Jag är väl inte direkt typen som hemfaller åt det invanda och inrutade. Jag skulle aldrig bo på samma charterhotell två gånger, cyklar gärna olika vägval till jobbet (det finns bara fyra, varav ett känns i längsta laget) och finner ett nöje i att inte sätta mig på samma plats vid matbordet.
Men det finns en sak jag alltid vill göra så här års: springa Nattugglan.
Och det är inte bara det att det är säsongens första nattorientering. Nej, jag riktigt längtar till den höstkväll jag får cykla västerut genom stan - och nu är det väldigt noga med att det blir samma vägval varje år, i alla fall den sista biten förbi Trängen, Tornfalksgatan, Varbergaskogen, mellan fågelgatorna och Dahlandergatan och den sista biten genom skogen till Karlslunds motionscentral.
Jag har ingenting alls emot att även själva orienteringstävlingen är i stort sett likadan varje år, till och med en och annan av kontrollpunkterna får gärna återkomma, inte mig emot.
Och efter att som vanligt ha sprungit ifrån alla, eller åtminstone några, konkurrenter på bana 2, blir det dusch med öppet fönster så att den aningen råa höstluften ger svalka i det annars ångande varma omklädningsrummet.
Sedan troligen en kopp kaffe och, om arrangören fortfarande håller på traditionen, en liten smörgås till.
Upp på cykeln och hem, samma väg som jag kom. Såklart.
I kväll är det dags.
Kanske skriva något igen?
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar