Dagens långpass blev en en timma och 48 minuter lång resa genom Örebros moderna stadsbyggnadshistoria. Det var framförallt åt väster Örebro expanderade på 1950- och 60-talen. Men turen börjar några decennier tidigare.
Efter 1,5 km kom jag nämligen till det gamla egna hem-området Holmen. Där byggde "vanligt folk" små villor under framförallt 1920-talet. En major von Friesendorff styckade upp sin mark i småplättar och sålde.
Under samma period byggdes många av husen i Hjärsta, 2 km.
Baronbackarna, 2,5 km, blev Örebros andra stora sammanhängande område med flerfamiljshus. Hit flyttade de första hyresgästerna in i de toppmoderna lägenheterna 1952-55.
På andra sidan motorvägen ligger efter 3,5 kilometers löpning Vivalla med alla sina tvåvåningshus. Det gigantiska bostadsområdet har idag 2 400 lägenheter.
Jag vet inte säkert, men jag tror att Lundby, som ligger bortom Vivalla, blev till i början av 1970-talet. Här dominerar villorna, men det finns även en del radhus. Jag passerar skolan efter 5,7 km.
Det blir lång enformig löpning på Vivallaringen och Blåbärsvägen innan jag springer över Ekersvägen och efter 9,2 kilometer viker in i området Heden med sin små radhuslägenheter.
Jag vänder tillbaka mot stan och kommer efter 9,8 kilometer in i Mellringe med sin blandade bebyggelse. Här finns både villor, kedjehus och flerfamiljshus (bostadsrätter). Bebyggelsen andas sent 60-tal.
I Varberga, 10,5 kilometer, ser alla hus likadana ut och alla 1 600 lägenheter ligger på samma gata, Varbergagatan, från numer 1 till nummer 250. Byggår: 1962-66.
Efter någon kilometers löpning på cykelbanan genom Varbergaskogen kommer jag vid 11,7 kilometer fram till Björkhaga, ett småhusområde med villor, radhus och kedjehus som byggdes 1978-1984.
Efter att ha sprungit över Älvtomtabäcken kommer jag vid 12,3 kilometer in bland villorna på fågelgatorna i Västra Oxhagen.
Efter tunneln under Karlslundsgatan ligger efter 13,3 kilometers löpning Solhaga. De många småskaliga flerfamiljshusen byggdes 1968-71 och utgör Örebros största bostadsrättsförening, i alla fall enligt föreningen själv.
Efter Haga centrum, 14,0 kilometer, börjar Västhaga där det finns både höga och låga hus. Området byggdes 1969-72.
Jag svänger norrut och springer genom villaområdet Älvtomta, 14,4 kilometer.
Över Karlslundsgatan igen och in i Oxhagen efter 14,8 kilometer. Jag tar en liten runda förbi huset där jag bodde i slutet av 1980-talet. När Varberga var färdigbyggt 1966 flyttade byggjobben hit. Oxhagen byggdes 1966-67. Det skiljer bara en liten parkbit mellan Varberga och Oxhagen.
När jag har sprungit över motorvägen viker jag av söderut igen. Här, efter 15,5 kilometers löpning, ligger hyreshusen på Tengvallsgatan. De byggdes 1963-65, alltså samtidigt som Varberga. Det är otroligt vad det byggdes!
Egentligen hade jag tänkt springa raka vägen hem nu, men det är två bostadsområden kvar som måste vara med i denna exposé över bostadsbyggande på väster.
Stjärnhusen på Västra och Östra Vintergatan i Rosta kommer jag fram till efter att ha sprungit i 16,2 kilometer. Bostadsområdet, som blev riksbekant för sin arkitektur och planering, byggdes i slutet av 1940-talet. De första hyresgästerna flyttade in 1948.
Jag måste springa förbi Tengvallsgatan en gång till för att komma till Markbacken. När jag når dit visar gps-klockan 17,6 kilometer.
Här satte man spaden i jorden 1958 och det blev starten på det intensiva byggandet i den västra delen av Örebro stad. Mellan 1958 och 1972 byggde den kommunala bostadsstiftelsen bostadsområdena Markbacken, Varberga Tengvallsgatan, Oxhagen, Vivalla och Västhaga.
Det är drygt 2,5 kilometer kvar att springa hem. 20,2 kilometer i strålande sol. Inte tråkigt alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar