Det gör ont när cystor brister

Etiketten "skador" finns redan i den här bloggen. Jag nämnde ju i ett tidigt inlägg min Hallux valgus. Nu är det dags för nästa defekt: Bakercystan.
Helt plötsligt när jag satt på jobbet vid sjutiden i morse började det värka nåt så infernaliskt i högra underbenen, från knävecket och nedåt; i vaderna, vristen och foten.
Gubben har åkt på en propp i benet, for det genom huvudet. Sen fixade jag fram en Ipren.
Men jag slog även en signal till Läkargruppen och fick en tid klockan 13.
Smärtan försvann under förmiddagen, som vanligt alltså, när man söker läkare: symptomen försvinner.
Men smärtan kom tillbaka lagom till läkarbesöket, vilket gjorde det lite lättare att förklara för optopedläkaren Håkan Alnehill hur det kändes.
Troligen ingen ventrombos, var hans utlåtande, snarare en sprucken Bakercysta.
Och det låter ju onekligen sannolikt. Jag får ju då och då en svullnad i knävecket, en grej som jag inte vetat vad det är, men som stämmer in perfekt på en Bakercysta. Hittills har ledvätskan försvunnit av sig självt (tagits upp av knäet på något sätt, antar jag) men den här gången sprack hela skiten och vätskan rann ner i vaden och foten.
- Då kan det irritera, sa doktorn.
Jovars.
Så jag har lagt mig i horisontalläge. Då känns det inte ett skit. En tablett Voltaren T då och då de närmaste dagarna kommer nog också att sitta fint. Däremot ingen träning.