och Boglundsängen.

Reka broar?

Mona mejlade om att hon och Per-Åke inspirerats av mitt brolopp. Men de tog cyklarna istället. Det blev 19 av de 30 broarna mellan Skebäck och Snavlunda.
Min plan är ju att springa över och dokumentera även Lillåns broar. Monas och Per-Åkes plan är att även i det fallet ta cyklarna.
Eftersom jag inte kan springa tar jag också cykeln - som en rekognoseringstur inför det framtida långpasset.
Det är väl lika bra att dra iväg på en gång. Lite duggregn stoppar mig inte.

Tejp-tv

För fyra år sedan stukade jag ena foten rejält. Vila två månader och sedan tejpning, tejpning, tejpning.
Men jag glömmer fort. Hur var det man gjorde nu igen?
Jag kommer ju att få återgå till tejpverksamheten igen.
Nätet är fyllt av instruktioner. Det finns till exempel många filmer på Youtube. Det här är en av de mest pedagogiska. (Men jag tycker nog att man kan spara in några tejpvarv.)

Peroneus fick rejält med stryk

Ska man bli fin så får man lida pin. Är det inte så det gamla uttrycket lyder?
I dag såg massör Widehammar till att jag led väldigt mycket pin. Nu ser jag med tillförsikt fram mot resultatet.
Magnus varnade mig när jag låg där på bänken och han först kände försiktigt på vaden.
- Det är inte så skönt att få vaden masserad, sa han.
Vilket understatement!
Stelheten i den stora vadmuskeln gav visserligen med sig nästan direkt. Det var när han kom till Peroneus Longus (se tidigare inlägg om källan till mitt senaste skadebekymmer och var den rackarns muskeln sitter) som det blev jobbigt.
Jag tror att jag har ganska hög smärttolerans. Widehammar gav mig precis vad jag klarade av. Jag var svimfärdig.

Annat:

Jag visste sedan tidigare att Hanna Wedin kom tvåa i parktourtävlingen i Mellringe i går. När jag nyss kollade resultatlistan på KFUM:s hemsida såg jag att Linnéa Bodin vann D10 och Andreas Führ kom trea i H12. Härligt jobbat!

I förmiddags fixade jag i ordning Sportidentgrejer till Gunilla Frendelius. Hon ska ha dom när elever i Ölmbrotorp ska ha orientering i skolan. Jag håller tummarna för att några barn fastnar för sporten. Var redo Hagaby!