Dränkt och bortsprungen

I kväll satte jag ut skärmar till morgondagens ungdomsträning i Suttarbodaskogen.
Det tog lååååång tid.
I början njöt jag i den fantastisk fina skogen nordväst om Suttarboda. Där är det bra sikt och tydlig kurvbild. Då gjorde det ingenting att jag hade glömt kompassen.
Men så kom en motgång. En tänkt kontrollpunkt, en naturlig grop, visade sig vara synnerligen dålig. Den fanns nämligen inte. Jag letade och letade, jag försökte ta den från olika håll, men hittade ingenting som var en tydlig grop.
Så jag hängde skärmen på en höjd istället.
Sen började det gå riktigt illa. Åskan kom, och med den ösregnet - och mörkret. Det kombinerat med riktig skitskog öster om Suttarbord förvandlade mig till en osäker och vilsen nybörjare, utan kompass, och med glasögon som det inte gick att se genom.
Jag blev faktisk en aning orolig om jag skulle klara av att ta mig ur skogen. Det var bush, bush, bush, och då är det lätt att gå runt, runt, runt i det blöta skumrasket.
Till slut lyckades jag läsa in mig, en bra bit ifrån där jag borde ha befunnit mig.
Hemma nu. Torr och varm igen.
Jag drar till Värmlands näs en snabbis. Jag borde hitta. Det är ju tydliga ledstänger.