Hur det kan vara roligt att springa (nåja) en 16,6 kilometer lång orienteringsbana i duggregn i en till största delen slyig skog där beväringar under decenniers lopp tränat genom att gräva säkert tusentals meter löpgravar och andra skyttevärn, är för vanliga dödliga förmodligen obegripligt.
Här är helgens bana och min rutt som visar bommarna på kontroll 6 och 13, samt hur jag snubblade med långt bak i ett led till 28:an, alldeles för trött för att notera hur snett ute vi var.
Och här är resultatet för vårt lag
Kanske skriva något igen?
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar