Genom stan söderut. Det finns väl inget officiellt namn på de södra centrala kvarten, men ibland kan man läsa och höra "Södermalm". Öbos hus på Södermalmsallén ligger efter 1,8 kilometers löpning.
Sedan ska vi förbi Atlas Copco och Tullängsskolan och efter 3,0 kilometer komma till Ladugårdsängen, ett bostadsområde som byggdes de första åren på 1990-talet. Det var bostadsmässa i Örebro 1992, och mässan handlade mest om det nya bostadsområdet som fick både höga hus, radhus och villor. Luften gick ur byggbranchen strax efter bomässan. Det blev kris för de bostadsrättsföreningar som skapats på Ladugårdsängen.
Jag genar lite över åkern som ska blir O-ringenstaden 2010, och tar sedan cykelbanan uppför slakmotan där vi kör långbackeintervaller ibland, för att efter 5,0 kilometer komma fram till Södra Ladugårdsskogen. Jag vet inte om folk som bor här säger så eller om de kanske säger att de bor i Adolfsberg. Men Adolfsberg ligger nog egentligen längre västerut.
Skit samma! Jag joggar Bondsättersvägen söderut. Det blir snabbt lantligt. Och här finns det faktiskt skog. Det ser riktigt fint ut in till höger, ganska högstammigt. Jag tror det är Thomas barndomsskog, det här.
Vägen svänger västerut och jag kommer efter 8,7 kilometer in bland småhus. Vad heter det här? En gård i närheten heter Björka. Villaområdet kanske kallas det också.
Över järnvägen. Flera villagator med hus som ser ganska nybyggda ut. Bor de här människorna i Marieberg? Kanske?
Efter 10,1 kilometer är jag definitivt i Marieberg. Jag har passerat travbanan och kommit in i villastaden i vars mitt Mariebergsskolan ligger. Gatan sluttar svagt uppåt mot rullstensåsen. Uppe på den har i alla tider vägen in till Örebro gått. Torrt om fötter och hästhovar för resenärer förr i tiden. Jag springer den vägen också.
Efter 11,8 kilometer springer jag ner på gärdet till höger. Här ska det byggas. Gatorna är förberedda. Vatten, avlopp och el är framdraget till tomterna. Huvudvägen och cykelbanan genom området är nyasfalterade. Det här tror jag ska heta Södra Lindhult. Det befintliga villområdet alldeles norr om heter Lindhult.
Jag springer under vägen "Glomman", som ingen vet med säkerhet varför den heter så. Glomman (och dess förlängning Stenåsvägen) går spikrakt 4,3 kilomter från Adolfberg till Brickeberg. En teori om namnet Glomman är att det tidigt var en spikrak stig längs vilken man hade god sikt och kunde stå och titta/glo - glåma på närkingska. Nåja, på andra sidan Glomman ligger, efter att jag nu har sprungit 13,2 kilometer, Brunnsgärdet med alla sina kedjehus. Det är massor av bostäder som ser likadana ut. Hur hittar folk hem?
Jag hittar i alla fall ut, springer över Mosåsvägen, och kommer in i området Solfjädern när jag sprungit 14,0 kilometer.
Nerför backen, över gamla Vintrosavägen och genom en liten skogsdunge. Efter 14,7 kilomter befinner jag mig mitt i villaområdet Nasta.
Tillbaka över Mosåsvägen. Där, efter 15,5 kilometer, ligger Ånstabacken, hus som klättrar längs sidan på en ganska hög ås. De byggdes för ungefär 20 år sedan.
Jag snuddar vid Brunnsängens småhusområde efter 15,7 kilometer.
Först Gamla vägen, sedan Gustavsviksrakan, in mot stan. Drottninggatan tar över vid Södra kyrkogården. Där låg Södra tullen förr, inkörsporten till Örebro.
Gps-klockan vidar 19,8 kilometer när jag är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar