Jag slösade i kväll bort flera timmar på att åka till Ånnaboda och springa Hagabys öppna KM. Nja, helt bortkastat var det kanske inte för Carl var med och han tyckte ju det var ganska lattjo. Men för egen del försvann glädjen redan efter åtta minuters löpning. Då "tappade jag kontakten med kartan", vilket är ett konstigt uttryck som man använder för att förklara att man för ett ögonblick inte vet exakt var man är. För min del blev ögonblicket ungefär fyra minuter långt.
Efter det sprang jag mest och irriterade mig på att ögonen rann, glasögonen immade igen, lyset var svagt och pannlampshuvudställningen satt knappt fast på huvudet.
På väg till femte kontrollen sprang jag rakt igenom ett fält av trattkantareller med hattar stora som kaffekoppsfat. 30 sekunder senare tappade jag den där jävla kontakten igen - och irrade följdaktligen runt ett okänt antal minuter (har inte brytt mig om att kolla hur många).
Så var det kvällen definitivt förstörd.
Man kanske skulle spä på klagandet med att konstatera:
- att jag inte hittade bilnyckeln utan fick ta reserven när vi skulle åka upp till bergen.
- att jag glömde ta med mig gps/puls-klockan - annars hade ni fått se på några komiska gpsruttkrumelurer här intill.
- att jag har tappat en dubb till i mina Pytho-dojor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar