fredag 16 januari 2009

Nu har jag i alla fall tittat på träning

Denna blogg har nytt en ny nivå. Efter jul- och nyårshelgerna är det normala besöksantalet ungefär 30 besök per dygn på orienterarenmats. Stimulerande! Särskild som jag inte haft så mycket at komma med de senaste dagarna.
Jag är fortfarande rosslig i halsen, så det har inte funnits några träningspass att berätta om på en dryg vecka. Men på torsdagskvällen roade jag mig i alla fall med att titta på träning.
75 orienterare på pärlband uppför Kvarntorpshögens södra sluttning. Det var en syn, må jag säga.
Starten var nere på golfbanan och samtliga hade samma första kontroll - Lars Vilks tio år gamla brädhög högst uppe på den hundra meter höga, i sitt inre pyrande, slagghögen.
När de snabbaste löparna hade nått toppen hade de långsammaste precis påbörjat klättringen. Pannlampornas sken bildade en ljusbäck nedför sluttningen. Eventuella oinvigda åskådare måste ha undrat: vad i helvete är det där?


Starten har gått. Löparna försvinner iväg som några snabba intensiva penseldrag i beckmörkret.

Johan Runesson utklassade sina sparringpartners på långa banan. I klungan 6-7 minuter bakom honom fajtades knappt 15-åriga Jonathan Aronsson. Vad månde bliva?

Inga kommentarer: