Genom Örebros bostadsområden, del 3: Sydost

Den första dagen med sommartid bjöd på en fin och lång kväll. Men jag hann ändå inte ut träningsklädd förrän mörkret lagt sig.
Det var stjärnklart.

Jag höll sydlig riktning och sprang genom det långssmala bostadsrättsflerfamiljshusområdet Eklunda efter ungefär 2 kilomter.

Därefter börjar den villabebyggda stadsdelen Sörby, en av många stadsdelar i Örebro som fått namn efter urgamla byar. Jag kommer att springa igenom ytterligare ett par, Almby och Näsby, under den här rundan. Exakt var byn Sörby låg vet jag inte. Det är nog dags att införskaffa ngra gamla kartor. Min dvd-skiva med samtliga häradsekonomiska kartor från senare delen av 1800-talet fungerar tyvärr inte på min nuvarande dator.

Söder om Sörby ligger Sörbyängen. Gps-klockan visar 2,9 kilometer när jag kommer dit. Området skapades på 1980-talet, men har de senaste åren byggts ut rejält. Det byggs fortfarande. Sörbyängen håller på att växa ihop med Ladugårdsängen i väster. Det området återkommer jag till i del fyra av den här lilla bostadsområdesguiden.

Jag springer bort mot universitetet, fuskar lite och nöjer mig med att efter 4,0 kilometer slänga en blick åt vänster mot stadsdelen Tybble, ett miljonprogramsområde byggt de sista åren på 1950-talet. Med sitt centrum påminner Tybble en hel del om min barndoms Johannelund i Linköping, men Tybble är betydligt mindre.

Turen går åter söderut, uppför förkastningsbranten till Örebros högst belägna, näst största (Vivalla är större), och yngsta (färdigbyggt 1973) bostadsområde från miljonprogramsperioden: Brickebacken.
Studentlägenheterna på Grankottevägen passeras efter 5,4 kilometer och efter ytterligare några hundra meter når jag det egentliga Brickebacken.

Jag springer rakt genom Brickebacken och tar cykelvägen genom skogen till villorna i Norra Bro. Lat som jag är springer jag inte ända bort till Wedins Norra Bro utan springer ut till gamla landsvägen mot Östergötland genom den allra nyaste delen av Norra Bro. Husen som passeras efter 7,5 kilometers löpning byggdes för bara ett eller ett par år sedan.

Nu vänder jag hemåt och når småhusområdet Brickeberg när klockan visar 8,6 kilometer. Jag har läst att Brickeberg är ett nytt namn på det här området. Det hette Brickebacken förut, men för att skilja det från det stora nybyggda bostadsområdet fick småhusområdet heta Brickeberg istället.

Jag knäar oroväckande flera gånger på väg nedför sluttningen som gett namn åt Brickebacken. Det är något tok med vadbenen. Det är som om benen inte riktigt bär mig. Konstig känsla! Förmodligen har det att göra med mina dåliga benhinnor. Jag får fråga doktor Campbell om det där nästa gång vi ses.

När jag passerat universtetsområdet kommer jag in i stadsdelen Almby efter att ha sprungit i 11,5 kilometer. Här ligger Örebros närmaste medeltidskyrka, och de som bodde här under den första delen av 1900-talet var inte örebroare. De bodde i Almby kommun och var följdaktligen Almbybor.

Det var förresten de som bodde i Näsby (12,1 kilometer) också.

Via Pappersbruksallén kommer jag efter 13,4 kilometers löpning in på Öster. Man brukar säga så om området öster om Trädgårdsgatan bort till Bygärdsbäcken. Den här delen av stan började bebyggas med bostäder på 1900-talet. Längst bort är det mest fyrfamiljshus, sedan blir husen större och större för att övergå i sammanhängande huskroppar närmast centrum.

Hemma igen visar det sig att rundan blev 15,2 kilometer.