Livsfarlig kontrollutsättning

Jag är nästan otäckt ofta ute i sista minuten.
I dag höll detta slarviga beteende på att kosta ungdomsledarkollegan Karin livet.

Banläggare Christer har lagt banor till morgondagens ungdomsträning, en träning som jag kom att tänka på först när jag kom hem från jobbet i dag. Och jag hade inte skrivit ut kartorna - än mindre bett någon att sätta ut de 21 kontrollskärmarna.
Det blev till att spara ner banfilerna på ett USB-minne, ta med sig pannlampan och bege sig till Ljungstugan för att skriva ut kartor.
Sen spenderade jag tio minuter med att (livligt svärande) plocka ihop skärmar som någon roat sig med att vira snören, med stiftklämma i en änden, runt.

När jag sedan, vid 21.30-tiden, var redo att ge mig ut i skogen, ringde Karin och erbjöd sig att hjälpa till med kontrollutsättningen. Så här i efterhand ångrar jag att jag sa ja tack.
Vi delade upp kontrollerna. Jag tog flest och dem längst bort. Någon måtta fick det ju ändå vara. Det var ju jag som slarvat.
Det skymde snabbt, väldigt snabbt. Och för att göra det lite svårare så hade jag ingen kompass med. Jäklar, vad borta jag var ett tag, mitt i ett kärr. Jag lyckades till slut få rätt riktning med hjälp av trafikbruset från riksväg 51 i väster.

När jag sent omsider kom tillbaka till bilen var jag övertygad om att Karin var klar och hade cyklat hem. Det hade hon inte. Hon kom cyklande, dyig upp till halsen. Hon hade gått ner sig i ett djupt dike på en gammal åker och sjunkit så långt att hon nästan inte tog sig upp.

Så farligt är det att vara ungdomsledare - om man har mig som kollega.