Inse att du är en veteran, Mats

När jag började orientera på 60-talet hette herrklasserna Miniorer, Yngre pojkar, Äldre pojkar, Juniorer, Seniorer, Yngre oldboys, Äldre oldboys – och Veteraner. Den äldsta klassen kom man till när man fyllde 50 år.
Jag har varit där några år nu.
Så det var väl hög tid för mig att göra debut i distriktets veteranorienteringar, som arrangeras på torsdagsförmiddagar. Eftersom jag jobbade kväll i dag fick jag chansen att springa OK Tisarens veteranorientering i skogen mellan Hällabrottet och Sånnersta.
Så här såg kartan, banan och en del av min rutt ut:
http://peridot.se/doma/show_map.php?user=carlsvard&map=55

Premiär

Svalboviken söndag förmiddag

Vänsterfot testad med långpass

Jag har hållit mig ifrån den egna träningen en vecka och låtit min vänsterfot vila. Men jag haft att göra om kvällarna ändå, med klubbarbete och kommittéarbete i ÖLOF.
I torsdags var det 25 barn och ungdomar med på träningen. Full fart runt Ljungstugan. Kul!
Och i dag var jag bara tvungen att ge mig ut och springa. Fantastiskt väder. Jag tog på mig mina Asicsräserskor och sprang en långpass bort till Ekeby-Almby.

Löparväder

Jag jobbar i Västerås idag. Man borde egentligen vara ute och springa. Vilket vårväder!

Redan slutvilat

När jag stukade vänsterfoten i tisdags riktade jag in mig på flera veckors vila. Men jag har redan börjat springa. Foten är inte läkt. Den är fortfarande lite svullen, öm och blå, men det gör inte ont när jag springer lugnt och jag har ett rejält antistukningsskydd.

I dag bjöd KFUM på vinterseriedeltävling i tuff Kilsbergsterräng. 285 meters höjd att ta längs strecket på den 5,5 kilometer långa banan. Mellan kontroll 1 och 2 var det rena bergsklättringen.

Hela banan i mitt kartarkiv. Där kan man se kontrollerna som jag inte bommade.

Nu väntar ofrivillig vila

Kartan högupplöst i mitt kartarkiv

Nu blir det vila i några veckor. Vänster vrist fick sig en rejäl smäll när vi var ute och sprang i Markaskogen i kväll. Övermodigt valde jag att springa utan vristskmydd. Det gick bra tills det var en knapp kilometer kvar hem till Ljungstugan. Då trampade jag snett. Snabb nedkylning i iskalla diken och hård lindning  ska förhoppningsvis ha stoppat den värsta blödningen, men vristen ser tyvärr inget vidare ut.

Annars var den lugna löpturen i mörka Markaskogen njutbar.

Beviset på gårdagens löprunda

Samma karta fast i mitt kartarkiv.

(Jag hittade gropen där jag och brorsan  förevigades i en liten tidningsartikel i början av 1970-talet.)