Sist jag traskade i skogen norr om Kvinnersta var det en underbar höstdag och jag hittade en massa tickor som blev ett par goda luncher. Det var så lättframkomligt och fint att det nästan var svårt att gå sakta. Skogen inbjöd till att röra sig fort.
Så var det inte i kväll. Mitt rakt genom skogen-vägval till andra kontrollen i vinterns sista vinterseriedeltävling tog en evinnerlig tid.
Nästan alla andra valde att springa ett långt vänstervägval på väg som var 500 meter längre än mitt. De kunde springa i 1,5 kilometer. Jag kunde springa 400 meter men blev sedan tvungen att GÅ 600 meter i djup snö. Jag gissar att mina smarta och mera flockbenägna löparkompisar var 3-4 minuter före mig vid kontrollen.
Gud, vad det var tråkigt. Det blir inte ett steg till i skogen förrän snön är väck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar