I kväll har jag sprungit (nåja, det kanske var att överdriva) den absolut tuffaste orienteringsbana jag stött på. Det är grym terräng söder om Rusakulan. Bitvis stenigt och ljung som snor sig runt fötterna. Banläggaren hade dessutom lagt flera kontroller på bergtoppar eller dragit sträckor där man tvingades springa över höga höjder. Kurvräkning i efterhand visar följande: 6 kurvor upp till 3:an, 9 upp till 4:an, 12 upp till 5:an, 8 upp till 6:an, 4 upp till 8:an, 7 över berget till 9:an, 6 upp till 10:an (i alla fall om man bommade som jag gjorde), 5 på vägen till 11:an, 3 till 12:an, 4 på vägen från sista till mål.
Puh!
Det tog mig nästan 84 minuter att ta mig runt den 6,7 kilomter långa banan. Jag bommade en hel del på 9:an och 10:an - naturligtvis när jag var som tröttast - och kom snett till 3:an. Annars gick det bra. Om jag gått helt rent och inte sprungit den långa omvägen till 7:an hade jag kanske hamnat på 75 minuter, vilket alltså skulle ha inneburt 11 minuter kilometern.
Puh igen!
Här är kartan. (Jag kom tyvärr inte ihåg att sätta på gps-klockan förrän jag var nästan framme vid anda kontrollen.)
4 kommentarer:
Det ser ju helt enkelt FANTASTISKT ut. Det är som att titta 20 år bakåt i tiden. Allt var bättre förr.
Oj, oj... inget för en gammal tant som mig. Vilket slit det måste ha varit att få ut alla kontroller.
De andra bloggarna som du visar på din sida uppdateras inte. Något tjall på linjen?
Asplövet: Ja, det var fantastiskt roligt. Trött ska man ju bli. Ju tuffare, desto roligare - efteråt.
Orienteringstanten: Det lär ha blivit en rejäl promenad för kontrollutsättaren. Och det fanns ju betydligt fler kontroller att sätta än de som jag hade på min bana. Men det var säkert en stimulerande promenad. Det är väldigt fin natur.
Skicka en kommentar